När telefonen ringer på morgonen gör det lite ont i magen. Inte nu igen, tänker jag. Den här gången kom meddelandet från byn Asira al Qibliya. Meddelandet var det som jag fasade. Bosättare från den närliggande bosättningen Yizhar har attackerat byn.
När vi kommer dit möter vi en skakad kvinna. Hon visar oss krossade fönster. Fönster som krossats av stora stenar som kastas. Ett av de krossade fönstren tillhör ett rum där småbarn sover. Hennes tonåriga son är uppenbart skakad han också. Han berättar att bosättarna försökte komma in i huset. Han kämpade länge för att hålla emot dörren och lyckades till slut låsa. Kvinnans svärdotter fick efter attacken åka akut till lasarettet. Hon var gravid i slutet av åttonde månaden, stressen och rädslan hade framkallat en för tidig förlossning. Vi sitter bland krossat glas och dricker den ena koppen te efter den andra.
Även mitt i förödelse är gästvänligheten enorm.Vi pratar om det som föranlett förödelsen. Mitt i natten kom omkring 150 maskerade bosättare in i byn. De vandaliserade och skrämde slag på byborna. Vi besöker sammanlagt sju hus, alla har de fått stenar kastade in genom fönsterrutor och några har fått bilar och annan egendom förstörda. Ingen av dem har sovit en blund under hela natten. De vittnar om vad vi har hört flertalet gånger. Att israeliska armén var närvarande när attacken började men dröjde med att ingripa. Efter först en halvtimme kom soldaterna ner till byn, sköt tårgas och ljudbomber medan bosättarna retirerade tillbaka. Den här gången blev ingen som tur är skadad. Sådan är ”turen” inte varje gång. Under 2011 har minst tre palestinier dödats och 167 skadats direkt av israeliska bosättare. [1]
Vem är då en bosättare? Det är en person som bor i en av de israeliska bosättningar som finns i ockuperat palestinskt område. Alla dessa är olagliga enligt internationell humanitär rätt som säger att det är förbjudet att förflytta befolkning från ockupationsmakten in på ockuperat land.[2] Bosättningar finns ofta på palestinskt privatägt land som tvångsinlösts eller beslagtagits genom militära order. [3] Dessa bosättningar har byggts med politiskt, militärt och finansiellt stöd från israeliska myndigheter. [4] En del flyttar till bosättningar då de där åtnjuter en hel del ekonomiska subventioner från staten. [5] Andra är mer religiöst och nationalistiskt motiverade, de ser Västbanken som av Gud givet åt endast judarna.
Det bor idag cirka en halv miljon israeliska bosättare i det ockuperade palestinska området. [6]Jag talar med Basem, en man i byn som fått sitt hus förstört under natten, och frågar honom varför han tror att bosättare attackerar deras by. Han svara mig att de gör det för att skrämma bort byborna. Att de inte nöjer sig med det land de redan stulit utan vill ha allt. FN:s analys menar att attacker inte skall ses som enskilda händelser utan som del av en strategi för att få dominans över Västbanken. [7]
Basem berättar för mig att han inte kommer att anmäla attacken. Varför, undrar jag så klart. Hans svara med ett arabiskt talesätt som jag har hört flertalet gånger under min tid här. Översatt till svenska skulle det ungefär låta:
— Om din fiende också är din domare, vart ska du då gå för att få din rätt prövad?
Då byn ligger i den del av Västbanken som är helt under israelisk kontroll är det den israeliska polisen byborna har att vända sig till. För att göra en anmälan, säger Basem, måste man åka till bosättningen Ariel, där polisstationen ligger. Den israeliska organisationen B´tselem belyser de hinder palestinier möter när de vill rapportera ett fall, till exempel att de inte kan komma in på bosättningar om de först inte koordinerar detta med polisen och att polisen är inte alltid tillmötesgående med dessa förfrågningar. [8]
I byn Qaryout träffar jag Abu Radi. Han berättar för mig om gången han blev knivhuggen av en bosättare när han var ute och plöjde sitt fält. Han åkte till närmsta polisstation för att göra en anmälan. Även denna polisstation ligger inne i en bosättning. Han ringde på men fick svaret att polismästaren inte var inne idag. Flertalet gånger försökte han. Polismästaren skulle komma tillbaka nästa vecka, sen var det nästa månad och så vidare.
En annan israelisk organisation Yesh Din menar att folk ser det som lönlöst att rapportera eftersom det är endast ett fåtal gånger som det leder någon vart. [9] FN rapporterar att 90 % av fallen som anmälts läggs ner utan åtal.[10]
Jag talar med Abu Adham, borgmästare i byn Iraq Burin där en ung pojke dödades av en bosättare. Fallet togs till domstol och mördaren fick 3 månaders förbud att vistas i Västbanken som straff. Han är tillbaka i området nu. Flera människorättsorganisationer vittnar om att när straff väl utdelas mot bosättare är de ofta extremt lätta. [11] 2011 ökade antalet attacker från bosättare med 40 % jämfört med föregående år.[12] FN menar att denna ökning till stor del kan förklaras med Israels bristande upprätthållande av lag och ordning i det ockuperade Palestina. Israel har, som ockupationsmakt [13], enligt internationell humanitär rätt ansvaret att bevara ordning och skydda civila gentemot alla våldshandlingar eller hot. [14] Abu Adham säger till mig:
— Bosättarna kan göra vad de vill här, för oss [palestinier] finns det ingen rättssäkerhet. Jag förstår inte hur världen kan låta detta ske. Du måste lova mig att berätta för ditt folk vad som verkligen händer här.
