Tema: Rätten till utbildning

De kämpar för rätten att kunna stanna

Sömzonen är zonen mellan muren, som är byggd på palestinsk mark, och den gröna linjen enligt 1967 års bestämmelser om gränser. Inom denna zon finns flera palestinska byar som varken har tillgång till vatten, elektricitet eller tillstånd att anlägga nytt. Att kunna bestämma över sin rätt att stanna, är viktigt. Trots att man vet att det man bygger blir rivet, väljer man ändå att bygga upp sina hus om och om igen.

Färgsprakande kvinnor förändrar Jubbet ad-Dib

I byn Jubbet ad-Dib möts jag av tre färgsprakande kvinnor, skaparna av kvinnogruppen i byn. De bestämde sig för att förändra sin livssituation genom att bygga en grund som kunde ta dem in i det moderna samhället. Tidigare fanns ingen el i Jubbet ad-Dib och inget rent vatten. De flesta av kvinnornas män arbetar långa dagar och har därför inte möjlighet att hjälpa till i byn. Kvinnorna skapade inte bara en ljusare framtid för sig och sina barn utan även en stabilare ekonomi.

”Vi behöver utbildning för att kunna förstå hela bilden. ”

Flera gånger i veckan följer vi skolbarn till skolan al-Lubban Secondary Boys School i byn as-Sawiya söder om Nablus. På bergstoppar runtom skolan ser vi de israeliska bosättningarna Eli och Ma’ale Levona (1). Skolområdet bevakas sedan många år av israelisk militär och barnen möter dagligen tungt beväpnade soldater på vägen till skolan. Vissa dagar riktar de vapen mot barnen, vissa dagar står de utanför skolporten där skolans rektor Mohamed Assad, tillsammans med lärarna, möter upp barnen så att de kan komma in i skolan.

Valet att ge upp finns inte

Islam Jameel är en kvinna med det största leendet som sprider sådan energi kring sig när hon berättar om resan hon gjort från det att hon fick en son med funktionsnedsättning. från att se sin sons behov, till en idé och som sedan blir till att idag driva ett projekt som arbetar för att förbättra vardagen för barn med funktionsnedsättningar. Med små medel och samarbete mellan kvinnor i samma situation är projektet nu så framgångsrikt att det finns en väntelista på familjer på Västbanken som vill att deras barn ska få ta del av programmet.

Utbildning under ockupation

Den 20 november var det internationella barndagen. I Barnkonventionen är det fastslaget att varje barn har rätt till utbildning.[1] Enligt FN-organet UNOCHA påverkas dock tillgången till utbildning för palestinska barn på ett negativt sätt i de ockuperade palestinska territorierna på grund av den ständigt närvarande israeliska ockupationen.[2]

Barn som grips av militär

Flera gånger i veckan står vi på skolvägar där den militära närvaron är hög. I Tuqu’, en by söder om Betlehem, ligger fyra skolor nära varandra. Därför går alla elever från lågstadiet till gymnasiet på den här vägen. När vi står där är det alltid trevlig stämning och alla elever säger god morgon. De minsta vinkar glatt, vill veta våra namn och skaka hand. Men lite längre bort står soldaterna.

“Det här är bara en historia av många”

Klockan 04.00 vaknar en familj i den lilla staden Tuquʿ, som ligger sydöst om Betlehem på Västbanken, av att det bankar på dörren. Några minuter senare stormar sju soldater in i familjens hus och griper en 14-årig pojke som anklagas för att ha kastat en sten. Kvar i huset lämnas en familj i chock.

Fatimah al-Mahamie, arkitekt

Fatimah vill starta en egen arkitektfirma tillsammans med sin man Marwan. Hon vill återinföra en del element ur den gamla ottomanska och arabiska arkitekturtraditionen. Mashrabiya-fönster ligger henne varmt om hjärtat. Samtidigt pekar hon på problem för Yattas stadsplanering.

-River dom så bygger vi!

I byn Khirbet Zanuta i South Hebron Hills på Västbanken möter vi en ung kvinna som är värd all respekt och beundran och förtjänar att uppmärksammas. Fatima Slymia, rektor vid Zanuta school tillhör en generation palestinska kvinnor som är med och utvecklar den unga staten Palestina.

Att vara med och bidra

Vi sitter i bilen och väntar med spänning. Det är dags för ett nytt möte som vi inte fullt ut vet vad det kommer att leda till. Efter tio minuters väntan dyker Nawal Kanori upp med ett stort leende över hela hennes ansikte. Hon hoppar raskt in i bilen och direkt frågar om vi inte kan stanna till vid affären på vägen till al Jiftlik, hennes hem och by. Detta blir början på ett inspirerande och energifyllt möte som jag nu ska dela med dig. Ett möte om kvinnors möjligheter, rollen som representant för ett samhälle och ockupationens förtryck.