”Vårt uppdrag var tydligt. Att göra vår närvaro kännbar. Att få dem att känna rädsla hela tiden – twenty-four-seven. På Västbanken och Gaza handlar det om att tvinga på palestinier israelisk militär lagstiftning. Att lära dem en läxa.”
Det är söndag den trettonde september och vi är ett femtiotal personer som åker på en guidad tur i Hebron. Men det är ingen vanlig tur. Vi åker med Breaking the Silence, en organisation som tar vittnesmål från före detta soldater som tjänstgjort i den israeliska militären [1]. Vår guide är Ido. Han är trettiotvå år och avslutade sin militärtjänst för tio år sedan. Under sin militärtjänst ansåg han sig vara en person med hög moral.
– Det finns något i militären som heter ”to dry them out”. Det innebär att lära palestinier en läxa. De kan ha gjort något, eller så handlar det helt enkelt om att du är irriterad på någon av dem. Vi binder deras händer, sätter på dem en ögonbindel, och låter dem vänta en till sex timmar i solen. Jag gjorde annorlunda. Jag gav dem vatten och lät dem vänta i skuggan. Jag kände mig som en god människa.
I Israel måste alla ungdomar vid god hälsa göra militärtjänst från arton års ålder. Män gör sin militärtjänst i tre år medan kvinnor endast behöver tjänstgöra i två år. [2] Ido anser att vid den åldern reflekterar man inte riktigt över konsekvenserna av sina handlingar och att det kan ta flera år att bearbeta det man har varit med om.
Idag anser han att det han har gjort inom ramen för sin militärtjänst är en del av ett systematiskt förtryck och därför har han engagerat sig i Breaking the Silence. Varken Ido eller andra aktiva i organisationen är emot militärtjänstgöring, eller det israeliska försvaret, men vill uppmuntra till en diskussion i Israel om vad militären egentligen bör ägna sig åt. Enligt dem är väldigt få israeler medvetna om vad som sker på Västbanken och i Gaza.
Det finns nittionsex stycken fasta militära vägspärar på Västbanken. Av dem är trettionio stycken sådana som utgör en kontrollplats mellan Västbanken och Israel. Femtiosju stycken militära vägspärrar finns emellertid inne på Västbanken och skiljer palestinier från andra palestinier. Utöver det finns det flera hundra tillfälliga vägspärrar. [3]
– Vårt uppdrag var tydligt. Att göra vår närvaro kännbar. Att få dem att känna rädsla hela tiden -twenty-four-seven. På Västbanken och Gaza handlar det om att tvinga på palestinier israelisk militär lagstiftning. Det handlar om att ”dry them out”, att lära dem en läxa. Som soldat ser du alla palestinier som potentiella terrorister. I militära vägspärrar kontrollerar du hundratusentals palestinier varje dag. Och hur gör du det? Jo, du gör dem rädda, visar vem som bestämmer. Ibland håller du någon i förvar i flera timmar. Bara för att. Våra order var att bryta deras dagliga rutiner. Det gjordes och görs fortfarande i vägspärrana , eller genom att söka igenom slumpvis utvalda palestinska hem.
Ido visar oss runt i Hebron och pekar på ett hus som ligger nära en israelisk bosättning. Han berättar att en av hans uppgifter i militären var att skydda bosättarna.
– Det kallas ”Stray widow”. Jag vet inte varför det kallas så. Men det innebär att ta ett palestinskt hus av säkerhetsskäl. Enligt militär lag, kan vi ta palestiniers hus eller skada palestinier av säkerhetsskäl. De kan inte kräva kompensation för det heller.
Ido är noga med att understryka att han är israel och stödjer Israel. Det gör även organisationens grundare, Yehuda Shaul, som menar att organisationens syfte är att skapa en offentlig debatt och att de inte på något sätt avråder unga från att göra militärtjänst.
– Jag arbetar inte för den palestinska saken. Jag arbetar för den israeliska. Men vi är fria endast om vi upphör med ockupationen. Endast när palestinierna är fria, är vi detsamma, säger Yehuda.
Bilder
1. Soldater på vakt i Hebron. Foto: Erika Aldenberg
2. Militär vägspärr som delar Hebron i två delar. Foto: Erika Aldenberg