”Rekordhögt pris på el i Sverige” går det att läsa i flera av de svenska nyhetsmediernas rubriker. Det råder ingen tvekan om att elen är en aktuell fråga i Sverige och många får skyhöga elräkningar. Under 50 dagar har en familj som vi träffar i Jordandalen blivit nekad tillgång till elektricitet, vatten och grundläggande rättigheter.
Solen står högt på himmelen när vi träffar familjen hemma på deras gård. Både kvinnan, mannen och fyra av de fem barnen sitter tillsammans med oss. Det är mycket ovanligt att hela familjen är samlad när vi kommer på besök. Vi har varit där ett par gånger tidigare och som alltid under våra besök möts vi av en obeskrivlig värme och ett sådant hjärtligt välkomnande som jag bara har upplevt på Västbanken. Jag får möjlighet att prata med kvinnan i familjen. Hon berättar att hon heter Ruba1Ruba är ett fingerat namn. Hon önskar att vara anonym och vill inte få sitt riktiga namn publicerat på grund av den utsatta situationen hon lever i. och hon är 45 år gammal. Ruba har varit gift i över 21 år och hon har två döttrar och tre söner. Som barn drömde hon om att utbilda sig vid universitetet, till lärare eller sjuksköterska. På grund av olika omständigheter kunde inte Ruba uppfylla sina drömmar.
Familjen vi besöker har varken haft el eller vatten på över 50 dagar. Enligt familjen är det bosättare som har förstört deras solpaneler, troligtvis med hjälp av en yxa. Det är också bosättare som har förstört byns enda vattentank genom att göra hål i botten av tanken. Utan el på kvällarna och nätterna har situationen blivit snabbt försämrad för familjen. Ruba berättar bland annat att barnen har svårt att hänga med i skolan eftersom de inte kan studera utan elektricitet på kvällarna. Ett av barnen, Naser, 8 år, säger:
– Vi har ingen mark, ingen regering, ingen rättvisa – vi har ingenting.
Ruba berättar också att hon inte kan sova om nätterna. Hon är rädd att bosättare ska komma till familjens hus när det är mörkt och trakassera familjen på olika sätt.
En av de lokala ickestatliga organisationerna i Jordandalen har nyligen varit hos familjen och satt upp lampor i huset. Det finns också tre nya solpaneler som familjen har köpt. Solpanelerna står lutade mot ena väggen och vi frågar familjen varför de inte är i bruk? Vi får till svar att familjen är rädd för att bosättare ska komma och förstöra dem igen.
Under vårt besök får vi också veta att den israeliska civiladministrationen har varit hos familjen och berättat för familjen att de har planer på att flytta deras by samt två andra närliggande byar till en annan del av Jordandalen. Om familjen vägrar flytta hotar civiladministrationen att komma till deras hus och riva det om och om igen.
När jag frågar Ruba vad hennes dröm är nu som vuxen säger hon:
– Att se mina barn studera vid universitetet.
I nästa andetag lägger hon till:
– och ett tryggt liv utan ockupation.
Det är inte många veckor kvar för mitt team och mig i Jordandalen. Jag kommer snart att åka tillbaka till Ön där jag har mina rötter, vilket är den tryggaste platsen jag vet och det jag kallar mitt ”hem”. Jag kommer att sätta mig vid pianot och sätta toner till allt jag sett och hört. För alltid kommer jag att minnas familjen som har varit utan el i över 50 dagar och jag kan bara hoppas på att deras hus som är den trygga plats som de kallar hem fortfarande står kvar och att drömmen om ett tryggt liv utan ockupation förverkligas.
- 1Ruba är ett fingerat namn. Hon önskar att vara anonym och vill inte få sitt riktiga namn publicerat på grund av den utsatta situationen hon lever i.
