Tema: Sumod

Ickevåld är starkare än bomber

Israel och Palestina präglas av mångfald med en stor språklig och kulturell variation. Det finns många underrepresenterade grupper som lika ivrigt som andra söker en förklaring och en väg framåt till en fredlig lösning på konflikten. En av grupperna som ofta glöms bort i den offentliga debatten är de palestinier som härstammar från Afrika och som kallar sig själva afropalestinier. Hur ser de på ockupation?

De kämpar för sitt hem och sin mark

De kämpar med hjälp av lagen i domstol för att få återvända hem till sin by, sin mark och sina hem. Nu blockerar militären vägen, men familjen kämpar vidare och tänker inte ge upp.

Rätten att protestera

I Sverige har första maj passerat. En dag då många samlas på gator och torg och marscherar under paroller som till exempel ”fred” och ”solidaritet”. Men kanske var det först i min roll som följeslagare som jag förstod ordens verkliga betydelse och vad det innebär att leva i solidaritet med människor som kämpar för fred, frihet och förändring.

Det sörjs och det firas. Det firas och det sörjs.

Det är extremt varmt i Palestina just nu. Det är inte bara temperaturen i Jeriko som kretsar kring 40 grader som ger folk sömnlösa nätter. Det är framförallt den politiska termometern som stiger. Den 18 april i år har Israel firat 70 år av självständighet. Den 15 maj sörjer palestinierna på Västbanken, i Gaza och världen over, fördrivningen från sina hembyar som skedde för 70 år sedan.

Med mobilt hälsoteam i Hebrondalen

En dag får jag följa med ett av Palestine Medical Relief Society-PMRS mobila hälsoteam då de besöker en by i Hebrondalen. Sex dagar i veckan reser teamet ut till olika byar där tillgången till hälso- och sjukvård är begränsad och där det är svårt att komma till en stad med en större klinik eller ett sjukhus. PMRS arbetar tillsammans med Palestinska hälsomyndigheterna och ofta kompletterar de varandra i de olika byarna.

Zafer attackerades av israeliska bosättare

Första gången mitt följeslagarteam träffade 27-årige Zafer Rayyan var en vecka efter det att han hade blivit attackerad av israeliska bosättare. Han hade bandage om huvudet, ansiktet var sårigt och svullet av alla slag han hade fått ta emot.

– Jag attackerades av femton maskerade bosättare när jag vallade mina får på min egen mark. De slog mig med järnrör och stenar och de dödade sjutton av mina får och stal femton.

Hälften av huset är kvar

Med Nor Amros hus i ryggen är utsikten upp mot Olivberget vacker, men av Nors hus finns bara hälften kvar. För snart två år sedan revs halva huset och nu väntar Nor på israeliska myndigheter ska riva det som finns kvar av huset.

”Vi måste skydda vårt kulturarv”

Jag träffar ungdomar som är engagerade i ett ickevåldsprojekt där motstånd och samexistens sker genom dokumentation av människors liv och historia.

– Vi måste vara stolta över vår historia, säger Mahasen Rabus och vi måste skydda vårt kulturarv (1),(2).

Project Hope ger hopp till barn och unga

Det är lätt att tappa hoppet när man som följeslagare dagligen konfronteras med de svårigheter det palestinska folket möter under Israels ockupation. Men i Nablus på norra Västbanken hittar vi hopp. Här driver några eldsjälar Project Hope, ett internationellt volontärprogram vars grundidé är att genom olika typer av verkstäder och kurser få barn och ungdomar att växa så att de kan skapa sig en bättre framtid. [1]