Klockan är 19:50, tre minuter innan fastan bryts, och jag är hemma hos en muslimsk palestinsk familj i Beit Surik. Framför oss är en festmåltid framdukad och alla är redo att hugga in efter en lång dag utan mat och vatten. Samtidigt är TV:n på bakgrunden med nyheter och bilder från Gaza och mormodern i familjen är väldigt upprörd, speciellt när de visar bilder på döda barn. De stänger av TV:n och alla de tjugo personerna i rummet börjar äta.
Situationen i Israel och Palestina har försämrats den senaste tiden efter att de tre israeliska tonåringarna kidnappades och senare hittades döda. Israelisk militär har utfört mer militära operationer och bland många palestinier jag pratat med finns en känsla av orättvisa och kollektiv bestraffning från den israeliska staten. Samtidigt har raketattacker från militära grupper i Gaza och israeliska luft- och markattacker mot Gaza lett till att klyftorna mellan palestinier och israeler ökat, men också till att klyftorna inom det israeliska samhället gjort detsamma.
Klyftorna i det israeliska samhället kan exempelvis ses i de ökade hoten och våldet från högerextrema israeliska grupper riktat mot de israeliska fredsorganisationerna vi samarbetar med, som B’Tselem och Kvinnor i svart. De två sista veckorna har, under Kvinnor i svarts tysta manifestationer mot staten Israels ockupation av Västbanken, fler israeler än vanligt varit med och protesterat. Motdemonstranterna mot manifestationen har också ökat och med dem också hoten och förolämpningarna inte bara mot israeler som deltar i manifestationen mot ockupationen men också mot oss och för två veckor sedan blev en följeslagare förföljd av en grupp israeliska extremister som hotade med att döda henne och polis var tvungen att komma för att skydda henne.
Efter att vi ätit hemma hos familjen råder det en god stämning och jag börjar leka med en pojke på två och ett halvt år. En studsboll som jag ger honom blir direkt favoritleksaken och när jag kastar upp honom i luften skrattar han högt. Vi stannar där fram till tiotiden och dricker te och har det trevligt. På vägen tillbaks till Ramallah i taxin säger min palestinska vän Suzan. – Bra att du lekte med Yassin, hans pappa greps av militär för två dagar sedan och han har varit väldigt deprimerad idag. Jag frågar Suzan om varför hans pappa greps men hon svarar att det har familjen fortfarande inte fått svar på.
Yassins pappa greps av israelisk militär och det är inte alltid de berättar varför folk grips och det är inte ovanligt att gripna kan sitta inlåsta i åratal utan åtalspunkter. Dessa så kallade ”administrativa frihetsberövande” har ökat och så gott som dagligen rapporteras det om nya gripanden av människor på Västbanken. [1] En del gripanden sker under eller efter uppblossade oroligheter och ofta genom att personen som grips har befunnit sig på fel plats vid fel tid. Oavsett av vilken anledning någon blir gripen så bör denne få reda på skälet till att de blivit gripna och få en rättsäker prövning, något många som grips idag inte får. [2] Få här tror att attacker från israelisk militär eller Hamas raketer kommer leda till fred eller lösning, utan bara leda till mer aggression från båda parter. Återigen inleds våldsspiralen och de vanliga människorna hamnar i kläm, både israeler och palestinier. Vad som jag tror stämmer och vad jag fått höra från de flesta människor jag pratat med är att det behövs nya lösningar för att få slut på konflikten. Som min taxichaufför sa här om dagen. ”Allt jag vill är att mina barn ska leva i fred… och ha ett jobb”.
Bilder
1. Jag leker med ett barn i Yanoun i samma ålder som Yassin. Foto: Isobel Witting
2. Man blir arresterad i Jerusalem efter att ha protesterat mot Gaza-kriget på ett fredfullt sätt utanför Damaskusporten. Foto: David Jakobsson
