Tema: Vägspärrar

Att plocka oliver i en ockuperad stad

I skuggan av amerikanska valet och coronapandemin fortsätter den israeliska ockupationen av Västbanken. Detta märks inte minst under den pågående olivskörden, som utan internationella observatörer i år innebär ökad oro för trakasserier och vandalisering. I hjärtat av Hebron, där militär, extremistiska bosättare och palestinsk civilbefolkning ska samsas på en väldigt liten yta, blir det extra tydligt.

Den internationella närvaron behövs i skörden av det gröna guldet

För ett år och några dagar sedan satt jag och mina teamkamrater, Ben från Wales och Isabela från Brasilien, under ett olivträd i byn Shufa på norra Västbanken. Mohammed skulle få hjälp att skörda sina oliver med vår skyddande närvaro. Det här året hade säkert Följeslagarprogrammet, eller någon annan internationell organisation, varit på plats och skyddat honom också, om det inte hade varit för Covid-19-pandemin. Tyvärr är behovet av hjälp mot bosättare betydligt större än det finns fredsorganisationer som kan bistå på plats.

Längtan efter rörelsefrihet

Vi följeslagare följer med Abed Salaymeh när han visar internationella turister hur den begränsade rörligheten drabbar de palestinska invånarna i Hebron. För mig verkar begränsningarna mer vara till för att göra livet svårt för palestinierna än på grund av säkerhetsskäl. Det vi bevittnat under tiden i Hebron är ibland allvarliga incidenter, men lika ofta sådant som långsiktigt nöter ner människor.

Att stympa ett land

Hizma är arketypen för en palestinsk by under israelisk ockupation. Om planen på att förbinda alla bosättningar mellan Jerusalem och Jeriko implementeras, och följaktligen kapa Västbanken på mitten, är det slutet för en tvåstatslösning. Hizma ligger rakt i skottlinjen för projektet. Samtidigt står människorättsorganisationer och världssamfundet handfallna medan alltfler palestinier börjar tappa tron på frivilligorganisationer och FN-organ som säger sig stå upp för folkrätten. En av kritikerna är Hizmas borgmästare som är trött på tomma löften.

Växande avstånd – När landet du är beroende av försvinner bit för bit

Kulturlandskapen på Västbanken påverkas i hög grad av den israeliska ockupationen. Effekterna av minskad rörelsefrihet och landkonfiskering märks på människorna, naturen och samspelet däremellan, i Tulkarem såväl som i Jordandalen.

De små stora hjältarna på Shuhada-gatan

Förskolebarn bland vägspärrar, beväpnade militärer, bosättare försedda med pistoler och gevär. Det är vardag för barnen som bor på Shuhada-gatan.

Muren som blev en bro

Muren går som en spricka genom jordbrukslandskapet på nordvästra Västbanken. En spricka som inte bara separerar bönderna från sin mark, men som också hindrar människor från att mötas. Men trots svårigheterna förmår lantbrukaren Jalal fortsätta sträva mot fred och försoning.

Att vara opartisk i en asymmetrisk konflikt

”Det är otroligt fint det du ska göra, men själv hade jag aldrig gjort det”
– en kommentar jag fick från flera håll dagarna innan jag flög ner hit till Israel och Palestina för att under tre månader vara följeslagare. Jag är placerad i Betlehem och hoppas i min roll som följeslagare kunna främja respekten för folkrätten och genom praktisk solidaritet visa stöd för utsatta grupper och samhällen – såväl palestinska som israeliska.

Åh Betlehem du lilla stad …

Betlehem är staden, själva sinnebilden, för julens budskap. Där vid Manger Square, krubbans torg, ligger Födelsekyrkan och kryptan med stjärnan som markerar platsen för födelsen. Budskapet till all världens folk om fred och frid.

Cordoba- rädsla för bosättare och konstant militär närvaro

Vägspärrar, militärer med automatkarbiner och maskingevär, bosättare med pistoler i hölstren och gevär över axeln. Israeliska flaggan vajar på många husfasader och mitt i detta inferno, en palestinsk skola. Det här är vardagen för många unga elever i Hebron, Västbanken.