När jag träffar henne första gången står hon framför spillrorna av sitt hem, där bara de raserade väggarna vittnar om ett liv som tvingats börja om. Hon har växt upp här, i denna dal som har sett generationer av hennes familj kämpa för sin plats i världen. Hon säger att det enda hon vill är att jag för hennes historia vidare, men hur ska raderna räcka till?
I skuggan av ett gammalt olivträd står hon, Hamdi Rahayla, en levande symbol för styrka och motståndskraft. Hennes olivgröna hijab och mörkgröna långa skjorta smälter samman med löven på trädet bakom henne, som om hon är en del av landskapet. De snälla, bruna ögonen glimmar med en visdom som bara kommer med år av livserfarenhet och prövningar. Rynkorna i hennes ansikte berättar historier om svåra tider, förlust och lidande, men också om glädje och hopp.
Hamdi och hennes son fick 15 minuter på sig att samla ihop sina ägodelar innan deras hem skulle rivas. Den äldsta delen av huset var från 1947. Två bulldozers, sju vita arméjeepar från civilförvaltningen, fyra militärjeepar, samt en buss med arbetare och soldater från den israeliska militären omringade huset. En prickskytt var stationerad på kullen ovanför. Allt revs – inklusive vattentankar och olivträd som funnits där i årtionden. Den israeliska militären har förbjudit henne att ta bort spillrorna från rivningen, vilket lockar till sig ormar och möss.

Jag frågar Hamdi om hennes mark ligger i område B eller C. Hon svarar att hon upplever att det inte längre spelar någon roll om det är område A, B eller C; sedan kriget i Gaza startade har situationen blivit lika illa överallt. I juli 2024 undertecknade den israeliska militären order som ger Israel kontroll över bygglov och rivningar i delar av område B, vilket bryter mot Osloavtalet (1993) och förstärker Israels inflytande i område B. Osloavtalet var ett försök att skapa fred mellan Israel och Palestina men har i praktiken haft förödande konsekvenser för palestinier på Västbanken. Enligt avtalet delades Västbanken in i tre områden: område A, under full palestinsk kontroll; område B, under palestinsk civil och israelisk säkerhetskontroll; och område C, som kontrolleras helt av Israel. 1https://peacenow.org.il/en/israeli-government-assumes-authorities-of-the-palestinian-authority-in-area-b
Den fragmenterade geografin har låst fast palestinier, medan Israel fortsätter att expandera bosättningar – samhällsstrukturer byggda och bebodda av israeler – i område C, som omger områdena A och B. Samtliga områden är enligt internationell rätt ockuperade, och FN har upprepade gånger fastslagit att de israeliska bosättningarna bryter mot Genèvekonventionerna. Efter attackerna den 7 oktober 2023 har trakasserier och våld från både bosättare och den israeliska staten mot palestinier intensifierats. Palestinier har mycket begränsad tillgång till mark, vatten och utvecklingsmöjligheter, och i kombination med husrivningar och markkonfiskeringar leder detta ofta till tvångsförflyttningar. 2https://www.un.org/unispal/document/israeli-settlements-in-the-occupied-palestinian-territory-including-east-jerusalem-and-in-the-occupied-syrian-golan/

Israel kontrollerar Hamdis tillgång till vatten, och hon får endast vatten en gång i veckan. Hennes son har förbjudits att röra sig på de marker som familjen länge använt för sin herdehållning. Denna begränsning gör det nästintill omöjligt för henne att odla grödor eller hålla boskap. Nyligen har den israeliska militären även förbjudit palestinierna i Jordandalen att använda gödningsmedel, med motiveringen att de kan användas för att tillverka bomber.
– När du är hungrig, vill du äta, säger hon.
Hamdi arbetar därför i en dadelfabrik i en av de närliggande israeliska bosättningarna. För sju timmars arbete får hon endast 90 NIS, motsvarande ungefär 240 svenska kronor. De israeliska dadlarna, som växer på palestinsk mark, får betydligt mer vatten än vad palestinierna själva får för sina grundläggande behov. 3https://www.theguardian.com/world/2023/may/17/how-israel-uses-water-to-control-west-bank-palestine
När Hamdi tar sig till och arbetar i bosättningen övervakas hon noggrant av tungt beväpnade bosättare och soldater. Hon beskriver arbetet som att leva i ett fängelse, men anser sig inte heller fri utanför den inhägnade fabriken. Hamdi upplever att bosättningarnas drönare, som ständigt cirkulerar över hennes hem, följer varje rörelse hon och hennes son gör. I sin vardag navigerar Hamdi och hennes son genom en labyrint av restriktioner och hot från bosättare och militär. Hamdi berättar att de måste lära sig att möta krav som kränker deras värdighet. Hon beskriver att situationen skapar en djup känsla av maktlöshet, där deras liv tvingas formas av de som förtrycker dem.
Hon leder oss till sin brors hus och pekar stolt på de små kycklingarna, som nu är bland de få saker hon har kvar. En glädje lyser i hennes ögon när hon slänger ut frön till dem.

– Ta en bild på oss, säger hon, som om hon vill föreviga detta enkla men vackra ögonblick i en tillvaro som annars präglas av sorg och osäkerhet.

Jag minns hur en kvinna jag mötte morgonen innan sa:
‒ Du har två val. Lämna eller bli deras slav.
Det är nästan 40 grader i Jordandalen idag. Hamdi har förlorat hela sitt hem, men inte den gästfrihet som vi återkommande möter när vi besöker hem och familjer i Jordandalen. Utan sitt kök bjuder hon ändå oss på arabiskt kaffe, på den mark som hon hellre dör på än lämnar.
– Be dem att inte glömma mig.
Jag lovar.
Genom att dela den här informationen är du med och bidrar till att skydda människorna det handlar om.
- 1
- 2
- 3