Tema: Tvångsförflyttning

Längtan efter rörelsefrihet

Vi följeslagare följer med Abed Salaymeh när han visar internationella turister hur den begränsade rörligheten drabbar de palestinska invånarna i Hebron. För mig verkar begränsningarna mer vara till för att göra livet svårt för palestinierna än på grund av säkerhetsskäl. Det vi bevittnat under tiden i Hebron är ibland allvarliga incidenter, men lika ofta sådant som långsiktigt nöter ner människor.

Bortom turistens blick

Jag står på den högsta kullen i Jabal al-Mukabbir i utkanten av östra Jerusalem och blickar ut över prunkande grönska. Trots att vi är nära gamla staden, är det helt tyst sånär som på en tupp som gal. Vi går upp längs en brant för att nå Iyad Fataftths hus. Trappan som han byggt för att på ett säkrare sätt kunna ta sig upp till sitt hus har blivit demolerad, men det som slår mig starkast är husets läge och muren som är byggd så tätt inpå.

Där vetet fortfarande väntar på att skördas

Syster Marie drar fram nyckelknippan ur kjolfickan och sticker nyckeln i låset. Långsamt glider porten upp. Syster Marie ler stort. Den grekisk-katolska kyrkan i Ma’alul får än en gång fyllas av ljus och besökare. I Tulkarem Camp faller Omar Amara i gråt när han berättar om minnena från sommaren 1948. al-Nakba, katastrofen, pågår fortfarande och han har ännu inte fått återvända till Miska, efter 72 år på flykt.

På lånad tid i Mak-Hul

I Jordandalen lever många palestinska beduiner och boskapsskötare. Israels ockupation och kontroll över nästan hela Jordandalen gör dock att palestinier trängs bort från sina marker.

Varning skjutområde/lekande barn

Det finns barn som tvingas gå över militärområden för att ta sig till skolan, riskerar att stöta på aggressiva bosättare efter skolan och under natten, samt har en osäker framtid om hur länge deras skola kommer att få stå kvar. I beduinsamhället Khan Al Ahmar är barnen med och kämpar för rätten till utbildning .

Kvinnorna i al-Walaja

Vi möter dem ofta – de stolta och starka kvinnorna. Vi mötte dem i al-Walaja, nio kvinnor som hade en vision och en dröm att göra skillnad för sin familj. Att bringa hopp till sin by. al-Walaja – kallad den vackra byn – är idag omgiven och begränsad av bosättningar och en utbyggnad av muren är planerad.

”Allt jag vill ha är en benprotes”

En olycka kommer sällan ensam. En enstaka attack sätter en familjs försörjning ur spel och skadar en ung man för livet. Här följer en berättelse som exemplifierar det våld och de trakasserier som dagligen drabbar den palestinska befolkningen i Jordandalen och på andra delar av Västbanken.

Olivträd och familjer rycks upp med rötterna

Det är ett vackert ljud, oliver som faller mot plastduken. Det goda kaffet, serverat i små pappersmuggar är alltid hett och kardemummadoftande. I olivlunden delas måltid och språk blandas. Men där finns också de tunga berättelserna om kampen för marken och odlingarna.

Mörk turism i Goliats Stad

I byn Silwan, numera en central komponent av östra Jerusalem, har den radikala bosättarorganisationen El’ad, med David Be’eri i spetsen, operativ kontroll över utgrävningen “Davids Stad”. Konsekvenserna är tvångsvräkningar av palestinier och en blomstrande turistnäring, som oavkortat gynnar bosättarrörelsen.

En annan verklighet

I östra Jerusalem, precis utanför Gamla stan, ligger området Silwan. Här bor palestinier vägg i vägg med israeliska bosättare, men levnadsförhållandena skiljer sig åt som om de vore från olika världar.