Kontraster. Livets absurda kontraster. Framför mig rivs tre palestinska hus av den israeliska militären. Om jag vrider huvudet lite till höger ser jag linbanan som sakta transporterar turister till ett kloster i bergen, till vänster ett otroligt ökenlandskap och om jag sneglar ner på min telefon rullar grattishälsningarna in på min 29:e födelsedag.
Det är vår första dag ute i fält. Planen för dagen är att besöka tre små samhällen men våra prioriteringar skiftar snabbt när vi informeras av vår chaufför att det är husrivningar på gång i Isteih, utkanten av Jeriko. Vi är på plats innan husrivningarna har börjat, tre bulldozers rullar upp mot ett vackert hus som ligger i sluttningen av bergen. På plats finns den israeliska militären taktiskt utspridda för att ingen ska kunna ta sig för nära byggnaderna som inom en timme kommer att vara planade med marken. En journalist står och filmar husen men två militärer är snabbt framme vid honom och gestikulerar vilt, tillslut börjar de knuffa honom. Några meter bort sitter tre unga pojkar lugnt på en klippa och ser på. Det är ytterligare en absurd vy, att se barn och militär i samma blickfång.
Några hundra meter bort står hälften av vårt team och bevittnar när ytterligare tre palestinska hus jämnas med marken. Under de tre månaderna som det föregående teamet varit på plats har husrivningar inte skett i lika stor omfattning. Det tyder på en ny trend, att den nya regeringen i Israel intensifierar rivningar av palestinska hus. Trots att jag hört många historier om palestinska familjer som förlorat sina hem känns det overkligt att faktiskt vara närvarande, samtidigt blir det tydligt hur viktigt det är med internationell närvaro.
Framför ett av husen hänger tvätten på tork och vittnar om ett liv som pågår. Om en familj som åt frukost i köket för kanske bara två timmar sedan innan de begav sig till jobb och skola. Hur känns det att komma hem efter en lång dag på jobbet och inte längre ha någonstans att bo? Undrar jag medan jag hör husets väggar krossas. Ljudet av drömmar som går itu, ljudet av någons trygga plats gå i spillror.
