Turistnäringen är en av de främsta inkomstmöjligheterna för Betlehemsborna. Varje år kommer uppemot en miljon människor på besök till staden där Jesus föddes. Det är allt från inhemska turister men också de som rest långväga, i många fall just för att besöka de heliga platserna. Vårt besök på Betlehems handelskammare och mitt samtal med en butiksinnehavare visar däremot att det inte alltid är så lätt att främja innovation eller locka besökare när du lever under ockupation.
Betlehems handelskammare. Foto: Sanna SjöblomBetlehems handelskammare har funnits sedan 1950-talet. Byggnaden vi följeslagare sitter i idag är däremot knappt ett år gammal. Fayrouz Khoury visar oss runt i byggnaden och stoltheten hörs mellan raderna.
– Vi har jobbat hårt för det här!
I Palestina finns totalt 14 handelskammare, där Betlehems är en av de äldsta. De är lokaliserade i de större städerna och deras verksamhet syftar till att stötta den privata sektorn. [1] De driver också olika utbildningsprogram för att stötta främst små- och medelstora företag att växa. I ett land där arbetslösheten är mellan 18-42 procent, beroende på område, är det viktigt för människor att kunna utveckla sina affärsmöjligheter. [2]
Vi får en grundläggande genomgång om palestinsk handel och vilka förutsättningar människorna som arbetar här har att förhålla sig till. Vi får höra att en av regionens största stenfabriker ligger strax utanför Betlehem, där exporten främst går till Jordanien och Gulfländerna. Läkemedelsföretag finns också. Här får dock Fayrouz en rynka i pannan och förklarar:
– Det är svårt att exportera från Palestina, särskilt varor som läkemedel. Vi måste bli bättre på att anpassa oss till standarder i andra länder, som i Europa, för att kunna nå längre med våra varor. De är av bra kvalitet! Det är med sådant vi på handelskammaren gör vårt bästa för att bistå företagarna med, hur de ska kunna uppfylla fler internationella krav och standarder.
I den gedigna genomgången är det dock turismen jag fastnar för. Turistnäringen sysselsätter hela 20 procent av de yrkesverksamma Betlehemsborna. De arbetar som guider, på hotell, på restauranger och inte minst i butiker.
Majdi Ata Amro äger en souvenirbutik på Manger Street i centrala Betlehem.
– Jag tog över butiken av min far 1997. Han öppnade butiken 1979 och jag började hjälpa honom redan som 14-åring, berättar Majdi för mig när jag besöker honom en eftermiddag.
Typiska varor som han säljer är lokalt producerade; traditionella kläder och broderier, religiösa symboler, keramik och spa-produkter från Döda havet. När jag frågar Majdi hur han ser på turismen i Betlehem förklarar han:
– Det har förändrats så mycket! För några år sedan, innan de byggde muren, kom det hela tiden många människor från hela världen. Nu är det annorlunda, färre kommer. Det blir också svårare när de som kommer på besök får höra att det är farligt att gå omkring själv. De kommer därför i stora grupper med guide och de åker till samma butiker som de alltid gör. Vi som har mindre butiker har fått det jättesvårt.
Det var något vi också fick höra när vi besökte handelskammaren. Färre och färre turister väljer att övernatta i Betlehem, helt enkelt för att de får höra att Västbanken är för osäkert och att det är bättre om de stannar i Israel.
Min avslutande fråga till Majdi blir vad han anser behövs för att förbättra situationen för småföretagarna och han svarade:
– Kom hit! Se själva att det det går att besöka oss! Och ni som kommer hit, ni måste berätta vad ni ser och om oss som ni träffar. Vi är bra människor och att berätta våra historier hjälper.
Majdi Ata Amro utanför sin butik. Foto: Sanna Sjöblom
