Få har väl missat demonstrationerna mot de juridiska reformerna i Israel. Sedan den 7 januari har demonstrationerna genomförts varje lördag över hela landet. Det är en brokig skara som demonstrerar: reservister, ortodoxa, sekulära och så anti-ockupationsblocket. Vissa menar att ockupationen inte har något med Israels demokrati att göra medan anti-ockupationsblocket anser att det inte funnits en demokrati sedan ockupationen startade.
Vita och blåa flaggor vajar i vinden, tusentals människor har samlats utanför presidentens residens i centrala Jerusalem. Ramsor, rop, applåder och tal från scenen får folkhavet att vibrera. I bakgrunden av detta och när ramsorna tystnar för en sekund hör man trummorna. Trummorna spelas av anti-ockupationsblocket, en mindre skara demonstranter som avsiktligt ställt sig en bit från den stora demonstrationen – med hjälp av trummorna ser de till att ingen kan missa deras närvaro.
– De flesta där borta vill ha en demokratisk stat för judar, vi vill ha en för alla. Palestinier, judar, kristna, israeler och alla andra, säger Noah, en journalist som jag träffar i anti-ockupationsblocket.
Noah håller en stor rosa banderoll med en elefant på, från hebreiska översätter hon slagorden: ”ockupationen i rummet”. Hon förklarar:
– Vi menar att det inte går att vara en demokratisk stat om man ockuperar ett annat folk och att vi inte kan gå tillbaka till status-quo, som om allt var bra i Israel innan den nya regeringen kom till makten. Nej, vi måste skapa något nytt och ockupationen måste upphöra för att vi ska kunna skapa en demokratisk stat på riktigt, men få benämner det. Den är elefanten i rummet.
Skaran emot ockupationen ser liten ut i jämförelse med den stora demonstrationen, men Noah berättar att den växt stadigt sen demonstrationerna startade. Även mottagandet från de andra demonstranterna har tinat.
– Förut kunde folk bli provocerade av vår närvaro. De tyckte inte att ockupationen hade med Israels demokrati att göra, nu är folk mycket öppnare. Flera står med oss istället för den stora demonstrationen, vissa talare på scen har fört fram vårt budskap, fått applåder till svar och tackat oss för vår närvaro. Jag ser en förändring, det kan vara så lite som att de erkänner att ockupationen är något att ta tag i ”sen” – men att de huvudsakliga frågorna måste stå i första rummet. De erkänner åtminstone att ockupationen finns och är problematisk – det är stort i sig.
En av mina största lärdomar som följeslagare är att bristen på kunskap om ockupationen är stor bland israeler. Folk kan till och med vara helt omedvetna om den. Det är inte så konstigt när ordet ockupation är tabubelagt, den inte talas om i skolor och de enda tillåtna kartorna är de som produceras av staten. Statens kartor har ingen grön linje som markerar Västbanken eller Gaza. De ockuperade områdena finns bokstavligt och bildligt talat inte ens på kartan för de flesta israeler1Tel Aviv, Israeli gov’t spar over school maps showing 1967 borders (https://www.haaretz.com/israel-news/2022-08-23/ty-article/.highlight/tel-aviv-schools-barred-from-using-map-of-israel-showing-green-line/00000182-c71f-dae5-a58e-d79fc42e0000?utm_source=App_Share&utm_medium=iOS_Native).
Det är svårt att greppa att israeler kan leva så nära, och vara en del av, en ockupation och samtidigt vara helt omedvetna om den eller förneka den. Jag reste hit och trodde att israeler skulle ha liknande eller mer kunskap om situationen än jag, och att anledningen till brist på förändring berodde på uppgivenhet som de flesta människor känner inför våra världsproblem – man vet inte var man ska börja och därför gör man inget alls. Det är mer komplext än så, de flesta har aldrig fått lära sig om ockupationen eller ens tagit ordet i sin mun.
Från Jerusalems stengator till Fredsbyns2 https://wasns.org/ lummiga trädgårdar finns sympatisörer för anti-ockupationsblocket. Roi Sillberg rektor på the School for Peace3The School for Peace (SFP) at Neve Shalom – Wahat al-Salam (NSWAS) is an educational institution promoting broad scale change towards peace and more humane, egalitarian and just relations between Palestinians and Jews. https://sfpeace.org/ uppmärksammar värdet av det som pågår just nu.
– Israeliska samhället är politiserat och mobiliserat just nu, inte emot ockupationen men det spelar ingen roll. Det är mobiliserat i alla fall och det är det svåraste, fast det hände först när det handlade om dem. För de flesta kommer kampen stanna vid en judisk demokrati, men det finns en del som börjar se kopplingen mellan ockupationen, demokratin och Nakba4Nakba refererar till fördrivandet och tvångsförflyttningen av palestinier från territoriet som kom att bli Israel år 1948.. Det är en positiv utveckling som anti-ockupationsrörelsen måste ta vara på. Jag är inte optimist men det finns tecken på förändring – om man letar efter dem!
Den stora demonstrationen avslutas och demonstranterna rör sig hemåt men anti-ockupationsblocket står kvar. Alla från den stora demonstrationen måste passera deras plakat. De sicksackar mellan anti-apartheidskyltar, ”demokrati för alla”-slogans och så elefanten. Jag undrar om de kommer att adressera den eller om de väljer att inte se. Innan jag lämnar platsen frågar jag Noah om hon har något hopp för situationen. Hon svarar så som flera andra israeler jag talat med svarat:
– Ja, det har jag. Annars hade jag inte bott kvar här.
- 1Tel Aviv, Israeli gov’t spar over school maps showing 1967 borders (https://www.haaretz.com/israel-news/2022-08-23/ty-article/.highlight/tel-aviv-schools-barred-from-using-map-of-israel-showing-green-line/00000182-c71f-dae5-a58e-d79fc42e0000?utm_source=App_Share&utm_medium=iOS_Native)
- 2
- 3The School for Peace (SFP) at Neve Shalom – Wahat al-Salam (NSWAS) is an educational institution promoting broad scale change towards peace and more humane, egalitarian and just relations between Palestinians and Jews. https://sfpeace.org/
- 4Nakba refererar till fördrivandet och tvångsförflyttningen av palestinier från territoriet som kom att bli Israel år 1948.
