Följeslagarnas reserapporter
  • Husrivning
    Följeslagarnas reserapporter
    ”Jag vill tillbaka till mitt hem”

    Västbanken är indelad i område A, B och C sedan Oslo-avtalet skrevs under 1995. I område C, cirka 60 procent av Västbanken, har Israel full kontroll över både säkerhet, infrastruktur och byggnation [1]. De bygglov som utfärdas är snedfördelade med tanke på att den israeliska och palestinska befolkningen i område C är ungefär lika stora; under år 2014 utfärdades 1500 nya byggtillstånd för israeliska bosättningar och endast nio tillstånd för byggnation till palestinier [2]. Palestinier som behöver husera sina familjer tvingas därför bygga utan tillstånd, vilket ger Israel en ursäkt att riva husen. Den här morgonen har vi fått höra att det pågår en husrivning i byn al-Jiftlik. Vi kommer inte nära byn då israelisk militär har upprättat en stängd militärzon medan husrivningarna pågår. Vi står en dryg kilometer bort men hör ljudet av borrar mot betong och höga kraschande ljud över fälten. En timme senare åker vi in i byn och ser bulldozrarna och militären lämna. Jag tror att det är över nu.

  • Följeslagarnas reserapporter
    Olivskörd med militär närvaro

    Det är mitt på dagen och vi går längs en stenig slänt för att nå marken där Dorgham Jom’a och hans familj har sina olivträd. Jordbruksvägen vi har färdats på är i dåligt skick och når inte ända fram. Vi korsar en väl underhållen väg som vi senare får veta är till för den israeliska militären, palestinierna i området får endast använda den om de får tillstånd. När vi ser ut över olivlunden som ligger på slänten upp mot den israeliska bosättningen Kedumim ser vi högar av skräp intill träden. Enligt Dorgham har plast och annat avfall kastats ner av bosättarna. Han berättar att han var med och försökte att ta detta till domstol förra året, men fallet lades ned då markägarna inte hade namn på personerna som hade dumpat avfallet på deras mark. Genom åren har bosättningen utökats och mer och mer mark har konfiskerats av bosättarna. Då det inte finns något stängsel eller barriär runt bosättningen finns det ingen tydlig gräns som stoppar dem. Dorgham berättar att växthusen som ligger i kanten av bosättningen har byggts på terrasser som bosättarna har skapat genom skräpet de kastar ner på palestiniernas mark. De har nu tre rader med växthus nedanför varandra och Dorgham är orolig att de kommer fortsätta att bygga fler i framtiden.

  • Följeslagarnas reserapporter
    När rädslan får styra

    Under vår tid här besöker vi även Israel för att lära oss mer om det israeliska samhället. När vi reste till Haifa träffade vi Ruth Hiller som är israelisk medborgare och bor i en kibbutz. Hennes äldsta son Yinnon sa vid 15 års ålder att han var pacifist och inte ville göra militärtjänsten. Det innebar början på Ruths aktivism mot den militaristiska normen [1] i det israeliska samhället.

  • Följeslagarnas reserapporter
    Olovlig vänskap

    De båda männen skickar cigaretten mellan varandra. Röken lägger sig som en dimma över köksbordet och mellan blossen skrattar de åt varandras försök att göra narr av den andres olikheter. Mo är palestinier, Joseph är israel. Deras respektive samhällen säger att de borde vara fiender, men i det trånga köket finns inget annat än en befriande vänskap.


Se fler reserapporter

  • Instagram
  • Stöd oss

    Genom att vara en internationell närvaro vill Ekumeniska följeslagarprogrammet bidra till att dämpa våldet och främja respekten för folkrätten. Vill du vara med och stötta följeslagarnas arbete för fred?

    Ge en gåva till Ekumeniska följeslagarprogrammet!

    Vi skickar gärna gåvobevis till dig.