Tema: Samhälle i Israel och Palestina

Att leva tillsammans – Ta’ayush

Amira orkar inte med närkontakt med soldaterna idag, den som alltid blir av då fåren betar på marken som gränsar till bosättningen Otniel. Även när Ta’ayush går med Amira och visar soldaterna papper på att hon äger marken så blir Amira och hennes får bortkörda.

Bönen vid muren

Varje fredag kväll klockan halv sex samlas några människor vid muren, hälsar och växlar några vardagliga ord innan de sakta börjar gå längs den. Någon tar upp rosenkransbönen och andra stämmer in. Språken växlar beroende på deltagarnas hemspråk. De vandrar samma sträcka fram och tillbaka några gånger och stannar vid en ikon av jungfru Maria, målad på murens vägg. Där sjunger man gemensamt en psalm innan man tackar varandra och går åt olika håll.

Sumod

– Sumod är det vi andas och lever. Det är något som finns inuti oss från den dagen vi föds och det är något som växer med och i oss i samma takt som vi växer genom livet. Hade vi inte haft sumod hade vi för länge sedan varit borta från den här platsen.

Olivskörd med militär närvaro

Så långt ögat når ser jag olivträd när vi färdas genom det palestinska landskapet på nordvästra Västbanken, olivträd som kan vara hundra år gamla. Generationer av palestinier har skördat sina oliver från träden, men idag hindras tyvärr många av israeliska bosättare och militär. I byn Kafr Qaddum har de som äger olivträd nära bosättningen Kedumim fått tillåtelse av israeliska myndigheter att tillträda och skörda på sin mark i endast tio dagar.

Olovlig vänskap

De båda männen skickar cigaretten mellan varandra. Röken lägger sig som en dimma över köksbordet och mellan blossen skrattar de åt varandras försök att göra narr av den andres olikheter. Mo är palestinier, Joseph är israel. Deras respektive samhällen säger att de borde vara fiender, men i det trånga köket finns inget annat än en befriande vänskap.

Berättelsen om ett modernt jordbruk

Abdel Razek är en modern bonde. Det avspeglas i namnet på företaget som han driver tillsammans med några familjemedlemmar: Fara & Bokayaa moderna jordbruk. När jag tillsammans med min följeslagarkollega träffar Abdel en solig septemberdag, fylls jag av en blandning av framtidstro och oro för de utmaningarna som deras jordbruk står inför.

Kontroller och vägspärrar kan också bli vardag

Det första jag upplevde när jag anlände till Betlehem var muren. Sedan såg jag vägspärren som måste passeras för att komma in i staden. Efter nästan tre månader här har jag mött många människor på denna plats, möten som har fått mig att både skratta och gråta. Muren och vägspärren utgör en stor del av vardagen för människorna som bor här och därför vill jag inte åka härifrån utan att skriva om det.

Livet nära en israelisk bosättning

Israeliska bosättningar har funnits på Västbanken sedan ockupationen började för 50 år sedan, och de fortsätter att expandera, trots att de är illegala enligt internationell humanitär rätt. En av de allra största bosättningarna – Ariel, ligger på en kulle med utsikt över byn Marda. Det dagliga livet för de cirka 3 000 invånarna i Marda påverkas mycket negativt av bosättningen, men det finns ändå krafter till att skapa positiv förändring.

Förenade i önskan om fred

Thaer Njoom är en ung palestinier som lever i al-Auja i Jordandalen. Amos Gvirtz är en äldre israel som lever i Shafayem utanför Tel Aviv. De har aldrig träffats men delar en strävan för fred och en önskan om ett slut på ockupationen.

Gamla stans enda kvinnliga butiksföreståndare

Flera gånger har jag passerat förbi butiken där det står Women in Hebron, Kvinnor i Hebron, och pratat med Leila Awawdi som driver den. Leila sticker ut eftersom hon är den enda kvinnliga butiksföreståndaren på marknaden i Gamla stan i Hebron. I butiken finns palestinska klassiska broderier, gärna för en ny marknad i form av till exempel datorfodral.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page