Tema: Västbankens A, B, C

Det ensamna livet på al-Salehgatan

Gamla stan i Hebron lyder under israelisk militär kontroll. För de palestinska invånarna innebär det bl.a rörelserestriktioner, trakasserier och kroppsvisiteringar, men även frihetsberövande och bosättarvåld. I Hebrons H2-område[1] finns 111 vägblockader och 20 permanenta checkpoints. 75 procent[2] av de 1829 butiker som tidigare funnits i området har stängts och 40 procent av hushållen har lämnat området. De som bor kvar är rädda för att gå ut och 75 procent av invånarna lever under fattigdomsgränsen.[3]

Hur mycket skada kan två herdar och deras får orsaka?

Beduiner på Västbanken får det allt svårare under ockupationen. Vi följer med Ayman och hans bror Diyab och deras får en dag när de blir stoppade av militären utan anledning och rätten till familjens egen mark kränks.

Att stanna kvar

En stor del av det palestinska motståndet mot ockupationen är “sumud”, vilket helt enkelt betyder att stanna kvar. Att vara kvar i landet, stanna kvar på sin mark och inte ge sig. Men på det till stor del Israelkontrollerade Västbanken innebär det ofta stora utmaningar. Vi träffade Abu Ahmed och hörde om hans kamp för att kunna stanna kvar på sin mark trots långdragna domstolsprocesser för att bevisa äganderätt, strikta regler för att få bygga och olagliga israeliska utposter.

Utbildning under ockupation

Den 20 november var det internationella barndagen. I Barnkonventionen är det fastslaget att varje barn har rätt till utbildning.[1] Enligt FN-organet UNOCHA påverkas dock tillgången till utbildning för palestinska barn på ett negativt sätt i de ockuperade palestinska territorierna på grund av den ständigt närvarande israeliska ockupationen.[2]

Ett liv som upphör

Mahyoub Elamur är född och uppvuxen i Khirbet Samra, ett litet samhälle i norra Jordandalen. I Khirbet Samra tog han vid familjeyrket som herde, bildade familj och har idag sju barn. Det liv som han och hans familj skapade i Khirbet Samra har de nu tvingats lämna efter att livet i där har blivit allt för osäkert. Livet gick från att handla om utveckling till att handla om överlevnad och säkerhet.

– Valet att ge upp finns inte

Islam Jameel är en kvinna med det största leendet som sprider sådan energi kring sig när hon berättar om resan hon gjort från det att hon fick en son med funktionsnedsättning. från att se sin sons behov, till en idé och som sedan blir till att idag driva ett projekt som arbetar för att förbättra vardagen för barn med funktionsnedsättningar. Med små medel och samarbete mellan kvinnor i samma situation är projektet nu så framgångsrikt att det finns en väntelista på familjer på Västbanken som vill att deras barn ska få ta del av programmet.

Kvinnor som gör skillnad

-Vi i Machsom Watch är israeliska kvinnor och de flesta av oss har, liksom jag, tjänstgjort i den israeliska armén. Vi går till åttio ”checkpoints”, vägspärrar, varje dag för hjälpa palestinier som hamnat i svårigheter.
Grupp 72 i Ekumeniska följeslagareprogrammet i Palestina och Israel , EAPPI, sitter i övre salen på kontoret i gamla stan i Jerusalem och lyssnar på Hanna Barag, i åttioårsåldern och full av energi och pondus som berättar om sitt mångåriga engagemang för mänskliga rättigheter.

Barn som grips av militär

Flera gånger i veckan står vi på skolvägar där den militära närvaron är hög. I Tuqu’, en by söder om Betlehem, ligger fyra skolor nära varandra. Därför går alla elever från lågstadiet till gymnasiet på den här vägen. När vi står där är det alltid trevlig stämning och alla elever säger god morgon. De minsta vinkar glatt, vill veta våra namn och skaka hand. Men lite längre bort står soldaterna.

Lagen- Basils verktyg

At Tuwani är en av de palestinska byar på södra Västbanken som vi ofta besöker. Där träffar vi en ung kille, Basil Adra. Han är bara 22 år men tar redan ett stort ansvar i byn när det gäller bevakning av olivträden, att kalla på polis vid trakasserier från den närbelägna bosättningen Maon Farm och med att skydda byns barn till och från skolan. Basil kämpar för rättigheter med både lag och ickevåld.

– Var finns rättvisan?

-Vi var några gamlingar som ställde oss i första ledet. Sex av oss blev gripna och bundna till händer och fötter säger Suleiman Hthaleen. De körde oss till polisstationen i bosättningen Maale Adumim. Där blev jag slagen på kroppen av en soldat.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page