Tema: Västbankens A, B, C
Olivträd och familjer rycks upp med rötterna
Det är ett vackert ljud, oliver som faller mot plastduken. Det goda kaffet, serverat i små pappersmuggar är alltid hett och kardemummadoftande. I olivlunden delas måltid och språk blandas. Men där finns också de tunga berättelserna om kampen för marken och odlingarna.
Jordandalen – från ett första till helt andra intryck
Kuperat landskap, fårhjordar på sluttningarna, gröna dadelpalmer och en färgsprakande solnedgång bakom bergen mot Jerusalem. Men Jordandalen är mer än vad som först möter blicken. Vid en mer noggrann titt ses spår av ett uppdelat och ockuperat område med lokala samhällen som dagligen ställs inför stora utmaningar.
Jag vet inte varför!
Första veckan som följeslagare i Betlehem har svaret kommit ofta. En av följeslagarnas uppgifter är att finnas vid vägspärr 300. Följeslagarna finns som en lugnande närvaro och för att dokumentera händelser. Från tidig morgon passerar tusentals personer från Betlehem med omgivning på väg till arbete i Israel. Personer nekas inträde och när de kommer tillbaka frågar vi efter orsaken. Ganska ofta får vi svaret:
– Jag vet inte varför!
Tarqumiya – en vanlig dag på jobbet
Det är tidig morgon vid Tarqumiya, en vägspärr som ligger på gränsen mellan Västbanken och Israel. Men idag är det tomt framför den stora stålkonstruktionen, sånär som på ett par män som sitter framför ett kaffebord. En liten brasa gjord av lastpallar lyser upp deras ansikten. Det är Sukkot, judisk högtid och vi får veta att vägspärren varit stängd hela veckan. Judiska högtider påverkar livet även på Västbanken, då vägar och vägspärrar stängs för trafik. Männen bjuder oss att sitta ner och ta en kaffe med dem.
En ofrivillig roll i ett politiskt spel
Det finns mycket att berätta om beduinernas liv i Khan al-Ahmar, men den här texten skriver jag med anledning av deras ofrivilliga roll i ett politiskt spel. Ett spel som handlar om ”The Greater Jerusalem”.
En 28 år lång rättegång med alla bevis
Uppe på en kulle med en fantastisk utsikt bor den palestinska kristna familjen Nassar. När du tittar ordentligt ser du istället ett hot som försöker komma närmare. Runt omkring dig ser du röda hustak från israeliska bosättningar, du ser dem på alla höjder, det är bara kullen som du står på kvar.
Hebron. Rädslans geografi
Det tar inte lång tid i Hebron för att känna av den, rädslan som följer av långvarig ockupation, stegrande misstänksamhet och konflikt. Desto längre tid tar det att lära sig att orientera sig. En vanlig stadskarta säger väldigt lite om hur det är att egentligen röra sig i staden och vad det innebär för människorna som bor här.
När stadsplanering används för att driva människor på flykt
Solen skiner och vi blir inbjudna i ett enkelt hem byggt av spånplattor, metalltak och hängande tyger som fungerar som väggar. Den som bjuder in oss på te är en kvinna från ett beduinsamhälle inte långt från Jerusalem. ”Innan alla problem började ägde jag mitt eget liv, nu finns det inget liv längre. Vi är alltid rädda att de när som helst ska komma och tvinga bort oss från vårt eget hem.”
”Ser ni vad som sker här? De behandlar oss som djur”
Klockan är 05.00 och jag befinner mig vid Qalandiya checkpoint. Det är den första fredagen under den muslimska fastemånaden Ramadan och palestinier från Västbanken köar redan för att ta sig igenom den militära vägspärren för att åka till Jerusalem för fredagsbönen i al-Aqsa-moskén, den tredje heligaste platsen för muslimer världen över.
”Det är din mark, men du får inte vara på den.”
Markerna runtom den palestinska byn Turmus’ayya är mycket frodiga, perfekt för jordbruk. Här brukade byborna tillbringa fredagseftermiddagarna tillsammans med sina familjer och njuta av det vackra landskapet. Idag får de bara tillträda marken två gånger om året och bevakas då av israelisk militär och polis.
