Trots drömmar om utbildning och en ljusare framtid, lever palestinska skolbarn på Västbanken under ständigt hot från bosättarattacker och militär kontroll.
– De vill göra oss dumma, säger en 12-årig flicka medan hon plockar upp ett UNO-kort från gruset utanför sin skola – en plats som borde vara trygg men som istället präglas av rädsla.
I Jordandalen går barnen bara i skolan ibland – inte för att de inte vill, utan på grund av hindren som den israeliska militären skapar. Trots att det finns skolor och utbildade lärare på Västbanken, och att barnens drömmar är lika stora som andra barns, påverkas deras vardag av soldater och checkpoints. Om lärarna lyckas passera checkpoint Tayasir och Hamra i tid, och om skolbussen når barnen utan att stoppas, är tryggheten i skolan ändå långt ifrån garanterad.
Medan världen blickar mot kriget i Gaza och de pågående spänningarna mellan Israel, Libanon och Iran, fortsätter våldet från bosättare – israeliska medborgare bosatta på ockuperad mark1https://www.aljazeera.com/news/2023/11/6/who-are-israeli-settlers-and-why-do-they-live-on-palestinian-lands – på Västbanken att intensifieras. Sedan kriget i Gaza bröt ut den 7 oktober 2023, har bosättarattackerna ökat kraftigt, ofta med stöd från den israeliska militären och utan att förövarna ställs till svars.2https://www.aljazeera.com/news/2024/10/10/mapping-1400-settler-attacks-in-the-occupied-west-bank-over-the-past-year
Den 16 september stormade unga bosättare, beväpnade med basebollträn, grundskolan Arab al-Ka’abneh i Ma’arjat-området, nordväst om Jeriko. De angrep flera palestinier som skrek på skolgården, medan de flesta eleverna panikslaget gömde sig under borden i klassrummen. Bosättarna bankade hårt på dörrarna i sina försök att ta sig in.3https://www.youtube.com/watch?v=Z_U34twTjIM Totalt skadades sju lärare och elever i attacken. När den israeliska militären senare anlände till skolan, greps inte bosättarna; istället arresterades skolans rektor och en lärare.
När vi kom till skolan dagen efter attacken hade hälften av eleverna inte vågat återvända, av rädsla för nya angrepp. Två lärare var sjukskrivna, och både rektorn och en annan lärare var frihetsberövade, utan att skolan eller deras familjer hade fått någon information. Lärarna vädjade till oss om hjälp för att få reda på mer – var de befann sig och om de skulle få komma hem.
Israeliska myndigheter har under åren satt tusentals palestinier i fängelse i allt från flera månader till flera år, utan åtal och utan att informera dem om bevisen. På Västbanken använder Israel administrativt förvar för att hålla personer utan rättegång, trots att de inte har begått något brott, baserat på misstankar om framtida lagbrott. Denna preventiva åtgärd saknar tidsgräns och beslutas med hjälp av hemlig bevisning som inte avslöjas för den som tagits i förvar. Detta lämnar personen i ett maktlöst läge, utan insyn i anklagelserna eller information om när de kan bli frigivna.4https://www.btselem.org/administrative_detention
Framför skolan satt tretton tysta och sammanbitna pappor, beredda på det värsta. De följde med blicken sina barn som spelade fotboll på skolgården. Målvakten, med ett vitt bandage runt huvudet efter gårdagens attack, stod i centrum av oron. Barnens röster var upprörda, fyllda av rädsla när de försökte förstå och förklara vad som hade hänt. En flicka pekade på dörren till sitt klassrum, där handtaget slitits bort av en bosättare. Efter att jag hade tagit några vittnesmål, och i takt med att fler palestinska medier kom till platsen, började jag leka kurragömma med tre av flickorna. Efter en stund smög jag bakom en av byggnaderna, och just när jag rundade hörnet dök en man upp framför mig. Det var samma plats där bosättarna hade dykt upp dagen innan, vilket fick mig att skrika till. Journalisten kastade upp händerna i en försäkran:
–I’m not a settler, I’m not a settler!
En pojke sprang med en stor palestinsk flagga förbi framför mig, för honom ett tecken på hopp och stolthet. Hans vänner följde efter honom, och en klunga av barn i 10-årsåldern rusade över den gröna konstgräsmattan. Jag hörde deras skratt ekande i luften.
Några veckor innan attacken kom en arméjeep med israeliska soldater till skolan för att ta ner den palestinska flaggan som hissats där. Redan i januari 2023 beordrade den israeliska regeringen polisen att ta bort palestinska flaggor från offentliga platser. Den högerextrema säkerhetsministern Itamar Ben-Gvir hävdade vid ett uttalande att viftandet med den palestinska flaggan är en handling som stödjer terrorism.5https://www.aljazeera.com/news/2023/1/9/israel-orders-police-to-remove-palestine-flags-from-public-spaces Den palestinska flaggan har sedan 1967 varit föremål för restriktioner och förbud på Västbanken, vilket begränsar uttryck för palestinsk identitet och motstånd mot den israeliska ockupationen.6https://www.amnesty.org/en/latest/news/2023/01/israel-opt-flag-restrictions-are-the-latest-attempt-to-silence-palestinians-and-reduce-their-visibility/
I myllret av journalister saknades israelisk media. En drönare surrade ovanför mig, och mannen bredvid pekade upp mot den. Med ett skratt uppmanade han mig att le stort, eftersom bosättarna övervakade oss.
Några dagar senare arresterades fyra pojkar medan de väntade på skolbussen. De fördes bort med ögonbindel och handfängsel till en militärbas. När pojkarna inte dök upp i skolan började oron sprida sig i byn, och samtalen nådde till den israeliska civila förvaltningen. Efter tre timmar i förvar släpptes pojkarna, men ingen förklaring gavs för deras gripande…
Hur länge ska dessa barn fortsätta att drömma om att få gå i skolan utan rädsla?
Genom att dela den här informationen är du med och bidrar till att skydda människorna det handlar om.
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
