Innan kriget i Gaza kunde palestinier i Jordandalen fritt resa till och från sina vänner och familj i staden Tubas, även mitt i natten och utan ID-handlingar. Nu har Tayasir, utanför Tubas, i ett års tid fungerat som en permanent militär gränsövergång, där den israeliska militären kontrollerar och begränsar palestiniers rörlighet. Säkerhetskontrollen har för de palestinier vi möter blivit en symbol för förnedring och våld. Här möter de trakasserier, hot, stölder och övergrepp.
Vi sitter i soffan hemma hos ett par vi har lärt känna. På grund av rädsla för repressalier för att ha talat ut kommer de – liksom alla personer i denna text – att förbli anonyma enligt deras önskemål. Vi äter choklad och dricker ändlöst med arabiskt kaffe – varje gång min kopp är halvfull fyller kvinnan snabbt på med mer rykande kaffe. Som så ofta glider samtalet in på Tayasir, och kvinnan jämför vägspärren med den mur som Israel har byggt för att separera Västbanken från Israel. Muren följer inte den internationellt erkända gröna linjen utan skär in på Västbanken på flera ställen.1https://remix.aljazeera.com/aje/PalestineRemix/wall.html Efter en stunds tystnad säger hon lågt:
– Snart kommer vi säkert att behöva ett israeliskt tillstånd för att resa mellan två palestinska städer; det här är inte ett liv.
Mannen berättar att en soldat vid vägspärren skrek åt honom att köra framåt, medan en annan laddade sitt maskingevär och riktade det mot honom. Han förklarar att han kände sig både förvirrad och livrädd innan han lägger till:
– När du lämnar ditt hem och åker till Tayasir, vet du aldrig om du kommer tillbaka.
Sedan den 7 oktober 2023 har de israeliska myndigheterna infört ytterligare restriktioner för rörelsefriheten för 3,3 miljoner palestinier på Västbanken. I september fanns det 793 hinder och vägspärrar som permanent eller periodvis kontrollerar, begränsar och övervakar palestiniers rörelsefrihet på Västbanken. Enligt internationell rätt är de israeliska myndigheterna skyldiga att underlätta palestiniers fria rörelse inom det ockuperade palestinska området.2https://www.ochaopt.org/content/movement-and-access-west-bank-september-2024 Många av de familjer vi möter i Jordandalen berättar att de sedan kriget i Gaza startade undviker att resa till Tubas om det inte är absolut nödvändigt, och vissa dagar hålls Tayasir stängd utan någon förklaring.
Vår chaufför berättar att han hämtade en vän vid Tayasir för några dagar sedan, eftersom vännen var så skärrad att han inte kunde köra hem. Innan han tilläts passera hade soldaterna tvingat honom att kliva ur bilen. Där, berättar vår chaufför, pressade en soldat sitt maskingevär mot hans bröst, medan en annan, som han inte kunde se, avlossade ett skott i luften precis bakom honom – i det ögonblicket var han säker på att han skulle dö.
Avspärrningarna och den utbredda närvaron av israeliska styrkor och beväpnade bosättare–israeliska medborgare bosatta på ockuperad palestinsk mark–på vägarna har kraftigt begränsat palestiniers rörelsefrihet och försvårat deras tillgång till marknader, arbetsplatser, sjukvård och utbildningsinrättningar. Dessa inskränkningar gäller oftast inte bosättare, och framstår ofta som godtyckliga och diskriminerande mot palestinier.3https://www.ochaopt.org/content/movement-and-access-west-bank-september-2024
Vad vi får höra om Tayasir är inte bara statistik; varje händelse påminner oss om den ständiga rädsla och de orättvisor som många palestinier möter i sin vardag. Flera människorättsorganisationer rapporterar om en kraftig ökning av våld och trakasserier mot palestinier på Västbanken sedan den 7 oktober 2023. Samtidigt har den israeliska militära närvaron förändrats, då många ordinarie soldater kallats till Gaza, vilket resulterat i att israeliska bosättare i allt större utsträckning agerar som militär och genom paramilitära grupper på Västbanken.4https://www.npr.org/transcripts/1231129046 Nedan följer några av de vittnesmål jag har tagit del av, som belyser palestiniers hårda verklighet.
Den 12 september stoppades en man och tre kvinnor. Soldaterna tog deras bilnycklar och lämnade dem inlåsta med fönstren stängda i tre timmar, trots att temperaturen i Jordandalen var runt 40 grader. När vi pratade om händelsen sa en av kvinnorna i bakgrunden:
– De behandlar oss värre än djur.
Den 18 september stoppades mannen som körde skolbussen från Tubas när han var på väg för att hämta elever och ta dem till skolan i ’Ein al Beida. Soldaterna beordrade honom att ställa sig framför bussen med benen isär. De sparkade honom i benen och slog honom upprepade gånger i ansiktet.
Den 22 september stoppades en mamma och hennes son. När sonen vägrade ge sin telefon till soldaterna blev han misshandlad utanför bilen. I desperation gick mamman ut ur bilen och kysste soldatens sko.
Den 28 september frihetsberövades tre unga män i sju timmar. Under tiden tvingades de äta tobaksrester från en cigarett som en soldat slängt på marken. Den misshandel de utsattes för var så allvarlig att de behövde akut sjukvård när de släpptes, utan att någon anledning till frihetsberövandet angavs.
Den 30 september tvingades två bröder vänta i tre timmar, då soldaterna bara släppte igenom en bil var 30:e minut. När bilen framför dem inte rörde sig, tutade en av männen. En soldat drog då ut honom ur bilen och pressade hans huvud mot ett betongblock. En annan soldat fotograferade hans ID-handling och förbjöd honom att passera Tayasir igen. Samma dag tvingades en man ta av sig sina byxor och tröja och tacka soldaten för att få korsa gränsen. När mannen sa tack, svarade soldaten:
– Nästa gång skjuter jag dig.
Den första oktober behövde palestiner inte visa sina ID-handlingar. De tvingades däremot att skälla för att få passera. I ansiktet på en äldre man som skulle träffa sin familj på andra sidan skrek en soldat:
– Du ska skälla som en hund.
Den andra oktober stoppades en man som transporterade sex dunkar bränsle. Soldaterna tog dunkarna och krävde att han skulle åka och köpa tre paket cigaretter för att få tillbaka bränslet. Varje gång han kom tillbaka med cigaretterna sa de att etiketten var fel. Efter tre vändor lämnade de endast tillbaka två av de sex bränsledunkarna. De kallade honom “hund”.
Det är nu en varm oktoberdag och sonen i familjen vi besöker återberättar när han arresterades en vecka efter 7 oktober 2023. Han fördes till en militärbas nära Tayasir, där han blev handfängslad och fick en ögonbindel på sig. Han blev sedan tvingad att knäböja medan en soldat kastade sten mot hans huvud. När en annan soldat bad honom att sluta, med motiveringen att den unge mannen “bara är en fattig fåraherde,” svarade soldaten med stenar i händerna:
– Såg du inte vad de gjorde den 7 oktober?
Internationell humanitär rätt förbjuder kollektiv bestraffning, under alla omständigheter. Domstolar världen över har betraktat kollektiv bestraffning som ett krigsbrott.5https://www.hrw.org/news/2023/02/02/israel-collective-punishment-against-palestinians
Jag frågar den unga mannen om han gjorde en anmälan efter att han släpptes. Han ler, men en sorgsenhet finns i hans ögon när han skakar på huvudet och svarar:
– Meningslöst.
Genom att dela den här informationen är du med och bidrar till att skydda människorna det handlar om.
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
