”Se vi gå upp till Jerusalem, till staden den evigt klara”, så inleds fjärde versen av den kända och älskade psalmen nummer 135 i Den svenska psalmboken som ofta sjungs under Fastan. I år sammanfaller de största högtiderna för de kristna, för judarna och för muslimerna. Den muslimska stora högtiden Ramadan inleddes för snart tre veckor sedan, påsken infaller denna vecka och nästa när de ortodoxa firar påsk. Den här veckan infaller också den judiska högtiden Pesach då man firar uttåget ur Egypten. Att dessa sammanfaller i år kommer att märkas inte minst i Jerusalem som är ett centrum för alla högtiderna.

Varje morgon när följeslagarteamet kliver ut på gatan utanför vår bostad här i Jerusalem ser vi Klippdomen med sin guldglänsande kupol. En otroligt vacker och mäktig syn. Att få gå upp till Jerusalem varje morgon i tre månaders tid är en förmån!

För en och en halv vecka sedan inleddes Ramadan med stor glädje och stort allvar och vid fredagsbönen i fredags lär det ha varit cirka 280 000 människor i Jerusalem för att delta. Många hade stora svårigheter att kunna ta sig till Jerusalem och den stora al-Aqsamoskén som är den plats där många vill få möjlighet att delta i fredagsbönen. De som bor utanför Jerusalem måste passera vägspärrar, vilket tar lång tid och alltför många släpps inte igenom, många gånger utan att få en förklaring till varför de nekades passage. Följeslagare finns på plats vid vägspärrarna för att dokumentera de svårigheter som palestinierna har att kunna få utöva sin rätt att tillbe, rätten till tro och religion.

Ramadan är en månad av allvar och fest! Foto: Maria

Igår fick vi slå följe med den stora Palmsöndagsprocessionen från Olivberget, ner genom Getsemane och upp till Jerusalems gamla stad genom Lejonporten. Det var en stor manifestation där kristna palestinier, pilgrimer från jordens alla hörn och mängder av turister deltog. Antalet deltagare är ännu inte publicerat, men många menar att det var fler än förra året då det var cirka 40 000 deltagare.  

– Påsken är kärlekens och livets högtid. Min önskan är att kärlek och liv kan prägla våra liv mer än våldet som vi lever i, sa den katolska patriarken i Jerusalem, Pierbattista Pizzaballa efter mässan i Gravkyrkan igår1Reuters 230402: https://www.reuters.com/world/middle-east/christians-celebrate-palm-sunday-jerusalem-striving-maintain-presence-2023-04-02/.

Palmsöndagsprosession från Olivberget genom Getsemane upp till Jerusalems gamla stad genom Lejonporten i strålande sol och med sång och musik. Foto: Maria

Men även om dessa tre religioners högtider alla firas inom Jerusalems gamla stad, på  en yta mindre än en kvadratkilometer, så har man i stort sett inget gemensamt mer än tidpunkten. Klyftorna är breda och djupa och beröringspunkterna ytterst få och då ofta som konflikt. De senaste åren har det varit en påtagligt ökad spänning mellan israeler och palestinier på den ockuperade Västbanken. Kristna i Jerusalem klagar också över ökat våld de senaste månaderna. Expansionen av judiska bosättningar i Jerusalems gamla stad och på Olivberget som båda är del av den östra delen av Jerusalem och som annekterades av Israel efter kriget 1967, har gjort områdena hårt pressade och rädslan och konflikterna är många.

Israel menar att man upprätthåller det status quo2 https://en.wikipedia.org/wiki/Status_Quo_(Jerusalem_and_Bethlehem)som parterna kommit överens om gällande de heliga platserna i Jerusalems gamla stad, där de heligaste platserna för judar, kristna och muslimer bokstavligen finns sida vid sida. De kristna ledarna upplever dock att överenskommelsen inte längre hålls.
– Det vi ser är att det vi kallar status quo, balansen mellan olika grupperingar- judar, kristna och muslimer – inte längre respekteras. Det är problematiskt att kristna betecknas som gäster idag. Vi är inte gäster. Vi är del av stadens identitet, säger patriark Pizzaballa.

Under påskveckan kommer följeslagarna också att finnas i närheten av kyrkorna i Jerusalems gamla stad för att kunna rapportera om de kristnas möjligheter att fira påsk. Det kommer att bli trångt i den lilla staden! Det är inte bara följeslagare som följer händelserna, stora grupper av poliser finns också på plats.

Jag träffade för en tid sedan Hana Bendcowsky. Hon är programchef på Rossing center3Rossing center för utbildning och dialog är en interreligiös organisation baserad i Jerusalem och som verkar för ett inkluderande samhälle för alla religioner, etniska och nationella grupper..

Hana Bendcowsky, programchef Rossing Center. Foto: Maria

Hana beskriver hur smärtsam konflikten är också för en jude, hur skulden tynger.
– När jag besöker al-Aqsaområdet blir skuldbördan nästan outhärdlig, jag bär den på min axlar. Andra kan njuta och uppskatta friden och det vackra där, men jag känner bara skuld och smärta. säger hon.

– Jag ser ingen lösning längre på hur vi ska kunna lösa konflikten, men vi måste mötas!

Hon brinner för sitt arbete och det som Rossing center kan få bidra med genom att till exempel utbilda lärare i konflikthantering.

Hon avslutar vårt samtal med att säga:
– Åk hem utan att veta lösningen på konflikten här, åk hem med än fler frågor!

Och så är det. Min tid här i Jerusalem som följeslagare är snart slut och jag åker hem med än fler frågor och också med mycket smärta. Trots allt det svåra som är stor del av vardagen för människor här, så finns hoppet kvar. Hoppet om en bättre framtid för barnen, om en fredlig samexistens. Vägen dit kommer att vara mycket lång och svår, men det är bara den vägen som är framkomlig. Första steget är att häva ockupationen för båda parters skull.

”Yarabba ssalami amter alayna ssalam. Yarabba ssalami im la’ qulubana ssalam.
Yarabba ssalami amter alayna ssalam. Yarabba ssalami im’ nah biladan ssalam”

Fredens Gud, låt fredens regna strömma över oss, fyll vår hjärtan med fred. Fredens Gud, låt fredens regn strömma över oss, ge vårt land fred4Palestinsk sång som sjung med värme och längtan vid många olika sammanhang..

Fler rapporter