En israel som engagerar sig för palestiniers rättigheter

Under mina tre månader som följeslagare i Hebron på Västbanken träffade jag varje dag palestinier som lever under förtryck och diskriminering under den israeliska ockupationen. Många palestinier jag pratade med var uppgivna då de kände sig övergivna av omvärlden och att ingen bryr sig om deras situation. Men trots att situationen kan verka hopplös finns det både privatpersoner och organisationer, både i Israel och i resten av världen, som engagerar sig och arbetar för palestiniernas rättigheter och för att stoppa ockupationen.

Zadik (1) är konstnär. Han är israel och jude och han bor i Tel Aviv. Jag träffar Zadik på ett gårdscafé i området Shapira i Tel Aviv i januari i år. Vi pratar om den israeliska politiska utvecklingen, det då stundande israeliska valet och om ockupationen. Zadik är en av många israeler som är emot ockupationen och som på olika sätt har protesterat mot den och mot situationen i Gaza. Han är också en av dem som har arbetat för en ökad dialog och förståelse mellan israeler och palestinier.

Zadik berättar för mig om hur han och hans vänner, när de var yngre, brukade delta i demonstrationer i Tel Aviv med tusentals andra israeler och om hur han har använt sin konst för att kritisera Israels politik och behandling av palestinier. Vidare berättar han att han under flera år varit diskussionsledare för ett sommarprogram för israeliska och palestinska ungdomar vid Jewish-Arab Center for Peace, Givat Haviva. Syftet med programmet är att genom olika workshops lära sig om varandras kultur och verklighet, men även att bygga vänskap över gränserna (2).

Första gången jag träffade Zadik var år 2012 i Paris, där vi båda studerade franska. Han hade även en utställning i Paris. På den tiden visste jag inte så mycket om Israel och Palestina. Zadik som var väldigt engagerad i konflikten berättade för mig om ockupationen, om situationen i Gaza och om den obligatoriska militärtjänstgöringen, som han tvingats göra mot sin vilja, då han inte ville riskera fängelse. Han berättade även om sin satiriska konst som kritik mot Israels politik.

När jag träffar Zadik nu, sju år senare, berättar han att det politiska klimatet i Israel har hårdnat. Förr var många israeler öppet kritiska till ockupationen och den israeliska politiken, de demonstrerade, debatterade och engagerade sig för fred. Idag har den kritiska rösten blivit mindre och tystare. Jag frågar honom om han har stött på problem med anledning av sin kritik av den israeliska politiken. Han svarar att förr var det inga problem att kritisera öppet, men idag är det svårare och många vågar inte av rädsla för repressalier. Även Zadik har slutat engagera sig för att undvika problem.

Zadik berättar att en nu aktuell fråga som många istället pratar om är kollektivtrafiken och om hur den har försämrats. Kollektivtrafiken har blivit ett samtalsämne som upprör och engagerar, så som ockupationen brukade göra. Samtidigt blir palestinier diskriminerade, frihetsberövade och hemlösa endast två mil därifrån, på andra sidan muren på Västbanken.

Trots ett hårdnande politiskt landskap i Israel, där även kritiska israeliska röster tystas och trots att många palestinier känner en uppgivenhet inför situationen de lever i finns det fortfarande hopp, menar Zadik. Han säger att även om han själv inte är lika engagerad som han tidigare varit så finns det många människor och organisationer som arbetar för palestiniernas rättigheter. Parents Circle, B’Tselem, ACRI, Machsom Watch och Breaking the Silence är exempel på organisationer där både israeler och palestinier arbetar för att bygga broar mellan folken, för att stärka palestiniernas rättigheter och för en fredligare framtid (3).