Tema: Sömzonen

Ockupationens vardag

Hur påverkar ockupationen palestiniers och israelers sätt att se på varandra? Förmodligen bidrar den till att öka rädslan för ”den andre”. Rädslan är inte obefogad, men ockupationen är knappast den bästa lösningen för att uppnå en rättvis överenskommelse mellan palestinier och israeler.

”Vi vill bara leva i fred och harmoni och ha ett gott liv”

Ett av ”våra” skolbarn som vi träffar regelbundet har attackerats av en israelisk man. Detta har lett till ett gripande och uppföljning på polisstationen. Frågan är vem det israeliska rättssystemet skyddar och vilken rätt en 13-årig palestinsk flicka har när hon attackeras.

Gröna linjen, muren och livet däremellan

Muren som sträcker sig många mil byggdes av Israel av säkerhetsskäl, av rädsla för terroristattacker från palestinier. En kan då fråga sig hur det kommer sig att större delen av muren byggdes på palestinskt territorium? Eftersom detta medför att flera palestinska samhällen hamnar på samma sida muren som Israel. [1]

Att stå upp för andras rättigheter

Hanna Barag är en av de 250 israeliska kvinnor som kämpar mot Israels ockupation av Västbanken genom ickevåldsmetoder i organisationen Machsom Watch. De har bland annat ett projekt som fokuserar på jordbruksgrindarna i muren som Israel byggt för att avgränsa Israel mot Västbanken. Hon säger att hon engagerar sig för sitt eget välmående och för sitt land – för ett demokratiskt Israel.

Rätten till hälsovård

Min tredje reserapport kommer handla om hälsoorganisationen Palestinian Medical Relief Society:s (PMRS) mobila hälsoteam och vilka problem de möter när de ska åka igenom en militär vägspärr till sömzonen. Jag ska få slå följe med hälsoteamet under en dag och få se hur de arbetar.

En droppe som gör skillnad

Efter att ha studerat Israel-Palestina konflikten i teori och efter att ha spenderat en tid på Västbanken förbryllas jag fortfarande av en fråga som inte går att kringgå i detta sammanhang: hur förhåller sig det israeliska samhället gentemot ockupationen?

När taggtråd och betong skiljer oss åt

Jag sneglar på klockan, den visar 05.45, grinden som låter jordbrukarna nå sina arbeten skulle öppnat för 15 minuter sedan. Jag sträcker på halsen för att se ut genom det taggtrådsklädda stängslet som sträcker sig så långt ögat kan nå. På andra sidan, där vägen som endast får användas av militära fordon finns, syns ingen till. Traktorer och åsnor, en stor grupp unga män och ett fåtal kvinnor väntar tålmodigt vid de stängda grindarna, de har tyvärr hunnit bli alltför vana vid försenade soldater.

Naturreservat – för vem?

En fredag för ett par veckor sedan besökte jag naturreservatet Wadi Qana, en grönskande dalgång där grupper med fredagslediga palestinier satt under träd med picknick och vattenpipor. En pojke kom fram och ville öva sin engelska. Han var särskilt bra på att förklara vattnets kretslopp, passande på en plats som försett odlingarna i området med vatten under århundraden. På vägen några hundra meter bort kom en grupp ungdomar och stämningen blev genast spänd. Ungdomarna kom från en av de israeliska bosättningarna på kullarna runt Wadi Qana.

En dag på jobbet…

En dag på jobbet för en palestinsk jordbrukare kan börja i en kö utanför en grind. En dag på jobbet för en israelisk soldat kan börja med att hon eller han låser upp grinden och sedan kontrollerar om de som vill passera till marken på andra sidan har tillstånd att göra det.

Bakom taggtråd och låsta grindar

Landet krymper. Marken står oanvänd bakom taggtråd och låsta grindar. Snart går det inte att leva på inkomsterna från jordbruket längre. Runt om Tulkarem på nordvästra Västbanken slingrar sig muren som skiljer israeler från palestinier och palestinier från sin mark. Just här är muren byggd flera kilometer från gränsen mellan Israel och Palestina. Mellan muren och gränsen står betesmarker, odlingar och hem.