Det kan tyckas litet och futtigt, men här försöker några palestinier verkligen göra det bästa möjliga i en nästan omöjlig situation. Och de lyckas göra det utan att ätas upp av bitterhet. Tvärtom, ett leende ligger alltid nära till hands.

På Västbanken pågår en intensiv kamp om mark och land. Israeliska bosättare försöker på många olika sätt ta över mark som ägs och brukas av palestinier. Därmed blir det allt svårare för palestinierna att föda sina familjer. Många blir helt enkelt flyktingar i sitt eget land, så kallade internflyktingar. Andra söker efter möjligheter att starta på nytt i något annat land. Kampen om mark pågår inte på enstaka platser utan mer eller mindre överallt på det ockuperade palestinska området. Ja, kanske inte just nu i de stora palestinska städerna som till exempel Ramallah och Nablus, men väl runt till exempel Betlehem.

I den här ojämna kampen om mark backas bosättarna upp av den stora och starka israeliska militärapparaten, som naturligtvis har uppdraget att skydda varje israel. När det handlar om juridiska tvister är det israeliska domstolar som bestämmer. Ofta är det så att palestinierna saknar papper på att de äger marken som de kanske brukat i generationer.

Just i det här fallet som jag vill berätta om utanför Betlehem har palestinierna faktiskt papper på sitt ägande. Trots det och trots åratal av så kallad laglig prövning av äganderätten i domstol till mycket höga kostnader finns ännu inget utslag. Det borde räcka för att knäcka vem som helst. Men inte i det här fallet. De av bröderna som är mest aktiva i kampen för rätten till marken, Daoud och Daher Nassar, är födda här. Inte i någon fin villa utan i en grotta i berget. Jag får kliva in i grottan och försöker sätta mig in i hur livet kan ha tett sig – och det är inte lätt att begripa för en vanlig svensk.

Den blåsiga dag som jag besöker området är inte Daoud på plats men brodern Daher visar runt. Daoud, numera bosatt med familjen inne i Betlehem är för tillfället i USA och det av två skäl — dels för att berätta inför olika grupper vad som pågår, och dels hälsa på en bror som valt att flytta dit. Född i en grotta på en liten bergshöjd utanför Betlehem och nu världsmedborgare med föreläsningar i USA, tala om bredd i livserfarenheten. Daher, den bror som bor kvar på berget i en enkel stuga har flera gånger sökt bygglov för olika typer av byggnationer — alltid avslag. Samma sak för den organisation man bildat, Tent of Nations (Nationernas tält).

Helt stopp har det ändå inte blivit — med hjälp av frivilliga krafter har man långsamt hackat ut ytterligare ett par grottor i berget. Där, liksom i tillfälliga tält, har man samlingar av olika slag — barnaktiviteter och samlingar för volontärer från olika länder som kan ansöka om att få komma hit och hjälpa till. Det gör att de israeliska bosättarna har svårt att lägga beslag på berget. Skulle de lyckas blir med all sannolikhet nästa steg att under beskydd av israelisk militär börja bebygga området med nya bostäder och då inte för palestinier utan för israeler.

Här pågår ett ställningskrig. Vad säger advokaterna, undrar jag. Ja, besked ska komma om en månad eller två, men det har man sagt i åratal nu. En närmast bisarr del i det hela är att man inte kan lämna bergshöjden ens tillfälligt. Det måste hela tiden finnas någon på plats annars är risken stor att marken ockuperats av israeliska bosättare när man kommer tillbaka och att israeliska staten inte tänker göra något åt den saken. Pricken över i:et, om man kan kalla det så, är den blockering av vägen som militären gjort. Varför det? Ja, enligt Daher är det helt enkelt bara för att hindra tillfarten med bil på den enkla grusvägen till Tent of Nations. På den nivån kan tydligen kampen om marken bedrivas.

En kort summering. Bosättarnas försök att lägga beslag på den här attraktiva marken utanför Betlehem och föra över den från palestinier till israeler har lett till en ny motorganisation, Tent of Nations. På ett kreativt sätt och med fredliga metoder, gemenskap över gränserna och juridiska processer vägrar man att ge upp. Den förebilden för palestinier och tilltron till det israeliska samhället borde kunna sprida ringar på vattnet ända in i det internationella samfundet.

Fler rapporter