Yatta

Jag bor i Yatta. Det finns ett otal städer som Yatta runt om i världen. Staden ligger på södra delen av Västbanken. Den liknar inga av de städer jag tidigare bott i. Den är mer som en förväxt by som råkat sprida sig över kullarna några kilometer söder om den större staden Hebron. Trots sina 90 000 invånare skulle jag snarast kalla den en icke-stad, med sina vindlande branta gator och avsaknad av ett centrum. Inga gator har namn. Alla byggnader liksom hela gatunätet verkar tillkomna utan politisk planering.

Yatta-1

Jag frågade en arkitekt om Yatta har en stadsbyggnadsplan. Han skakade på huvudet och sade att han inte visste.

När man står på taket av vårt hus ser man en stor del av staden. Alla hus är vita och fyrkantiga. Taken är platta och ovanpå husen samsas vattentankar, parabolantenner och tvättlinor om utrymmet. När vädret tillåter fungerar taken som extra rum. På avstånd ser husen ut som sockerbitar eller fyrkantiga vita klossar någon kastat ut, en del har hamnat på högkant medan andra ligger platt mot marken.

Inga turister når Yatta, som har rykte om sig att vara religiöst och kulturellt konservativt. Här finns inga hotell, teatrar och biografer, men ett stort antal moskéer från vilka böneropen ekar från klockan 5 på morgonen. I Yatta finns inte en enda kyrka.

När vi följeslagare går ute på stan – det gör vi ofta för att människor skall bli bekanta med oss – möts vi av vänliga hälsningar och glada tillrop. Barnen kommer ofta fram och hälsar i hand. Under den korta promenaden till mataffären får vi gång på gång frågan ”What´s your name?”. De små gula bussarna som regelbundet kör passagerare till Hebron och Betlehem stannar och undrar vart vi vill åka. Ingen räknar med att utlänningar stannar i Yatta.

Men det är lätt att älska Yatta, inte minst för barnen vi möter på gatan och människorna som bor här, till exempel Mohamed, Abed och Sahmer. Mohamed möter oss med sitt öppna, glada leende och med stort tålamod, när vi kommer hem till honom för lektion i arabiska. Han har lovat ta med mig till en fotbollsmatch, när favoritlaget Yatta knektar spelar. Abed är den chaufför och tolk vi är i helt beroende av. Han är vår granne och väntar sitt första barn om några månader. Sahmer bor i andra grannhuset. Hon bakar bröd och ystar ost som vi köper och som levereras av hennes son Adam.

Skylt-zone-AYatta ligger i område A som helt är under palestinsk förvaltning. Vid infarterna till staden står stora röda skyltar som upplyser om, att det är livsfarligt för israeliska medborgare och förbjudet enligt israelisk lag att åka in i Yatta. När vi passerade en sådan skylt häromdagen, bad jag chauffören stanna, så jag kunde ta ett kort. ”Det går inte”, sade han och fortsatte, ”men veva ner rutan. Jag saktar in så att du kan ta ditt kort”. När vi långsamt körde förbi den röda skylten tittade han oroligt snett bakåt uppåt kullen, där det ligger en polisstation. Det blev ett foto, men ett suddigt sådant.

Det här säger en hel del om hur det är att leva i Yatta. Det finns ständigt vakande ögon över en palestinier som uppehåller sig i område C, där Israel har det civila och militära styret. Det är som om dessa ögon fortsätter att utöva sin kontroll även i område A, för att inte tala om område B som har delad administration. I själva verket är det så att israelisk militär då och då gör räder in i område A.

Verkar det här med de tre områdena A, B och C krångligt, så är saken rätt uppfattad. Nedan har jag sammanställt lite fakta. Jag har också noterat några hemsidor som kan bidra till att skapa lite klarhet i den komplicerade situationen.

Tillbaka till icke-staden, den förvuxna byn Yatta. Vilken framtid har människorna här? Finns det hopp om att barnen, som jag ser fylla gatorna när skolorna öppnar och stänger, skall få ett liv med frihet att röra sig? Kan Yatta bli en öppen stad dit också israeler kan resa? Eller löper Yatta risken att drabbas av det man kan kalla schweizerostsyndromet efter ett citat av George W Bush. Han menade att ett land, som på kartan ser ut som en schweizerost, har ingen framtid. Eller riskerar Yatta att bli ett ghetto, ett hål eller en ö beroende av andras beslut för att få tillgång till basala förnödenheter som mat, el och vatten? En icke-stad avskuren från omvärlden dit ingen vill åka och de som redan bor där lever helt omgivna av en stark omgivande nations välvilja eller motvilja?

Bild 1: Yatta från taket på vårt hus.
Bild 2: Infart till område A.

Källor

Fakta Osloavtalet

Osloavtalet delar upp det palestinska området i A, B och C. Avsikten var att skapa en tillfällig lösning. Område A omfattar 17.7 % av Västbanken och består mest av städer. Här råder palestinskt självstyre. Område B har blandad israelisk och palestinsk kontroll, där Israel bland annat ansvarar för säkerheten. Område C omfattar 61 % av Västbanken och är helt under israelisk kontroll. De flesta – men inte alla – israeliska bosättningar ligger inom område C. Den palestinska myndigheten, som alltså bara styr i område A, har inte heller kontroll över Gaza där Hamas regerar, eller östra Jerusalem som styrs av Israel.

Citat George W Bush

”Swiss cheese is not going to work when it comes to the outline of a state.” Citat av USA:s president George W Bush I New York Times, 11 januari 2008

Länkar

Se Norwegian Refugee Council www.nrc.no och FN-organet OCHA med informativa kartor www.unocha.org/where-we-work/occupied-palestinian-territory

Den här reserapporten skrevs i Yatta. Bokmärk permalänken.