– Jag älskar Israel, säger soldaten David från organisationen Breaking the Silence [1]. Men lika mycket som jag älskar mitt land, är jag upprörd över den israeliska arméns systematiska förnedring av palestinier. Det är inte soldaterna det är fel på. Det är uppdraget som förtrycker palestinierna.

Stödet för ockupationen av Palestina vilar, både internationellt och i Israel, på tanken att den israeliska militärens agerande på Västbanken och i Gaza ska var defensivt och syfta till att försvara Israel från terrorism. Namnet – de israeliska försvarsstyrkorna (Israel Defense Forces; IDF) – antyder också att dess primära uppgift är att försvara landets territorium. Men de israeliska soldaterna i Breaking the Silence berättar en annan historia. [2]

Vi, 27 följeslagare från olika delar av världen, träffas för några gemensamma dagars kontakter och vila efter halva uppdragstiden och lyssnar nyfiket på David, drygt 30 år.

Han är i sällskap med en jämnårig kollega för att få stöd i engelskan. Båda ger oss igenkänning från de korta möten vi följeslagare har med soldater i våra uppdrag vid vägspärrar eller i samband med husrivningar eller demonstrationer.

– Som soldater i de ockuperade områdena blir vi vittnen till och deltar i militära aktiviteter som förändrar oss enormt, säger David. Att förnedra, plundra, förstöra har varit norm länge i armén, men försvaras av den militära ledningen som synnerliga undantag och unika fall. Vårt vittnesmål ger den verkliga, grymma bilden av hur palestinier behandlas.

Soldater och följeslagare vid en demonstration.

David berättar om räder som görs regelbundet och systematiskt i palestinska byar. En grupp soldater tar sig exempelvis in nattetid i en by med en karta över husen. Gruppen väljer ett hus, väcker familjen, tränger in den i ett rum under vapenhot och kräver att få se deras identitetshandlingar. Därefter mäts husets rum upp och utrustningen fotograferas. Ofta skadas ägodelar. Protester från familjen tystas ner hårdhänt.

– Så avbryts plötsligt aktionen och vi får reda på att det var en övning. Ingen brys sig om dokumentationen vi gjort. Ingen bryr sig om att säga något till familjen. Vi bara går därifrån.

Vi följeslagare känner oss överraskade av vad vi hör och våra frågor blir snart lika tydliga som soldatveteranens svar:

– För mig är det en fråga om attityd, fortsätter David. Det som händer är omoraliskt och det är inte försvarbart att använda militära resurser för att förnedra människor. Jag är inte pacifist. Jag älskar mitt land och vill försvara dess rätt att existera. Men när jag förstod att vi som artillerister ska sättas in för att kontrollera människor och hålla dem kvar i rädsla under vardagliga situationer, kan jag inte behålla det för mig själv. Det är omoraliskt. Jag måste berätta för andra om hur vi tvingas göra.

– Det tjänar ju inte heller statens säkerhet att vi som soldater dagligen utför en massa uppehållande och förnedrande handlingar mot palestinierna . Även vårt godtyckliga och nyckfulla agerande vid vägspärrar lamslår ju normalt liv. Men palestinierna ska känna av vår närvaro dygnet runt, sju dagar i veckan.

Vårt möte med David blir omtumlande och många talar om mod och civilkurage. Som unga (18-21 år) utsätts soldater för order, lydnad och skarpa lägen som väcker samvetsnöd och moralkänsla. Som reserver möter de omgivningens tystnad om vad de varit med om. Som veteraner kan de både för egen del och för samhällets vetskap berätta om vad ockupationen handlar om och kan få som följd för människor.

När vi som grupp några dagar senare träffar Ruth Hiller, en av grundarna av organisationen New Profile [3] får vi också veta att cirka en fjärdedel av ungdomarna av olika anledningar inte gör militärtjänst.

Ruth berättar att sociala komplikationer uppstår när någon ung man eller kvinna inte vill göra militärtjänst. Därför är det inte många som offentligt talar om att de tänker vägra militärtjänst.

– Det är definitivt ingen merit när du söker jobb, säger Ruth. Det är inte lätt att undantas från tjänsten genom att åberopa en pacifistisk inställning som skäl.

Bland Ruths fyra barn gjorde de två äldsta döttrarna militärtjänst, medan de fyra sönerna vägrade.

– Jag fick lägga ner mycket engagemang och tid på att stödja mina söner i hela processen. De var alla övertygade och har inte utbildat sig till soldater. Numera är det lättare att åtminstone avsäga sig miltär tjänst på ockuperat område, säger hon.

Om fler bryter tystnaden över vad de vet och känner, kanske ockupationen kan upphöra inom överskådlig tid, tänker jag.

Soldater-vid-husrivning-på-ockuperad-mark

Bilder

1. En följeslagare står vid sidan om en demonstration där soldater närvarar. Foto: Kenneth Kimming.

2. Soldater vid husrivning på ockuperad mark. Foto: Kenneth Kimming.

1. David heter egentligen något annat. Han presenterade sig enbart med förnamn. Breaking the Silence bildades 2004, under den andra intifadan. Det är ett forum för soldater som tjänstgjort i den israeliska armén, på de ockuperade territorierna. De har tagit som sin uppgift att genom vittnesbörd från den miltära tjänstgöringen visa den israeliska allmänheten hur den palestinska verkligheten ter sig för människor som lever där. De eftersträvar en offentlig debatt om priset för det israeliska samhället att låta unga soldater konfrontera civila palestinier och sysselsätta sig med att kontrollera deras dagliga liv. Breaking the Silences hemsida. Hämtad 2015-03-01. 2. Boken Bryt tystnaden! översattes till svenska och gavs ut 2011 på Leopard förlag. Boken innehåller vittnesbörd från israeliska ungdomar som tjänstgjort i den israeliska armén på de ockuperade områdena. Hämtad 2015-03-01. 3. New Profile är en organisation som hjälper unga israeler som inte vill göra militärtjänst. Organisationen arbetar också för att synliggöra och motverka det israeliska samhällets militarisering; ge samhället en anan profil än vad det har idag. New Profiles hemsida. Hämtad 2015-03-01.

Fler rapporter