På fredagar samlas människor för att genom ickevåld kämpa för att tillsammans nå ett slut på ockupationen. Israeler, palestinier och internationella besökare demonstrerar tillsammans för att uppnå en förändring i regionen. Den israeliska fredsrörelsen får inte glömmas bort. Den finns där även om den idag inte är så stor. En av dessa fredagar möter jag Amos.
Amos är från Israel, men han föddes 1930 i Tyskland. Han växte upp under naziregimen i en liten by på den tyska landsbygden.
Sju år gammal kom han till Palestina, som då var under brittiskt mandat. Idag bor han i staden Rehovot, tjugo kilometer söder om Tel Aviv.
Han växer upp och ser landet Israel bildas och formas, och han ser hur statens gränser flyttas. Han var tidigare medlem i det israeliska partiet HaAvoda, vilket beskrivs som ett socialdemokratiskt sionistiskt parti. Men han insåg efter hand att partiet var mer intresserat av landområden och gränsdragning än av fred. Efter den israeliska militära invasionen av Libanon 1982 blev han aktiv i den israeliska fredsrörelsen.
Fredagsdemonstrationen utanför byn al-Ma’sara nära Betlehem på Västbanken är i full gång. Amos ställer sig upp framför alla på demonstrationen och säger:
– Jag önskar att det blir slut på den nästan 48 år långa ockupationen av östra Jerusalem, Västbanken och Gaza. Jag önskar att det skall bli fred i våra grannländer. Jag har bott här sedan 1937 – bosättarna kan inte ljuga för mig längre, de behöver inte vara här.
Just denna fredag är de många som samlas för att demonstrera mot ockupationen. Det varierar i antal demonstranter från vecka till vecka, ofta möter vi organisationen Combatants for Peace [1] där Amos är aktiv. Rörelsen grundades för tio år sedan av israeler och palestinier som beslutat sig för att gemensamt lägga ner sina vapen och kämpa för fred. De som är aktiva i rörelsen har tidigare varit en del av våldsspiralen; israeler som militärer i den israeliska armén (IDF) och palestinier som en del av den våldsamma kampen för ett fritt Palestina. De menar att det enda som kan få ett slut på den destruktiva våldsspiralen är att kämpa tillsammans, och att alltid agera utifrån ickevåldsprinciper.
Combatants for Peace är här även denna fredag. Den palestinska flaggan vajar i vinden, plakat samsas med text på både hebreiska, arabiska och engelska. Ett olivträd planteras. Demonstranterna möts av ett tjugotal unga israeliska militärer.
Den som anordnar demonstrationen är palestiniern Hamed, från byn al-Ma’sara. I tio år har han varit aktiv inom ickevåldsrörelsen mot den israeliska ockupationen.
– Ickevåld är det enda som fungerar. När det kommer till ickevåldsmotstånd gäller det att vara kreativ och finna nya vägar att överraska dem på. Vi demonstrerar mot den olagliga ockupationen. Vi vill inte ha krig, vi vill bara ha fri tillgång till vår mark, säger Hamed.
Varje fredag sedan 2005 har Hamed arrangerat demonstrationer i al-Ma’sara och området runtom. Demonstrationer är en stadigt växande form av ickevåldsmotstånd på det ockuperade palestinska området. Hamed berättar ivrigt att ickevåld visar på mod, att stå framför beväpnande militärer med tomma händer och hoppas på dialog är modigt.
Dessvärre går det inte lika fredligt till varje gång, inte från den israeliska militärens sida. Sedan 2006 har Hamed blivit arresterad mer än tio gånger till följd av hans ickevåldsmotstånd. De första gångerna han arresterades förstod varken israelisk militär eller polis vad han menade med ickevåld. Men efter att ha förklarat gång på gång i flera år har de utarbetat en slags respekt för varandra. Idag vet de vem Hamed är.
– Idag har vi, genom att demonstrera, markerat att vi inte accepterar ockupationen. Vi har varit här förr och vi kommer tillbaka, ropar Hamed så högt att rösten nästan brister.
Tillsammans kämpar Amos, Hamed och alla andra som samlats idag för fred och för att nå ett slut på den våldsspiral som bara fortsätter. Demonstrationen är över för den här gången men de kommer komma tillbaka.
Fotnot: Amos och Hamed heter i verkligheten något annat.
Bilder
1. Amos, israelisk fredsaktivist. Foto: Carima Heinesen
2. Hamed och Amos tillsammans på demonstrationen. Foto: Bartlomiej Jojczyk
