De utsatta barnen i östra Jerusalem

När solen skiner över stadsdelen Silwan hade det kunnat vara en pittoresk bergsby i ett mellaneuropeiskt land. Samhället Hizma är tvärtom, beläget på en höjd med utsikt över jordbruksmarker. Hizma och Silwan ligger på Västbanken i de områdena som är ockuperade av Israel. På håll är båda stadsdelarna så vackert belägna att det kan det vara svårt att få ihop bilden av områden som är svåra att leva i. En anledning till att befolkningen där har det svårt är att ockupationsmaktens säkerhetsstyrkor ofta är närvarande både på dagen och på natten. Organisationen Breaking the silence, vars mål är att ockupationen ska upphöra, samlar in vittnesmål från före detta militärer och gränspoliser. Vittnesmål som visar hur den palestinska civilbefolkningen blir godtyckligt gripna och utsatta för våld i de ockuperade områdena[1] [2].

Borgmästaren i Hizma, Samar Deif-Allah Salah Addin, berättar att det sitter mellan fem och tio barn från stadsdelen i fängelse. I Hizma träffar vi Suleiman Askar som är farfar till Tahrir, 13 år. Tahrir greps i hemmet i gryningen och har varit frihetsberövad i två dagar anklagad för att ha kastat sten.

– Vi försökte att få soldaterna att inte gripa honom eftersom han bara är 13 år, säger farfadern.

Tahrir blev förhörd utan att ha sin familj eller advokat närvarande och familjen har ännu inte fått träffa honom. Enligt barnkonventionen får fängslande av barn endast ske som en sista utväg. Barn har rätt att träffa sin familj och ska snarast ha tillgång till ett juridiskt biträde [3].

Jag får av olika personer berättat för mig att det är vanligt att barn, framförallt pojkar i ungdomsåren blir gripna en del flera gånger om. I Silwan träffar jag Hanadi som har tre söner i åldrarna nitton, fjorton och tretton. Hennes äldsta son har blivit gripen tretton gånger och hennes fjorton-åriga son var elva år första gången han greps. Hon vill inte låta dem gå ut längre för hon vill inte att de ska gripas igen. En vecka efter att jag varit och hälsat på familjen får jag reda på att hennes äldste son har blivit frihetsberövad för tjugonde gången. De är inte ovanligt enligt organisationen Addammer greps 1138 barn i östra Jerusalem år 2017 [4].

Det finns inte så många ställen att leka eller umgås på för barn i östra Jerusalem. Därför blir gatan barnens lekpark och ungdomsgård och risken för konfrontationer med polis och militär är stor. I Silwan öppnade 2016 en ungdomsgård. När jag besöker ungdomsgården är det många barn, allt från små barn till ungdomar. De spelar trummor, bordtennis, dataspel eller ritar. Jag talar med Adam, Marwa, Sadin och Darin. De säger alla att de inte är rädda för militär och polis och trots att de har de en tydlig uppfattning varför polisen och militären är i Silwan.

– Polisen vill skapa problem säger Marwa, nio år.

– Det är på grund av ockupationen säger Adama, nio år

Darin, nio år, berättar också att polis och militär är där för att göra dem arga. Hon träffades i benet av en distraktionsgranat för en vecka sedan.

– Det var inget särskilt, men det gjorde ont, säger hon.

Ansvarig för ungdomsgården är Jadallah, som sager:

– Vi måste ge våra barn en framtid och vi vill att deras energi ska omsättas till något gott och inte till aggressioner. På gatan kan de råka illa ut.

Jag ser på barnen och ungdomarna att det finns mycket glädje men också erfarenheter och minnen som barn inte borde uppleva. Barnen har en tuff attityd och vilken bild de har om sin framtid och omgivning är väsentlig.