Tema: Samhälle i Israel och Palestina

Romans med rädslan

– Det här är historien om Tameer och Itamar, en muslim och en jude som växer upp i Haifa. De går i olika skolor, men efter skolan träffas de och leker tillsammans. Och vad är det de leker med? Med pistoler förstås. Och deras föräldrar köpte dem vapen, stora vapen, av plast. Men Itamar vet att han inom kort ska bli riktig soldat i armén och få ett riktigt vapen.

Militär och bosättare försvårar skörden för palestinska bönder

Det är skördetid i trakterna kring Tulkarem. Tusentals kilo oliver ska bli till hundratals liter olivolja som exporteras över hela världen, inklusive till Israel även om den största delen handlar om den lokala marknaden. Palestina är självförsörjande på olivolja. Följeslagarprogrammet deltar som observatörer med förhoppning att kanske göra det lite lättare för de palestinska bönder som har sitt levebröd genom olivträden

Att lära sig räkna med stridsflygplan

Ruth beskriver hur man kan sluta se automatvapen, hur de bästa eleverna på skolorna hamnar i de hårdaste typerna av militärtjänstgöring – inte de bästa universiteten, samt hur hon fortsätter kämpa för ett Israel med lika rättigheter för alla, oavsett religion.

En enda önskan

Det är sista dagen på en tredagarskurs i egenföretagande, 19 kvinnor har rast innan de ska skriva en affärsplan som slutprov. Vi befinner oss på ett center som stöttar och stärker kvinnor. Kvinnorna lever i ett av Jerusalems mest utsatta områden.

En israel som engagerar sig för palestiniers rättigheter

Under mina tre månader som följeslagare i Hebron på Västbanken träffade jag varje dag palestinier som lever under förtryck och diskriminering under den israeliska ockupationen. Många palestinier jag pratade med var uppgivna då de kände sig övergivna av omvärlden och att ingen bryr sig om deras situation. Men trots att situationen kan verka hopplös finns det både privatpersoner och organisationer, både i Israel och i resten av världen, som engagerar sig och arbetar för palestiniernas rättigheter och för att stoppa ockupationen.

En ofrivillig roll i ett politiskt spel

Det finns mycket att berätta om beduinernas liv i Khan al-Ahmar, men den här texten skriver jag med anledning av deras ofrivilliga roll i ett politiskt spel. Ett spel som handlar om ”The Greater Jerusalem”.

Prövad och dömd på knappt femton minuter

I ett bås sitter en blek och mager pojke i 16-årsåldern. Runtom honom är olika vuxna personer, de flesta i uniform, andra civilklädda. Ingen tittar på pojken, de är fullt upptagna med att prata med varandra. Dörren till vänster öppnas då och då och främmande personer går in och ut ur rummet. Efter cirka femton minuters samtal på hebreiska, som översätts sporadiskt till arabiska av en ung israelisk soldat, beslutas att pojken ska hållas kvar tre dagar till i ett förhörscenter i syfte att få fram ytterligare erkännanden.

När stadsplanering används för att driva människor på flykt

Solen skiner och vi blir inbjudna i ett enkelt hem byggt av spånplattor, metalltak och hängande tyger som fungerar som väggar. Den som bjuder in oss på te är en kvinna från ett beduinsamhälle inte långt från Jerusalem. ”Innan alla problem började ägde jag mitt eget liv, nu finns det inget liv längre. Vi är alltid rädda att de när som helst ska komma och tvinga bort oss från vårt eget hem.”

Främja kvinnors ekonomiska oberoende för fred

I industriköket på KFUK i Jeriko stärker kvinnor varandra varje dag.
Vi måste jobba på flera fronter samtidigt. Kan vi stärka kvinnor och ungas roll och inflytande i samhället är vi bättre rustade för att få ett slut på ockupationen, säger Nazar Husari Halteh.

”Vi ser inte deras vapen, men det gör ni.”

Var vi än befinner oss här ser vi vapen, inte bara bland militärer och poliser; även israeliska bosättare har ofta maskinvapen hängandes över axeln. Vapen i affärer, restauranger, busshållplatser, sjukhus, förskolor. Samtidigt finns det många i det israeliska samhället som står emot, som vågar vägra bära vapen.