Tariq Hathaleen tittar på mig och säger bestämt: ”Jag kan inte stoppa den israeliska armén och de israeliska myndigheterna när de kommer till Um al-Kheir för att riva ner våra hem. Men någonting jag kan och vill göra är att samla alla barn från vår by och åka iväg med dem innan rivningen påbörjas. De ska inte se det här, hur det går till när hem och tryggheten försvinner, jag måste se till att skydda dem.”
En small väg mellan beduinbyn och den israeliska bosättningen Karmel går mellan de två världarna. Foto: Malgorzata Håkansson.Det är 30 beduinfamiljer med 150 familjemedlemmar som delar vardagen i beduinbyn Um al-Kheir i South Hebron Hills. Tariq Hathaleen är en av dem och det är hans berättelse jag presenterar här. Enligt honom kom beduinerna till denna plats som flyktingar för mer än 60 år sedan. Han berättar att de efter staten Israels bildande tvingades bort från sin gamla by Arad Rift och över gränsen till Jordanien. Sedan de vandrat omkring några år hamnade de i bergen söder om Hebron. De köpte från Yatta kommun ett område mark att odla på och som bete för fåren.
Idag har byn tillgång till elektricitet som kommer från solcellspaneler och en vinddriven generator. Vattenförsörjningen är ett stort problem. Vatten forslas till byn i tanksläp som dras av traktorer, en gång i veckan i cirka sex timmar, men det täcker inte deras behov. Mycket av vattnet fraktar beduinerna istället med hjälp av åsnor.
I början på 80-talet byggdes den israeliska bosättningen Karmel i närheten av beduinbyn, delvis på beduinernas mark. Idag bor cirka 70 bosättarfamiljer i Karmel i bostäder utrustade med luftkonditionering och rinnande vatten. [1] Till Karmel hör också en kycklingfarm som ligger nordost om den israeliska bosättningen och därifrån levereras tusentals kycklingar.
En small väg mellan beduinbyn och israeliska bosättningen går mellan de två världarna.
Um al-Kheir, precis som andra samhällen växer och behöver nya eller större bostäder, men det är nästan omöjligt att få bygglov från de israeliska myndigheter som kontrollerar område C på Västbanken. [2] Alla nybyggnationer eller ombyggnationer betraktas som illegala och får husrivningsbeslut från israeliska myndigheter. [3] Den israeliska armén, som kommer oftast på morgonen, kontrollerar att demoleringarna genomförs och byggnaderna försvinner en efter en. [4]
Jag och mina kollegor från South Hebron Hills kommer hit ganska ofta för att bevaka situationen och för att dokumentera och avrapportera kommande rivningar.
Tariq Hathaleen träffar vi varenda gång när vi är i Um al-Kheir. Han är 23 år gammal och studerar på Hebron University till att bli ingenjör. Han berättar att han inte är den enda som satsar på utbildning. Um al-Kheir har betydligt högre antal ungdomar som läser på högskolenivå i jämförelse med övriga områden på Västbanken. Tariq berättar:
– Vi är ett flertal blivande ingenjörer, lärare och sjukvårdare som vill förändra världen och vi vill börja med det här i Um al-Kheir. Det är vårt sätt att försöka motstå ockupationen, det enda sättet just nu att återta makten över våra egna liv är genom utbildningen.
Tariq, tillsamman med andra unga människor från Um al-Khair har stora planer att använda sig av byns tillgångar för att skapa en möjlighet för nyfikna globetrotters att komma hit och bekanta sig med det traditionella beduinlivet. Han fortsätter:
– Vi kan visa det äkta och okommersiella. Jag hoppas att det finns många nyfikna som vill ta del av vårt liv.
Jag fick veta, tre veckor efter att jag hade intervjuat Tariq, att deras turistprojekt har lockat första turisterna. En grupp på åtta personer har levt i tre dagar ett beduinliv i Um al-Kheir.
Tidig morgon i Um al-Kheir. De internationella fredsobservatörerna nyvakna och hungriga njuter av att se en soluppgång. Foto: Malgorzata Håkansson.
