Ett område på södra Västbanken, Masafer Yatta, är under akut hot att tömmas på boende. Åtta byar ska rivas och ungefär 1000 personer förflyttas, enligt beslut i Israels Högsta Domstol.
En av alla soliga, heta dagar i South Hebron Hills åker jag och den grupp jag jobbar ihop med till den lilla byn Isfey al-Fauqa i Masafer Yatta. Den ligger högt upp med utsikt över de flesta andra byarna i området. Landskapet är svindlande vackert. Halvöken och torrt förstås, men markerna kan ändå föda en massa getter och får. Av de sammanlagt tolv byarna i Masafer Yatta har åtta nyligen fått ett sista, slutgiltigt beslut från Israels högsta domstol att alla hus ska rivas och att alla boende måste flytta1 International officials: Massafer Yatta Palestinians should be allowed to stay in their homes with dignity | United Nations Office for the Coordination of Humanitarian Affairs – occupied Palestinian territory (ochaopt.org).
Skälet är att området bedöms behövas som militärt övningsområde.
Vi besöker byn för att prata med de boende om situationen. Hur ställer de sig till beslutet? Vart kommer de att flytta?
Den första vi möter är Soadse, en äldre kvinna, som gärna pratar med oss. Hon berättar att hon har bott i byn i hela sitt liv och många generationer före henne. Vi pratar om familj och barn – hon har elva barn och två av sönerna med fruar och barn bor kvar i byn. Så småningom kommer vi in på beslutet om rivning och förflyttning av hela byn.
– Vad gör ni om de river era hus, frågar jag.
– Vi stannar, blir hennes omedelbara svar.
Vi träffar också Eeman. Hon talar bra engelska och det underlättar ju vårt samtal. Eeman är i 40-årsåldern, har nio barn, varav det yngsta bara är en månad gammalt. Jag tänker för mig själv att det måste vara alldeles särskilt tufft i hennes situation att få beslut om husrivning och tvångsförflyttning. Den första tiden efter att jag hade fött mina barn var i alla fall inte jag särskilt kaxig. Och ja, Eeman säger att hon är trött och gråter mycket. Men hon älskar den här byn och livet här. Hon hoppas att hennes dotter Ianas, som nyss har slutat skolan och som deltar i vårt samtal, ska få chans att leva på samma sätt – bo i byn, ha man och barn, får och getter och kunna köra bilen till andra ställen när det behövs. Och Ianas nickar instämmande. Eeman säger att hon är väldigt lycklig här och tänker stanna i byn.
– De får hellre döda mig än att jag flyttar, säger hon och ser mig stint i ögonen.
Men det är en ständig oro. De senaste två månaderna har armén dykt upp här varje dag. Inte gjort eller sagt något särskilt, men deras närvaro känns hotfull. Och bosättarna, som bor i närheten, skrämmer dagligen pojkarna som vallar getterna2 Israeliska bosättningar – Wikipedia. Veckan innan vi träffas revs ett av bostadshusen i den närliggande byn Khirbet al-Farkheit. Och två veckor efter vårt möte rivs på nytt fyra bostadshus i den byn.
Frågan om Masafer Yattas ställning är en lång historia, som har pågått ända sedan början av 1980-talet. Då deklarerade Israel att Masafer Yatta med sina cirka 3000 hektar skulle vara ett nytt militärt övningsområde, Firing Zone 918. Under många år hände dock inget särskilt för de boende i området. Men 1999 tvångsförflyttade den israeliska armén de flesta byborna. Staten Israel hävdade att de boende i Masafer Yatta inte varit permanentboende vid det tillfälle för närmare 20 år sedan, då man först beslutat om ett militärt övningsområde och att det därmed var olagligt att bo där.
Det här gav upphov till olika protester, vilka ledde till att Högsta Domstolen tog ett interimistiskt beslut om att låta byborna flytta tillbaka. Under de dryga två decennierna som gått sedan dess har inga tvångsförflyttningar genomförts. Den israeliska staten har erbjudit en “kompromiss” som går ut på att byborna skulle kunna få använda markerna vid veckoslut, på judiska helgdagar och under två icke sammanhängande månader per år. Men byborna har avvisat förslaget – det går knappast att leva och försörja sig här på de villkoren3 https://www.breakingthesilence.org.il/inside/wp-content/uploads/2020/11/Firing-Zone-918-Oct-15.pdf!
Även om ingen har tvångsförflyttats sedan 1999 har pressen på byborna att lämna ”frivilligt” varit stark. Sedan 2006 har B’Tselem dokumenterat rivning av 66 bostadshus som har drabbat 553 boende, varav 175 minderåriga i Masafer Yatta. I april 2020 fanns det 455 rivningsorder, vilket är i stort sett alla byggnader i området4 Masafer Yatta communities Israel is trying to drive out | B’Tselem (btselem.org).
Allt det här strider mot internationell rätt. Enligt den får man varken tvångsförflytta de ockuperade eller använda deras mark på ett sätt som ensidigt gynnar den ockuperande makten. Men den israeliska staten tolkar de här delarna av den internationella rätten på ett annat sätt än FN5 https://www.un.org/en/genocideprevention/documents/atrocity-crimes/Doc.33_GC-IV-EN.pdf.
Kritiker hävdar att besluten om att avsätta alltmer av Västbanken till militära övningsområden har till enda syfte att tvinga iväg palestinier från sina hem. Det är nämligen ingen brist på områden att träna på – sedan 1970-talet har 18 procent av Västbanken beslutats utgöra militära övningsområden. Kritikerna menar att det här är ett sätt för Israel att successivt annektera Västbanken. Genom att steg för steg göra det allt svårare att leva och försörja sig på stora områden kan palestinierna förmås att ”frivilligt” flytta in till städerna. Flera säger att de inte tror att Israel kommer att göra om samma misstag som 1999, då folk handgripligen tvångsförflyttades. Nu är man mer strategisk och långsiktig. Genom att förstöra vägar, gång på gång riva hus, låta bosättare ta över alltmer av palestinska marker och på andra sätt försvåra livet och skrämma palestinierna, så kommer folk på sikt att ge upp, säger de kritiska rösterna. Och tillägger att det är slående att de militära övningsområdena och rivningsbesluten aldrig drabbar bosättarna.
Så vad kan man göra om man inte tycker att det här är rätt och rimligt? För palestinierna jag träffar är det givna svaret att de inte kommer att ge upp. De kommer att reparera vägarna, bygga upp husen, laga vattenledningarna gång på gång på gång. Men de säger också att det inte kommer att gå i längden om inte omvärlden agerar. Den internationella pressen på Israel måste öka. Det har gått förr – Susiya, Khan al-Ahmar och Sheikh Jarrah är exempel på hotade byar/områden, som undgått husrivningar och tvångsförflyttningar efter starka internationella protester. Ianas, flickan som bor i Isfey al-Fauqa och som nyss slutat skolan ber oss att sluta upp i kampanjen #SaveMasaferYatta6 Save Masafer Yatta – Save Masafer Yatta.
Och Eeman upprepar att de verkligen behöver omvärldens hjälp nu.
– Snälla, berätta i era hemländer om situationen här!
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
