I skuggan av natten i Masafer Yatta, där verkligheten är präglad av konflikt och osäkerhet, vaknar vi upp till en ny dag av oro och motstånd. Klockan är 02.02 när vi väcks av att lampan tänds. Den första natten ute i fält sedan krigets utbrott den 7 oktober 2023 har präglats av en sömn avbruten av oväsen från flygplan och hot om attacker från bosättare. Medan morgonen gryr och fåren släpps ut på palestinsk mark, konfronteras vi med den påtagliga närvaron av hot och den dagliga kampen för överlevnad. I ett ögonblick av lugn, där doften av gräs möter solens värme, är det tydligt att livet i detta område fortsätter att balansera på knivseggen mellan hopp och bedrövelse.
– Mostautenin*, säger han som väcker oss och tänder lampan. Klockan visar 02.02. Jag och min kollega kravlar ur sovsäckarna och tar på oss skorna som står bredvid. Vi sover med kläderna på. Den 27-gradiga värmen under dagen har sjunkit till hälften och luften känns kylig när vi stiger ut ur tältet. Det är inget provisoriskt campingtält, utan ett rum med stengolv täckt av mattor med tak av presenning och textil. Mitt i rummet står vedspisen som snabbt värmer upp utrymmet under vinters kyliga dagar. Förutom att det är tältet där vi, internationella volontärer och aktivister, sover är det också där familjen tar emot gäster och umgås.
Det är första natten vi följeslagare sover ute i fält sedan teamet som var här innan kriget bröt ut den sjunde oktober 2023 evakuerades. Jag har inte fått mer än någon timmas sömn innan han kommer in och väcker oss. Det är nya ljud att vänja sig vid men framför allt är det dånet av flygplan som håller mig vaken. Jag säger till min kollega att så här många flyg brukar vi inte höra.
Han som väckt oss och hans fru står redan på kullen utanför tältet och blickar ut över vägen när vi drar bort skynket som fungerar som dörr. De båda döttrarna är kvar inne i familjens hus. Ytterbelysningen är tänd och hundarna skäller. Jag tittar mig runt och ser att även grannarna är ute. Ficklampor lyses fram och tillbaka samtidigt som mobilens gruppchat uppdaterar honom om vad som händer. 12 bosättare har setts gömma sig i byn på andra sidan vägen. Sedan kriget har attackerna från bosättarna ökat här i Masafer Yatta1 Israel/OPT: Masafer Yatta community in occupied West Bank under imminent threat of forcible transfer – Amnesty International. Ofta kommer de på natten och kastar sten, bränner bilar, vandaliserar och trakasserar. Han blev en vecka tidigare misshandlad av fyra bosättare när han var ute med fåren. Trakasserierna sker numera på daglig basis.
Foto: Anja
Vi lyssnar och observerar först under tystnad. Efter en stund visar kvinnan nyheten på sin mobil – israeliska flyg har bombat Gaza, igen. Vapenvilan är över.
När klockan visar lite efter 03 går vi tillbaka in. Det verkar inte bli någon bosättarattack i natt. Jag och min kollega försöker sova någon timma innan det är dags att gå ut med fåren, men familjen somnar inte om. Jag vaknar av ljuset. Först tror jag det är en ficklampa men inser att det är solens strålar som lyser upp rummet. Så fort mannen i familjen ser att vi är vakna släpper han ut fåren och vi går mot det gröna gräset hundra meter från huset. Det är palestinsk mark. Jag blickar ut över fåren, känner doften av gräs och morgonsolens värme. För en kort sekund upplever jag det som en fridfull idyll, så här borde det vara tänker jag.
Jag hör två röster längre bort.
– Hey, you left early, säger de två israeliska aktivisterna när de kommer närmare, de är också här som skyddande närvaro. Längst upp på en kulle ser vi en bosättare och det tar inte mer än fem minuter innan en fyrhjuling kör mot oss. Vi går tillbaka mot huset, fåren, hunden, fåraherden och vi. En halvtimma hann fåren få beta idag. Fyrhjulingen som styrs av en bosättare vänder inte tillbaka, utan kör fram mot huset. Han stannar och tittar på oss med sin kikare. Han kör fram och tillbaka. Döttrarna står i sina skoluniformer med väskorna på ryggen och undrar om vi skall gå till skolan snart. Polisen kommer och bosättaren kör i väg, för en stund.
Jag sätter mig på en sten och observerar medan familjen och aktivisterna pratar med polisen. Jag känner mina svullna ögon efter nattens sömnbrist och tänker att det här var bara en natt. Min kollega vinkar till barnen att det är dags. Vi tar våra sovsäckar och följer barnen till skolan.
Genom att dela den här informationen är du med och bidrar till att skydda människorna det handlar om.
*bosättare på arabiska
- 1
