Om att tjäna Kristus där han föddes och ge hopp

Tusentals kristna pilgrimer besöker kyrkan som prästen Munther Isaac tjänstgör i. Han arbetar för att få medlemmarna i den lokala församlingen att stanna kvar i Palestina. De unga tappar hoppet, men Munther kämpar för att de ska få det tillbaka.

Jag sitter i kyrkbänken som jag gjort så många gånger förut. En stor del av min resa som följeslagare är att grunda den på min kristna tro, och eftersom jag själv studerar till präst för Stockholms stift så var det givet att avsluta min tid här med ett samtal med prästen Munther Isaac. Munther är tjänstgörande i The Lutheran Christmas Church som är en del av de fem lutherska kyrkor som finns i Jordanien och Det heliga landet. (1)
Munther beskriver det som en oerhörd ära att få tjänstgöra på platsen som Jesus föddes på, men samtidigt väldigt tungt då de kristna är under ständigt hot. Tidigare har församlingen haft tusentals medlemmar. De 160 aktiva församlingsmedlemmar som är kvar befinner sig i olika politiska och socioekonimiska situationer och Munther försöker hjälpa dem i deras vardag.

När jag frågar Munther vad det svåraste med att vara präst i Betlehem är svarar han:
– Att få hoppet att växa fast jag ständigt arbetar i motvind. Att ofta behöva prata med nygifta unga par vars hopp börjar ta slut då möjligheterna för att skapa en familj eller hitta ett jobb blir svårare och svårare och det snart inte finns någon annan möjlighet än att flytta utomlands.

För precis som Ian Lee skriver i en artikel från januari förra året (2) så är det ett uttåg, exodus, som sker i Det heliga landet. Men denna gång flyr man inte från Egypten och slaveriets bojor utan från Palestina och ockupationens bojor.
Munther menar att problemet inte längre är att ockupationen sker i det dolda utan att omvärlden vet om vad som sker. Utan att det nu krävs att kyrkor och kristna runt om i världen visar att de inte accepterar detta.

En stor del av församlingens arbete är att säkerställa att de tusentals kristna pilgrimer som besöker kyrkan varje år får en lärorik och intressant tid i Betlehem samt att de möter Gud. Viktigt är också att de pilgrimer som besöker de heliga platser som beskrivs i bibeln får möta de kristna som bor i Det heliga landet idag.
Församlingen driver också skolan Dar Al Kalima. Munther ser skolan som en viktig plats för kommande generationer att lära sig att respektera varandra och sträva, med hjälp utav en gedigen utbildning och att öva kritiskt tänkande, att leva tillsammans i frid (3).

Jag stannar till och tänker, vad kommer finnas kvar i Det heliga landet om de kristna ger upp. Det är mindre än två procents chans att få ett byggnadstillstånd. I år har det varit fler husrivningar än något annat år under den senaste tioårsperioden (4). Land som inte brukas på tre år övergår till israeliska staten. Byggandet av bosättningar (som är illegala enligt internationell humanitär rätt (5)) innebär fortsatt tvångsförflyttning av palestinsk befolkning. 600 000 personer har blivit kollektivt bestraffade (6) då någon i deras familj eller släkt begått ett brott och är på den så kallade svarta listan,(7) vilket innebär att de inte kan söka några tillstånd från Israel. Det är förståeligt om många vill ge sig av, men vad händer om alla de unga lämnar landet?

Men Munther avslutar vårt samtal och ger mig hopp:
– Guds rike är fortfarande aktivt i Betlehem. Gud finns fortfarande i våra byar och kyrkor. Även om vi måste kämpa för behålla det kristna vittnesbördet levande i Palestina så hoppas vi att ni vill vandra tillsammans med oss. Följa med oss och se, och att ni ska komma ihåg, att trots allt, så gav vi inte upp hoppet.