Tema: Mänskliga rättigheter

Jordbruk som motstånd

De tre kustnära regionerna Tulkarem, Qalqilya och Salfit på nordvästra Västbanken kallades tidigare ”Palestinas fruktkorg” på grund av sina rika vattenresurser och bördiga jordar. Idag har de naturtillgångar, som tidigare varit till befolkningens fördel, visat sig göra området desto mer utsatt under ockupation. Men det finns de som väljer att inte ge upp när den eftertraktade marken konfiskeras av israeliska bosättningar, militäranläggningar, industrier och murar: bönderna.

Kvinnor som står upp för mänskliga rättigheter

Tappra står de där vid vägspärrarna och vid demonstrationer. De trotsar skyltar om varning för sitt eget liv när de åker in på Västbanken. Jag vill tacka alla fantastiska kvinnor som arbetar för människorättsorganisationer i Israel.

Bortom turistens blick

Jag står på den högsta kullen i Jabal al-Mukabbir i utkanten av östra Jerusalem och blickar ut över prunkande grönska. Trots att vi är nära gamla staden, är det helt tyst sånär som på en tupp som gal. Vi går upp längs en brant för att nå Iyad Fataftths hus. Trappan som han byggt för att på ett säkrare sätt kunna ta sig upp till sitt hus har blivit demolerad, men det som slår mig starkast är husets läge och muren som är byggd så tätt inpå.

Att planera en ockupation

Ett långsamt övertagande av staden. En helig stad, arkeologi, nationalparker och infrastruktur. Hus byggs, hus rivs, det handlar om stadsplanering. Om vilka berättelser som berättas i det offentliga rummet, men även vilka områden som tillåts växa och hur i Jerusalem. Jag har mött kvinnor från den israeliska organisationen Bimkom som arbetar med stadsplanering för mänskliga rättigheter.

Israeliskt ickevåld

”Jag målar sedan många år tillbaka mina naglar gröna för att påminna mig om ’gröna linjen’”, berättar den 80-åriga israeliska fredsaktivisten Ruth och ler. Som följeslagare i Jerusalem möter vi på veckobasis israeliska fredsaktivister på demonstrationer i både västra och östra Jerusalem.

Där vetet fortfarande väntar på att skördas

Syster Marie drar fram nyckelknippan ur kjolfickan och sticker nyckeln i låset. Långsamt glider porten upp. Syster Marie ler stort. Den grekisk-katolska kyrkan i Ma’alul får än en gång fyllas av ljus och besökare. I Tulkarem Camp faller Omar Amara i gråt när han berättar om minnena från sommaren 1948. al-Nakba, katastrofen, pågår fortfarande och han har ännu inte fått återvända till Miska, efter 72 år på flykt.

Föräldracirklar för försoning

I Parents Circle möts israeler och palestinier med liknande erfarenheter, nämligen att ha förlorat någon närstående till följd av konflikten. Organisationen försöker bryta rädslan genom att föra samman människor som alltför sällan möts. Bara om palestinier och israeler lär känna varandra och bryter fiendskapen kan fred uppnås tror Aisha och Tamara.

På lånad tid i Mak-Hul

I Jordandalen lever många palestinska beduiner och boskapsskötare. Israels ockupation och kontroll över nästan hela Jordandalen gör dock att palestinier trängs bort från sina marker.

En svensk oas bland stridsvagnar

Den intensifierade ilskan som kommit att prägla den våldsamma tillvaron på båda sidor efter Donald Trumps så kallade ”fredsplan” lades fram kom att göra mitt besök på Den Goda Herdens svenska skola i Beit Jala, Betlehem, till allt annat än rofyllt.

Att stympa ett land

Hizma är arketypen för en palestinsk by under israelisk ockupation. Om planen på att förbinda alla bosättningar mellan Jerusalem och Jeriko implementeras, och följaktligen kapa Västbanken på mitten, är det slutet för en tvåstatslösning. Hizma ligger rakt i skottlinjen för projektet. Samtidigt står människorättsorganisationer och världssamfundet handfallna medan alltfler palestinier börjar tappa tron på frivilligorganisationer och FN-organ som säger sig stå upp för folkrätten. En av kritikerna är Hizmas borgmästare som är trött på tomma löften.