”Om de vill ha vår mark så tar de den. Och muren de har byggt separerar vänner, familjer, land och våra företag. Det är som ett fängelse. Vi kan inte röra oss. Bara två gånger om året, under jul och påsk.”
– Att konfiskera vår mark är att konfiskera vår framtid. De stänger vägen så att barnen inte kan gå till sin skola. De hugger ner våra olivträd för att bygga sin mur, säger fader Aktham Hijazin myndigt.
Det är tisdagen den 18 augusti och fader Aktham är en av flera präster som har lett en gudstjänst som hållits under bar himmel för att sörja 1500 år gamla olivträd som har dragits upp med rötterna för att ge plats åt den israeliska muren. Platsen är Bir Onah, ett område i det lilla palestinska samhället Beit Jala som angränsar till Betlehem. I Beit Jala är cirka 80 % av befolkningen kristna och övriga 20 % är muslimer. Här lever kristna och muslimer tillsammans och ljudet av kyrkklockor ackompanjeras av muslimska böneutrop.
– Vi är vänner, grannar, och bröder. Vi har inga problem med varandra, bara med de israeliska myndigheterna. Om de vill ha vår mark så tar de den. Och muren de har byggt separerar vänner, familjer, land och företag. Det är som ett fängelse. Vi kan inte röra oss. Bara två gånger om året, under jul och påsk, säger Manci, en kristen kvinna boende i Beit Jala, som också är på plats.
Sedan Osloavtalet trädde i kraft år 1995 är Beit Jala uppdelat i tre områden, A, B och C. Det innebär att 34,6 %, av samhället faller under palestinsk kontroll (område A och B) medan 65,4 % kontrolleras av Israel (område C) [1].
Genom Beit Jala löper också muren som delar ägor, familjer och grönområden. För palestinier krävs det särskilda tillstånd för att kunna röra sig mellan de olika områdena. De som arbetar i Jerusalem har särskilda inpasseringstillstånd. Kristna kan få tillstånd att passera under jul och påsk och muslimer kan få tillstånd att passera under ramadan.
I område C ligger Bir Onah, området där de gamla olivträden dragits upp och där muren ska byggas ut. Israeliska myndigheter har länge haft planer på att förlänga muren genom olivlunden då det finns en plan att utöka Jerusalem genom att annektera obebodda palestinska landområden i Jerusalems periferi [2]. 2014 fastslog civila Högsta domstolen i Israel att muren inte får dras genom Bir Onah då den också skulle dela ett katolskt kloster i Cremisandalen. Den militära Högsta domstolen i Israel gick emellertid emot beslutet varpå byggandet av muren återupptogs [3].
Manci är född och uppvuxen i Beit Jala. Hon upplever att restriktioner för palestiniernas rörelsefrihet ökar år för år. Varje morgon måste hennes man lämna hemmet klockan halv fyra på morgonen för att hinna till sitt jobb i Jerusalem som börjar halv sju. En sträcka som utan hinder egentligen bara tar trettio minuter, men som för palestinier med tillstånd att passera mellan Betlehem och Jerusalem, kan ta upp till två, tre timmar.
Varje år ser hon kristna familjer lämna Beit Jala för att migrera till andra länder.
– Om det fortsätter så kommer det inte att finnas några kristna kvar här, säger hon.
–Vi vill också flytta. Men vi har inga pengar, säger hon.
Bilder
1. Marken i Bir Onah där de gamla olivträden dragits upp. Här ska muren dras. Foto: Erika Aldenberg
2. Gudstjänst i Bir Onah under öppen himmel. Under gudstjänsten deltog flera olika präster från olika kyrkor och församlingar. Foto: Erika Aldenberg
