Tema: Mänskliga rättigheter

Vilka palestinier som kan köpa vatten är 100% politiskt

Att en medelålders kvinnlig judinna från Israel har vänner i de ockuperade områdena hör inte till vardagligheterna. Förutom våra yrken som vatteningenjörer har jag och Orli Abraham även något annat gemensamt; vi är båda vänner med några palestinska herdar i en del av Jordandalen som har deklarerats som militärt område av Israel. Även om Orli jobbar för det ökända israeliska statsägda vattenföretaget Mekorot så är hon som person omtyckt av herdarna.

Vatten som ett verktyg i konflikten kring bosättningar

Vatten används som ett verktyg i konflikten kopplat till de israeliska bosättningarna på många olika sätt, vilket vi följeslagare från olika delar av Västbanken kan vittna om. Bland annat berättar följeslagarna i South Hebron Hills om att palestinier får sina brunnar förgiftade av israeliska bosättare. Detta är något som den judiska israelen Orli beskriver som ”ett inte helt ovanligt fenomen som inte längre gör mig förvånad”.

När ditt barn förs iväg av soldater

Föreställ dig att du vid 14 års ålder väcks mitt i natten av skrik och hundar som skäller i ditt hus. Lampan tänds, och runtomkring dig står en grupp tungt beväpnade militärer som släpar dig från ditt sovrum till ett förhörsrum i en militäranläggning. Du förs dit med ögonbindel och med bundna händer. Du får inte träffa en advokat innan du förhörs, och under förhöret utsätts du för hot och slag av förhörsledaren som vill att du erkänner det brott du anklagas för.

”Jag är helt förstörd. Nu måste jag fira ramadan utan min son.”

I väntrummet inne på Judea militärdomstol på Ofer militärbas, norr om Jerusalem, är stämningen tryckt. Människor har samlats i väntan på att just deras anhöriga ska få sina fall prövade av domstolen. Deras anhöriga är alla anklagade för olika brott, och de kommer inom kort få sina domar. Trots de olika anklagelserna har de en sak gemensamt. De ska alla dömas under militär lag, en lag som använts mot hundratusentals palestinier boende i de ockuperade territorierna sedan början av ockupationen 1967.

Främja kvinnors ekonomiska oberoende för fred

I industriköket på KFUK i Jeriko stärker kvinnor varandra varje dag.
Vi måste jobba på flera fronter samtidigt. Kan vi stärka kvinnor och ungas roll och inflytande i samhället är vi bättre rustade för att få ett slut på ockupationen, säger Nazar Husari Halteh.

Grundskola med rivningsorder

–Varje dag är en ny dag. Mitt jobb är inte att vara rektor, utan att bygga människor. Jag planterar hopp i mina studenters inre. Rektor Djermi visar oss runt och poängterar vikten av allas rätt till utbildning.

Summer is coming

Många i min närhet har diskuterat serien Game of Thrones den senaste tiden och jag har hört uttrycket ”Winter is coming” många gånger. Med vintern så kommer även kriget i serien. I Jordandalen på Västbanken hör jag istället uttrycket ”Summer is coming” ofta och ”med sommaren så kommer också konflikterna kopplat till vatten”.

”Ser ni vad som sker här? De behandlar oss som djur”

Klockan är 05.00 och jag befinner mig vid Qalandiya checkpoint. Det är den första fredagen under den muslimska fastemånaden Ramadan och palestinier från Västbanken köar redan för att ta sig igenom den militära vägspärren för att åka till Jerusalem för fredagsbönen i al-Aqsa-moskén, den tredje heligaste platsen för muslimer världen över.

Färgsprakande kvinnor förändrar Jubbet ad-Dib

I byn Jubbet ad-Dib möts jag av tre färgsprakande kvinnor, skaparna av kvinnogruppen i byn. De bestämde sig för att förändra sin livssituation genom att bygga en grund som kunde ta dem in i det moderna samhället. Tidigare fanns ingen el i Jubbet ad-Dib och inget rent vatten. De flesta av kvinnornas män arbetar långa dagar och har därför inte möjlighet att hjälpa till i byn. Kvinnorna skapade inte bara en ljusare framtid för sig och sina barn utan även en stabilare ekonomi.

”Vi behöver utbildning för att kunna förstå hela bilden. ”

Flera gånger i veckan följer vi skolbarn till skolan al-Lubban Secondary Boys School i byn as-Sawiya söder om Nablus. På bergstoppar runtom skolan ser vi de israeliska bosättningarna Eli och Ma’ale Levona (1). Skolområdet bevakas sedan många år av israelisk militär och barnen möter dagligen tungt beväpnade soldater på vägen till skolan. Vissa dagar riktar de vapen mot barnen, vissa dagar står de utanför skolporten där skolans rektor Mohamed Assad, tillsammans med lärarna, möter upp barnen så att de kan komma in i skolan.