Många palestinska barn tar sig varje morgon till fots genom gamla stan i Jerusalem för att gå i skolan. De skrattar, de knuffas och de tramsar runt. Precis som barn ska! Som barn över hela världen gör. Men en sak skiljer dem från många andra barn. De måste ständigt vara på sin vakt. Beväpnade israeliska säkerhetsstyrkor (IDF) i grupp patrullerar upp och ner längs gatorna.
Just denna kyliga morgon, passerar tre soldater oss i en trång gränd. Blickarna möts. De passerar. Gatan är full av skolbarn. Så vi stannar och vänder oss om. Precis i tid för att se en av soldaterna helt oprovocerat gå fram till och trycka upp en ung pojke mot stenväggen. Armbågen intryckt mot hans bröst, handen trycker in hans läpp och kind. Jag står kvar. Tittar. Betraktar. Inväntar. Soldaterna säger något. Trycker till, pressar knät mot pojken och knuffar honom åt sidan.
Pojken står kvar och tittar på soldaterna som fortsätter sin promenad ner längs gränden. En äldre man från en butik går fram till pojken, pratar med honom och lugnar honom. De står kvar tills soldaterna inte längre syns. Då går killen vidare. Vi följer efter för att säkerställa att han kommer hela vägen fram till skolan. Ett par gator bort, viker han av in mot en skola. När vi kommer fram är han borta. Jag funderar på vad som hade kunnat hända om vi inte varit där, om vi inte vänt oss om och iakttagit. Vi går tillbaka till butiksägaren och frågar vad som hände. Han säger att killen blev rädd och ledsen och inte visste vad han skulle göra.
– Jag sa bara till honom att vara lugn, att andas och vänta kvar med mig. Det är allt jag kan göra.
Mannen berättar att detta händer varje dag, från att han öppnar sin butik på morgonen så ser han dessa scener, barn som blir trakasserade, knuffade och hånade.
Vi tackar för samtalet och vandrar gränden upp och går till en annan skola, där vi har regelbundna skolpromenader. Där pratar vi med rektorn, som berättar att en av hans unga elever blivit stoppad i en vägspärr vid Damaskusporten. Soldaterna tog tre av hans skolböcker samt sa olämpligheter när de såg att han hade Koranen med sig. Han kom till skolan ledsen och skärrad.
Samma tid, några dagar senare, är vi ute på skolpromenad igen. En ung flicka blir kvarhållen vid en vägspärr mitt inne i gamla staden. Fem beväpnade soldater står i en halvcirkel omkring henne. Hennes väska genomsöks noggrant, en ur israeliska säkerhetsstyrkan plockar ut en skolbok, ger den till en annan soldat som bläddrar igenom, sida för sida. Det grävs vidare i väskan, hennes saker plockas ut, en bok till och det bläddras. Efter cirka tio minuter trycker de upp böckerna och väskan i hennes famn och låter henne gå.
Det här är bara några exempel på vad vi bevittnar under våra skolpromenader i gamla staden i Jerusalem. Vi kan inte täcka alla gator, torg och vägspärrar, inte heller dygnets alla timmar. Men för de här eleverna kanske vår närvaro innebär att de kan komma hela vägen fram till skolan, istället för att behöva vända om och gå hem.
Genom att dela den här informationen är du med och bidrar till att skydda människorna det handlar om.
