Leah och jag skumpar sakta upp mot Shi’b al Butum i bilen tillsammans med Elad och Aya från organisationen Comet Me [1]. Vi ska titta på det sol- och vindhybrid-system som de installerat och som nu försörjer byn med el.
’- Det här systemet är vår kronjuvel, säger Elad. De två vindturbinerna glänser i solen, och jag måste se väldigt tveksam ut när han säger att de bygger dem själva för han stannar bilen och fortsätter:
– Gå ut och kolla. För att delta i ett kyrkoprogram så verkar du allt bra benägen att tvivla.
Nog har de byggt vindkraftverken själva. Tornet, 18 högt och gjort av vattenledningsrör är framtaget tillsammans med en svetsare i närmaste staden Yatta. Turbinen är en egen vidareutveckling av en modell som ursprungligen byggts i Skottland [2].
– Så långt som möjligt försöker vi använda lokala hantverkare och materiel, säger Elad, och berättar hur Comet Me samarbetar med byborna för att säkra långsiktighet i systemen och elförsörjningen. Det är Comet Me som servar systemen, men det är byborna som äger dem. Genom workshops och utbildning försöker man öka förståelsen hos byborna för elsystemen och minska risken för felanvändning.
Varje familj har en elmätare installerad, och betalar samma eltaxa som de inne i Yatta. Avgiften hjälper människor att hushålla med den begränsade tillgång på elektricitet som solpanelerna och vindturbinerna erbjuder, och pengarna som samlas in bidrar till att täcka kostnader för byte av uttjänta batterier. Allt är nödvändigt för att kylskåp, ost-maskiner, belysning m.m. ska fungera.Det är en underlig känsla att gå in i en grotta och hitta både TV och tvättmaskin. Aya berättar att kylskåpen gör att man kan kyla vatten för att göra ost av högre kvalitet och som kan säljas med bättre förtjänst. Tvättmaskinen minskar förbrukning av begränsade vattentillgångar, medan belysning och TV skapar viktiga sociala rum. Många bäckar små som alla förhoppningsvis bidrar till att stärka människors livssituation och ger dem möjlighet att sträva vidare med sitt traditionella leverne. Jag frågar Elad varför han som israel ägnar sig åt att installera elsystem i Palestinska byar.
– Jag har hittat något som kombinerar politik och att bygga upp något — något konkret för människorna här. Titta på bosättningarna — de har all önskvärd service – elektricitet, vatten och vägar. Palestinierna har inget.
Comet Me har sedan 2008 installerat fristående elsystem i 21 byar i South Hebron Hills och gett över 1300 människor tillgång till elektricitet [3]. Många av elsystemen har demoleringsorder, och en del finns i Masafer Yatta och det område som riskerar bli Firing Zone 918 [4].
Med jämna mellanrum piper våra mobiler synkront. Det brukar innebära ett sms från UNOCHA [5] om att en eller annan konstruktion håller på att demoleras. Befinner vi oss i närheten tar vi kamerorna och rycker ut. Senast gällde det vägen i byn Umm Lasafa. När vi kommer fram är DCO [6] färdiga och schaktmaskinen borta. Kvar är resterna av vägen som förband de 39 hushållen i byn med resten av världen. Skadegörelse utförd av Israeliska myndigheter. Det är lätt att bli förbannad!
Vi träffar Abu Tawfeeq som berättar att vägen användes för att transportera in vatten och boskap till byn, liksom den smidigt anslöt till stora vägen mot Hebron. Vägbanan hade renoverats förra året, med pengar från Rädda Barnen, för att vägen skulle bli brukbar även vintertid. Nu är den inte brukbar alls.De i byn med njursvikt, och som behöver ta sig till Hebron 2-3 ggr i veckan för sjukhusbesök får ordna resan på något annat sätt. Likaså får människorna i Saadet Tha’lah klara sig utan de vattencisterner som demolerats av armén eller fyllts med dynga av bosättare.
I Khirbet ar Rahwa får man gå på andra toaletter än de som Polish Humanitarian Action skänkt och sedan demolerats och beslagtagits av israeliska armén. Ibrahim och Aaliya får köra en annan väg än över den jordhög som grävs upp framför deras infart, och som med jämna mellanrum bättras på. Exemplen är tråkigt många. Om Elan, Aya och andra med dem vågar utmana den negativa utvecklingen med konkreta medel för att göra livet häromkring lättare, så är det minsta jag kan göra att uppmärksamma deras strävan.
