Tema: Rätten till rent vatten

Vatten, en rättighet

Vatten behövs, vatten finns men vi får inte använda det. Detta är en mening som jag hört, i flera varianter, från palestinska jordbrukare flera gånger, under den tid jag varit i Jordandalen. Vatten är grunden för människor, djur och växters överlevnad. Det är grunden för människors möjlighet att överleva, en möjlighet som tusentals människor saknar under ockupationen och en rätt som måste försvaras.

Med mobilt hälsoteam i Hebrondalen

En dag får jag följa med ett av Palestine Medical Relief Society-PMRS mobila hälsoteam då de besöker en by i Hebrondalen. Sex dagar i veckan reser teamet ut till olika byar där tillgången till hälso- och sjukvård är begränsad och där det är svårt att komma till en stad med en större klinik eller ett sjukhus. PMRS arbetar tillsammans med Palestinska hälsomyndigheterna och ofta kompletterar de varandra i de olika byarna.

Berättelsen om ett modernt jordbruk

Abdel Razek är en modern bonde. Det avspeglas i namnet på företaget som han driver tillsammans med några familjemedlemmar: Fara & Bokayaa moderna jordbruk. När jag tillsammans med min följeslagarkollega träffar Abdel en solig septemberdag, fylls jag av en blandning av framtidstro och oro för de utmaningarna som deras jordbruk står inför.

”Vi ville ha varmvatten!”

I Jubbet adh-Dhib bor det 167 människor. För fem år sedan fanns det varken elektricitet, varmvatten eller plats för alla barn att gå i byns skola. Många familjer valde därför att flytta därifrån för att kunna leva ett bekvämare liv. Fadia al-Wash och Atiadal al-Wash var två av de kvinnor som till slut tröttnade på den hopplösa situationen och bestämde sig för att organisera sig.

Den andra rösten

När jag träffar palestinier i Hebron uttrycker de sig ofta negativt om israeler. För dem är en israel en bosättare eller en soldat. Så är det inte – det finns positiva israeliska krafter som arbetar för en rättvis fred. För mig är det förvånande att en av dessa krafter, i form av organisationen Other Voice, finns i staden Sderot som utsätts för upprepade raketbeskjutningar från Gazaremsan. Vi möter upp Eric Yellin som representerar organisationen för att åka till en utkiksplats mot Gazaremsan.

Att forma ungdomar för framtiden

Tariq Hathaleen tittar på mig och säger bestämt: ”Jag kan inte stoppa den israeliska armén och de israeliska myndigheterna när de kommer till Um al-Kheir för att riva ner våra hem. Men någonting jag kan och vill göra är att samla alla barn från vår by och åka iväg med dem innan rivningen påbörjas. De ska inte se det här, hur det går till när hem och tryggheten försvinner, jag måste se till att skydda dem.”

Ickevåld är den enda vägen att möta ockupationen

Hani Abu Haikel möter upp mig och min kollega vid en militär vägspärr nedanför området Tel Rumeida som är ett av de äldsta i Hebron. För att ta oss till hans hem passerar vi genom den israeliska bosättningen med samma namn som området. Efter att återigen ha kontrollerats av militären när vi passerar genom bosättningen kommer vi till Hanis familjs hus. Där slår vi oss ner på familjens uteplats som är inburad för att skydda mot föremål och annat som bosättarna kan kasta.

Mötet med Khaled Mukarkar

Efter några veckor i den tiotusenåriga staden Jeriko och flera turer runt Jordandalen går det inte att blunda för regionens kontraster, i den meningen att grönska och bördighet spelar mot torka och ofruktsamhet. Här har vi följeslagare träffat många människor, bland dem Khaled Mukarkar, en bonde som har bott i al-Ajua, Jordandalen så länge han kan minnas.

Var är jämställdheten? Kvinnor under israelisk ockupation

Kvinnorna kunde ha haft det bättre men de tvingas leva i en annan tid än vår. Förutom det hade också bruden otur.

En vanlig fåraherde

För någon vecka sedan så var jag och en kollega med när en israelisk bosättare trakasserade en palestinsk fåraherde. Den händelsen i sig, vad som hände då och bakgrunden till den, finns i ett tidigare resebrev. [1] Den här texten handlar om fåraherden som drabbades, Jibrin [2] och hans familjs tillvaro.