Palestinier i Jordandalen får sin rörelsefrihet begränsad, men av vem?

När jag bläddrar igenom mina bilder i min telefon slås jag av hur fridfullt det ser ut. Under dagen som gått hade vi varit ute och vallat får tillsammans med en herde. Jag hade knäppt många bilder på öppna vyer. Jordandalen är en vacker plats. Men det som inte syns på bilderna är skottsalvorna som ekade i dalgången medan jag försökte fånga landskapet på bild. Bara några hundra meter bort från där vi befann oss bredde ett militärt övningsområde ut sig. Soldater var ute och övade på skjutbanan.

Jordandalen. Foto: Hanna

Om det är något som kännetecknar denna plats så är det detta. Den militära närvaron som gång på gång hotar att inskränka palestiniers rörelsefrihet. Israeliska militära vägspärrar kan närsomhelst och varsomhelst uppstå ur tomma intet och göra det svårt för palestinier att förflytta sig mellan städer. Vid ett tillfälle frågade jag en soldat varför de blockerade vägen. Han svarade mig på engelska att vägen leder till en arabisk stad, (många israeler vägrar använda ordet palestinsk) och att det var farliga människor där. Jag vågade inte gå i polemik med någon som bar ett automatvapen.

Det här är en direkt konsekvens av Israels ockupation av Palestina.

En annan konsekvens är de illegala israeliska bosättningarna som med tiden blivit fler och fler på Västbanken. Det är israeler som flyttar till Västbanken och tar över landområden i strid med internationell rätt. Många bosättare är ideologiskt drivna och vill få bort palestinier från platser de bott på i generationer. Och de tvekar inte inför att använda våld. En av herdarna jag träffade i Jordandalen heter Loay Ali Zohdi. Han har blivit misshandlad och hotad av israeliska bosättare flera gånger. En annan herde jag pratat med, Mohammed Bsharat, har fått flera av sina vattentunnor, som hans får dricker ur när de är på bete, sönderskurna av bosättare.  

Sönderskurna vattentunnor. Foto: Hanna

Men det är något mer. Något jag inte kunde sätta fingret på när jag först kom till Jordandalen. Men sen slog det mig. Kvinnorna. Var är kvinnorna? Flickorna? Tonårstjejerna? Längs vägarna i staden Jeriko där vi bor, cyklar pojkar. På gården intill huset lirar flera grabbar fotboll. Män i stora skaror köper färskpressad juice vid fruktstånden och andra hänger vid caféer. Men kvinnorna hade jag kunde räkna på ena handen. Och det får mig att undra över den kvinnliga halvan av befolkningen. Hur begränsas deras rörelsefrihet? Och vem är det som begränsar den?

Kvinnor och flickor runt om i Palestina lever under ett dubbelt förtryck. Dels i form av den israeliska ockupationen, dels i form av patriarkala hedersstrukturer som bland annat leder till att många kvinnor blir avskurna från det offentliga rummet. Ockupationen förstärker i sin tur detta förtryck genom att cementera dessa sociala normer.

Fler rapporter