Tema: Västbankens A, B, C
Hjälten och hjärtat bakom vårt uppdrag i Betlehem
Mohammad Adnan Asakreh, den unga man som har öppnat upp hela sin värld för oss och utan vem våra månader i Betlehem inte hade varit desamma. Utöver att ha fungerat som vår chaufför så har Mohammad varit vår huvudsakliga länk in i det palestinska samhället. Vår stöttepelare. Vår tolk. Personen vi har frågat om i princip allt. Mohammad och hans familj kommer för all framtid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Längtan efter rörelsefrihet
Vi följeslagare följer med Abed Salaymeh när han visar internationella turister hur den begränsade rörligheten drabbar de palestinska invånarna i Hebron. För mig verkar begränsningarna mer vara till för att göra livet svårt för palestinierna än på grund av säkerhetsskäl. Det vi bevittnat under tiden i Hebron är ibland allvarliga incidenter, men lika ofta sådant som långsiktigt nöter ner människor.
Jordbruk som motstånd
De tre kustnära regionerna Tulkarem, Qalqilya och Salfit på nordvästra Västbanken kallades tidigare ”Palestinas fruktkorg” på grund av sina rika vattenresurser och bördiga jordar. Idag har de naturtillgångar, som tidigare varit till befolkningens fördel, visat sig göra området desto mer utsatt under ockupation. Men det finns de som väljer att inte ge upp när den eftertraktade marken konfiskeras av israeliska bosättningar, militäranläggningar, industrier och murar: bönderna.
Bortom turistens blick
Jag står på den högsta kullen i Jabal al-Mukabbir i utkanten av östra Jerusalem och blickar ut över prunkande grönska. Trots att vi är nära gamla staden, är det helt tyst sånär som på en tupp som gal. Vi går upp längs en brant för att nå Iyad Fataftths hus. Trappan som han byggt för att på ett säkrare sätt kunna ta sig upp till sitt hus har blivit demolerad, men det som slår mig starkast är husets läge och muren som är byggd så tätt inpå.
På lånad tid i Mak-Hul
I Jordandalen lever många palestinska beduiner och boskapsskötare. Israels ockupation och kontroll över nästan hela Jordandalen gör dock att palestinier trängs bort från sina marker.
Att stympa ett land
Hizma är arketypen för en palestinsk by under israelisk ockupation. Om planen på att förbinda alla bosättningar mellan Jerusalem och Jeriko implementeras, och följaktligen kapa Västbanken på mitten, är det slutet för en tvåstatslösning. Hizma ligger rakt i skottlinjen för projektet. Samtidigt står människorättsorganisationer och världssamfundet handfallna medan alltfler palestinier börjar tappa tron på frivilligorganisationer och FN-organ som säger sig stå upp för folkrätten. En av kritikerna är Hizmas borgmästare som är trött på tomma löften.
Kvinnor som strävar på i uppförsbacke
Efter tre månader som följeslagare bär jag med mig många möten med starka personligheter. Att komma åt kvinnor och flickors berättelser i Jordandalen kan vara svårare på grund av språket och deras marginalisering. På nyårsafton träffade jag dock två inspirerande kvinnor i Tubas som gör vad de kan för att hjälpa till. De berättade om sitt arbete att på olika sätt stödja kvinnor som möter utmaningar dels som kvinnor dels som palestinier.
Växande avstånd – När landet du är beroende av försvinner bit för bit
Kulturlandskapen på Västbanken påverkas i hög grad av den israeliska ockupationen. Effekterna av minskad rörelsefrihet och landkonfiskering märks på människorna, naturen och samspelet däremellan, i Tulkarem såväl som i Jordandalen.
Identitetspolitik
En som gift sig med en person från Västbanken eller Gaza, kan inte med självklarhet bo tillsammans med sin partner i Jerusalem, de får ansöka om det. Inte heller ett barn som föds i Jerusalem är nödvändigtvis per automatik jerusalembo. Rätten till familjeliv påverkas av Israels tillstånd.
Krisen i det palestinska rättsväsendet – i första hand för dem själva att lösa
Det är enkelt att hålla den israeliska ockupationsmakten ansvarig för alla de svårigheter som palestinier lever med. Den palestinska presidenten Mahmoud Abbas har tagit beslut som undergräver det palestinska rättsväsendets oberoende. Något som Israel inte kan beskyllas för. Starka och oberoende rättsinstitutioner vore förmodligen annars ett väsentligt verktyg för att motverka effekterna av ockupationen.
