Att göra närvaron kännbar

Varje dygn genomför den israeliska militären räder i palestinska familjers hem på Västbanken. Detta blev vi följeslagare flera gånger i efterhand vittnen till när vi var på plats i Hebron januari – mars 2020. Officiellt handlar det om underrättelse eller för att leta efter misstänkta personer eller vapen. Breaking the Silence, en israelisk organisation som samlar vittnesmål från före detta soldater som tjänstgjort i armén, hävdar i en rapport att detta framför allt är ett effektivt sätt att skrämma och kontrollera den palestinska befolkningen.

– Mushkele, jalla! (Problem, kom med!), säger Zidane Sharabati med oro i blicken och tecknar åt oss att följa med.

Zidane är Cordoba förskolas föreståndare som vi träffar varje tidig skolmorgon, då vi utgör preventiv närvaro vid vägspärren intill Cordobaskolan i H2 i centrala Hebron [1], som palestinska elever och lärare på väg till skolan måste passera. Precis när vi ska därifrån ringer Zidanes telefon. Vi kan bara kommunicera med varandra genom enstaka arabiska ord, men vi hör på hans röst att något har hänt.

Vi följer efter Zidane i riktning från gamla stan, till ett hus som ligger nära Bab al-Zawiye, en mittpunkt i staden precis på gränsen mellan H1 och H2. När vi kommer in i huset är det svårt att förstå vad som hänt. Kläder, möbler och prylar ligger huller om buller. Precis allt som förmodligen funnits i ett av sovrummen ligger uppvräkt på en av sängarna. Ett rum kommer vi knappt in i då högen av inredning och saker som är nedvräkta från skåp och hyllor går ända fram till dörröppningen. Det ser ut som att någon vänt upp och ner på hela huset. Mitt i röran ligger en äldre dam på golvet, nätt och jämnt vid medvetande, och jämrar sig. Det är redan flera män på plats för att hjälpa till och vi får veta att ambulans är på väg. De berättar att hon fått ett slag med baksidan av en automatkarbin när israeliska soldater genomsökt huset och letat efter en man som de dock inte hittat. Det hade heller inte funnits någon militärorder för insatsen, säger de. Vi försöker i den ganska kaotiska situationen, samla på oss så mycket information som möjligt för att senare rapportera incidenten. När ambulansen till slut kommer tänker jag att det är “bra” att detta skett utanför vägspärrarna in till H2 eftersom ambulans lättare kan ta sig fram hit.

Nästan varje natt genomför beväpnade israeliska soldater räder i palestinska hem över hela Västbanken. Enligt B’Tselem, en israelisk organisation för mänskliga rättigheter i de ockuperade områdena, invaderade israeliska säkerhetsstyrkor palestinska hem minst 2 480 gånger under 2020. [2] Beväpnade israeliska soldater väcker kvinnor, män och barn för att genomsöka hemmet och utöver skadan och traumat familjer lider till följd av intrånget fungerar denna praxis som ett effektivt sätt att förtrycka, skrämma och kontrollera den palestinska befolkningen, menar organisationen Breaking the Silence (BTS) i sin nya rapport A life exposed, om fenomenet. [3]

Breaking the Silence  är en israelisk organisation av soldater som tjänstgjort i den israeliska armén sedan starten av andra intifadan. Organisationen vill medvetandegöra den israeliska allmänheten om verkligheten på Västbanken och människors situation i de ockuperade områdena. [4] Detta görs bland annat genom att samla och publicera vittnesmål från före detta soldater och ordna rundturer i ockuperade områden, då de berättar om sina erfarenheter och vad militären gör.

Under militär lag, som råder på Västbanken, finns ingen skyldighet att uppvisa någon order eller annat dokument som rättfärdigar intrånget och familjerna vet därför inte varför deras hus invaderas eller vem som godkänt operationen, skriver organisationen i rapporten. Man beskriver vidare att invasionerna ofta är aggressiva och hotfulla och i vissa fall används fysiskt våld (ungefär 25% av de dokumenterade fallen) eller hot, vilket kan innebära att rikta automatvapen mot huvud eller kropp (30% av de dokumenterade fallen). Användning av hot och våld är också nästan alltid resultatet om det uppstår protester eller motstånd från familjemedlemmar. [5]
Ett av alla vittnesmål från soldater som samlats i rapporten lyder:
– Om du är palestinier i Hebron går jag in i ditt hus och genomsöker det efter vad jag vill, när jag vill, och jag vänder upp och ner på huset om jag vill. [6]

När vårt följeslagarteam deltog i en av Breaking the Silences rundturer i Hebron, minns jag framför allt hur Becka, som hade tjänstgjort som skytteinstruktör i armén och som ledde vår tur, beskrev fenomenet kartläggning – ”mapping”:
–”Mapping”, i betydelsen att faktiskt skapa en karta, är en term som militären använder när man invaderar palestinska hem på Västbanken och samlar information om hushållsmedlemmarna och om hur huset ser ut invändigt. Det officiella syftet med kartläggningen är att samla underrättelse, och de här operationerna kan genomföras var som helst, även i hem där ingen är misstänkt för något olagligt eller anses farlig.

Det som fastnade i mig var hur Becka fortsatte:
– När vi frågade vår befälhavare efteråt, vad vi skulle göra med dokumentationen vi samlat på oss, sa han bara ”släng det”. Vi gjorde det bara för att skrämmas och för att göra vår närvaro kännbar (”make our presence felt”). Många av insatserna som militären gör handlar om just detta. Palestinierna ska inte bara se soldater i sin omgivning, vi ska göra vår närvaro kännbar.