Att försöka lokalisera gränser, linjer och landområden på Västbanken är komplicerat men viktigt. Jag gjorde ett försök i Jordandalen med hjälp av gott sällskap och några koppar sött te.
Inte sällan kommer begrepp som gränser, linjer och landområden på tal när man nämner Israel och Palestina. Och givetvis muren, den mur som främst symboliserar den geografiska uppdelningen av Israel och Palestina.
Under min första tid som följeslagare söker jag själv svar på var gränserna är dragna, var linjerna går och var muren står. Muren är påtaglig och svår att missa när man rör sig mellan palestinska Västbanken och Israel, den är på sina ställen upp till åtta meter hög.
Muren som separerar Västbanken och Israel börjades byggas 2002 och är till 85 % byggd på palestinsk mark och inte längs den gröna linjen som utgör Israels officiella gräns i enlighet med 1949 års vapenstillestånd. [1]
Jag och en följeslagarkollega reser genom Jordandalen på Västbanken för att lära känna området som vi ska verka i framöver. Från Jordandalen syns ingen mur och vid första anblick framstår dalen som ett öppet och gränslöst landskap, men utmaningen här är att lokalisera område A, B och C.
Den geografiska uppdelningen av Västbanken i A, B och C är ett resultat av Osloavtalet från 1993 vilket hade för avsikt att utgöra en temporär plan för Västbanken.
Västbanken skulle senare övergå till palestinskt självstyre och israelisk militär skulle då dra sig tillbaka. [2]
Ännu är den temporära planen en verklighet på Västbanken. Område A är under full palestinsk kontroll och består främst av palestinska städer. Området utgör 18 procent av Västbanken. Område B är under palestinsk civil kontroll men den israeliska militären har fortsatt kontroll över säkerheten. Område B utgör 22 procent av Västbanken. Resterande 60 procent är område C och är under fullständig israelisk kontroll. [4]
Områdena är sällan markerade mer än på särskilda kartor och därför svåra att se. Under resan genom Jordandalen försöker jag lokalisera gränser och linjer och jag frågar i vilket område de olika byarna vi besöker tillhör. Jag känner mig tjatig. Jordandalen är upp till cirka 90 procent kategoriserat som område C, små öar av område B och A finns utspridda här och var i form av palestinska samhällen. Trots att muren är frånvarande i Jordandalen finns här alltså ett myller av osynliga gränser.
Vi stannar i byn Zubiedat för sött te med borgmästaren och hans familj. Vi talar om gränser och han ställer sig upp och placerar demonstrativt sitt högra ben på sin terrass och sitt vänstra ben på sin gräsmatta bredvid. Han ler och säger att ena foten står på område A och den andra i område C. Alla skrattar åt de absurda gränsdragningarna som löper genom människors tomter utan någon synlig markering.
Vår chaufför har varit fåordig under dagen men säger till sist att det inte spelar någon roll om du som palestinier befinner dig i område A, B eller C, den israeliska militären kan i slutänden välja att gå in var de vill. De har fullständig kontroll. Han ler och jag inser att alla mina frågor om gränser och linjer varit något fyrkantiga. Ämnet gränser i Israel och Palestina är mer än en dags geografilektion. Gränser här är konstant omstridda.
Jag önskar att dagen i Jordandalen kunde ha varit mer som geografilektionerna i lågstadiet när gränser var absoluta och den största utmaningen var att lära sig landskapsblommorna.
Bilder
1. Vy över delar av Jordandalen med Jordanien i bakgrunden. Foto: Karin Eklund.
