Det finns flera hundra militära vägspärrar på Västbanken. De utgör dagliga hinder för palestiniers möjlighet att röra sig fritt. En del vägspärrar utgör gränslinjen mellan Västbanken och Israel medan de flesta skiljer palestinier från andra palestinier. Detta trots att Osloavtalet stipulerar att israeliska säkerhetsrestriktioner inte får inverka negativt på palestiniers sociala och ekonomiska liv.
Det finns 96 stycken fasta militära vägspärrar på Västbanken. Av dem är endast 39 stycken den sista kontrollen innan palestinier kan resa in i Israel. De flesta av dem är emellertid inte placerade vid Gröna linjen – den internationellt erkända gränsen – utan flera kilometer in på Västbanken. Vidare finns 57 stycken militära vägspärrar ännu längre in på Västbanken och skiljer palestinier från andra palestinier. Utöver det finns det flera hundra tillfälliga vägspärrar. [1] En av de största militära vägspärrarna heter Qalandiya och ligger mellan Ramallah och Jerusalem. Utan vägspärren skulle det ta mindre än en halvtimme att köra mellan de två städerna. Beroende på dag, tid och vilka soldater som tjänstgör i vägspärren kan det ta allt från tre kvart till tre timmar att passera.
Qalandiyas militära väggspärr är en av de mest otrevliga platser jag har besökt. För att passera vägspärren får man köa i smala metallfållor, något som kan liknas vid boskapsfållor. Sedan måste man passera en trång metallsnurra för att komma till nästa kö, den till själva inpasseringskontrollen. Blir någon nekad att passera måste denne backa hela vägen tillbaka. Funktionshindrade, gravida och äldre som inte kan passera i metallsnurran ska kunna passera i en särskild grind som ska hållas öppen vissa tider. Detta efterlevs emellertid dåligt och funktionshindrade får ofta vänta över en timme innan någon öppnar grinden.
Det är inte heller alla som får passera en militär vägspärr. De som har ett ID-kort utfärdat i Jerusalem kan passera fritt liksom vi som har ett utländskt pass. [2] Andra palestinier som har möjlighet att passera är de som arbetar i Östra Jerusalem eller inne i Israel. De har i regel rätt att passera mellan söndag och torsdag, såvida inte deras inpasseringstillstånd dikterar något annat. Många palestinier börjar köa redan vid femtiden på morgonen för att försäkra sig om att inte komma försent till sitt arbete. Det händer dock att köerna tar väldigt lång tid och att palestinier förlorar sina arbeten (och därmed sitt inpasseringstillstånd). Detta trots att Osloavtalet stipulerar att israeliska säkerhetsrestriktioner inte får inverka negativt på palestinskt socialt och ekonomiskt liv. [3]
Idag är det fredag. På fredagar är det främst palestinska muslimer som vill åka till Jerusalem för att be i al-Aqsamoskén på Tempelberget. Det är inte särskilt många som står i kö men det tar lång tid att passera Qalandiya och många blir avvisade. Det beror delvis på att det under hösten har varit flera judiska högtider under vilka våldsamma upplopp skett på och runt om Tempelberget. Judiska grupper har olovligen tagit sig in på området för att utföra politiska och religiösa manifestationer och muslimska grupper har gått till motangrepp. Israeliska myndigheter har svarat med att införa olika restriktioner för tillträde till Tempelberget [4]. Framför allt har åldersrestriktioner för palestinier införts. Till och från under flera veckors tid har inga palestinska kvinnor under 50 år eller män under 55 år utan särskilda tillstånd heller tillåtits passera den militära vägspärren. Men idag är restriktionerna ännu hårdare; endast de som särskilda tillstånd släpps igenom. Abdul från Ramallah suckar. Han är en av många äldre palestinier som brukar passa på att göra ärenden i Jerusalem på fredagar.
– Jag har min läkare i Jerusalem. Jag har problem med ögonen. Jag brukar passa på att åka dit på fredagar eftersom jag är gammal. Idag blev jag nekad. De sa åt mig att gå hem. Åk hem till Ramallah sa de. Men jag ska försöka igen, säger Abdul. Han ler mot mig och skakar min hand innan han reser sig och går för att ställa sig i kö i metallfållan igen.
Han fick inte passera denna gång heller. Men han är inte ensam. Många hoppfulla, äldre palestinier får vända tillbaka genom boskapsfållorna.
