Tema: Mänskliga rättigheter

Kvinnorna i al-Walaja

Vi möter dem ofta – de stolta och starka kvinnorna. Vi mötte dem i al-Walaja, nio kvinnor som hade en vision och en dröm att göra skillnad för sin familj. Att bringa hopp till sin by. al-Walaja – kallad den vackra byn – är idag omgiven och begränsad av bosättningar och en utbyggnad av muren är planerad.

Starka kvinnor och palestinsk kultur

Glada skratt hörs från köket och jag känner doften av mat. När jag kliver in i köket tittar kvinnorna först fundersamt på mig men erbjuder mig snabbt en plats. Här i köket sammanförs starka och ambitiösa kvinnor med traditionell matkonst.

Blåljus och sirener i “Lilla Gaza”

Al-‘Isawiya kan mycket väl vara Jerusalems mest polistäta område. Men blåljus och sirener gagnar inte invånarna här. Tvärtom karakteriseras deras vardag av polisbrutalitet och trakasserier. Tårgas och ljudgranater som avfyras mot bostadshus, kollektiv bestraffning, nattliga räder, och övervåld hör till vardagen. Det är ett av östra Jerusalems mest utsatta områden och är känt som “lilla Gaza.” På tre dagar bevittnar vi hur fyra barn grips. I inget av fallen har personerna i fråga gjort sig skyldiga till brott.

”Allt jag vill ha är en benprotes”

En olycka kommer sällan ensam. En enstaka attack sätter en familjs försörjning ur spel och skadar en ung man för livet. Här följer en berättelse som exemplifierar det våld och de trakasserier som dagligen drabbar den palestinska befolkningen i Jordandalen och på andra delar av Västbanken.

Olivträd och familjer rycks upp med rötterna

Det är ett vackert ljud, oliver som faller mot plastduken. Det goda kaffet, serverat i små pappersmuggar är alltid hett och kardemummadoftande. I olivlunden delas måltid och språk blandas. Men där finns också de tunga berättelserna om kampen för marken och odlingarna.

Jordandalen – från ett första till helt andra intryck

Kuperat landskap, fårhjordar på sluttningarna, gröna dadelpalmer och en färgsprakande solnedgång bakom bergen mot Jerusalem. Men Jordandalen är mer än vad som först möter blicken. Vid en mer noggrann titt ses spår av ett uppdelat och ockuperat område med lokala samhällen som dagligen ställs inför stora utmaningar.

Mörk turism i Goliats Stad

I byn Silwan, numera en central komponent av östra Jerusalem, har den radikala bosättarorganisationen El’ad, med David Be’eri i spetsen, operativ kontroll över utgrävningen “Davids Stad”. Konsekvenserna är tvångsvräkningar av palestinier och en blomstrande turistnäring, som oavkortat gynnar bosättarrörelsen.

Cordoba- rädsla för bosättare och konstant militär närvaro

Vägspärrar, militärer med automatkarbiner och maskingevär, bosättare med pistoler i hölstren och gevär över axeln. Israeliska flaggan vajar på många husfasader och mitt i detta inferno, en palestinsk skola. Det här är vardagen för många unga elever i Hebron, Västbanken.

Jag vet inte varför!

Första veckan som följeslagare i Betlehem har svaret kommit ofta. En av följeslagarnas uppgifter är att finnas vid vägspärr 300. Följeslagarna finns som en lugnande närvaro och för att dokumentera händelser. Från tidig morgon passerar tusentals personer från Betlehem med omgivning på väg till arbete i Israel. Personer nekas inträde och när de kommer tillbaka frågar vi efter orsaken. Ganska ofta får vi svaret:
 Jag vet inte varför!

Fattigdom och utanförskap till följd av normaliseringen

Jag är inte bara följeslagare, jag är också förälder och för varje dag som går här påminns jag om hur lyckligt lottad jag är att mina barn somnar trygga i sina sängar på nätterna och kan gå till skolan utan att se tungt beväpnad militär på vägen Det är barnen som kommer i kläm och ockupationen och dess konsekvenser leder till fattigdom, utanförskap och otrygghet. Inte minst på grund av de många arresteringar av barn som genomförs varje dygn på Västbanken.