Hebron står i lågor, Hebron står i lågor! Hela Hebron står i lågor! Det är ropen som möter mig på gatan nedanför vårat hus. Mängder med människor rör sig snabbt och alla motsatt riktning mot mig, ifrån stadens centrum.
Jag kollar instinktivt om jag har kamera och pass med mig, och fortsätter röra mig mot stadens centrum. Efter några minuter svänger jag runt ett hörn och jag möter en tjock svart rök, det brinner på gatan. Luften är fylld av tårgas och jag får svårt att andas. Det smäller högt och ofta och det är svårt att avgöra när någon har avfyrat vapen, en ljudbomb eller bara någon sorts smällare. Jag försöker skapa mig en bild av vad som pågår medan en ambulans far iväg med tjutande sirener. Jag får igång min filmkamera men rätt som det är händer något, och folk börjar rusa i min riktning. Några hoppar upp på hustaken och några fortsätter gatan upp.
Allt lugnar sig igen och en tonårspojke ser att jag står med min sjal över munnen och kisar med ögonen. Han ger mig delar av en gul lök. Jag tar tacksamt emot den och håller den för munnen och andas in, det blir något lättare att andas. En ny folkmassa ifrån stadens kärna rusar emot mig. När det värsta tumultet har lagt sig försöker jag fråga några tonårspojkar vad som händer. De är adrenalinstinna och förklarar hetsigt, på dålig engelska, att det är fullt med soldater runt hörnet som skjuter och använder tårgas. Jag byter gata för att få bättre sikt mot den plats där, enligt tonårspojkarna, de israeliska soldaterna ska befinna sig.
Här är luften om möjligt ännu svartare och smällarna kommer nu tätare. Ca 30 meter framför oss ser jag flera små grupper av unga män som med sten och hemmagjorda stenslungor gör små attacker mot de israeliska soldaterna som svarar med ännu mera tårgas och ljudbomber. Så småningom minskar sammandrabbningen och rusningarna blir färre och färre. En grupp journalister passerar oss iklädda blå plasthjälmar. Jag försöker igen prata med människorna på gatan och får till svar att många palestinier har förts till sjukhus. Jag vet inte vad som stämmer, men under den tiden jag befunnit mig på plats har flertalet ambulanser passerat mig.
Efter ett telefonsamtal sätter jag mig i en taxi och reser ifrån stadens centrum till ett palestinskt hus beläget alldeles intill en israelisk bosättning. Huset drabbas ofta av attacker från israeliska bosättare och vi spenderar kvällen där, men denna kväll är det lugnt. När vi kommer hem ser jag att mina kläder är mörka och jag ser mycket brunbränd ut i ansiktet. Efter en dusch har solbrännan försvunnit, och jag hoppas på en lugnare dag imorgon för Hebrons invånare.
