Fattigdom och utanförskap till följd av normaliseringen

Jag är inte bara följeslagare, jag är också förälder och för varje dag som går här påminns jag om hur lyckligt lottad jag är att mina barn somnar trygga i sina sängar på nätterna och kan gå till skolan utan att se tungt beväpnad militär på vägen Det är barnen som kommer i kläm och ockupationen och dess konsekvenser leder till fattigdom, utanförskap och otrygghet. Inte minst på grund av de många arresteringar av barn som genomförs varje dygn på Västbanken.

Det är den internationella dagen för utrotning av fattigdom och vi är på plats på en konferens som anordnas av Tulkarems kommun med föreläsare från bland annat FN, Rädda barnen och andra organisationer. Arabländerna är enligt konferensen det enda området i världen som blir fattigare och fattigare, något som märks väldigt väl i Palestina i allmänhet och bland barnen i synnerhet. Socialarbetaren Nour Eddine Shehada menar att barnen i de palestinska territorierna kommer i kläm på flera sätt i ockupationen men det som flera av föreläsarna återkommer till under dagen handlar om barnarresteringarna och att barn aldrig får vara barn.

Journalisten Rula Salame berättar att dessa barnarresteringar många gånger leder till utanförskap och psykisk ohälsa vilket i sin tur leder till avhopp i skolan.

– Att utbilda sig är troligen vägen ur ockupationen, men många barn får sitta många år i arresten och missar därmed sin chans. När de väl kommer tillbaka till samhället igen blir de utfrysta och mår så pass dåligt att de inte kan tillgodogöra sig sin utbildning. Har de en gång varit dömda kan andra familjer säga till sina barn att inte vara i närheten av barnet, då det ofta har ögonen på sig från den israeliska militären, vilket skapar ett utanförskap i hela samhället, hävdar hon.

Vi har under våra månader här sett det så många gånger och hört vittnesmålen från både ungdomar och föräldrar. Byn Azzun som är en av Följeslagarprogrammets prioriteter och som vi besöker flera gånger i veckan har varit mycket utsatt och beräknas vara en av de byar på Västbanken där flest barnarresteringar äger rum enligt organisationen Defence for children international (1).

Här finns militären nästan ständigt närvarande och bara under vår tid i landet, som ändå i Azzun har beräknats som en lugn tid, har det gjorts flera nattliga räder med arresteringar  och byn har också varit avstängd från resten av Västbanken flera dagar i veckan och militären har vid flera tillfällen varit inne i staden natt som dag med sammandrabbningar som följd.

Hassan Shbaita, som precis har pensionerat sig från att ha jobbat som administratör på kommunkontoret säger att det här är så normalt för barnen i Azzun att de inte tänker på konsekvenserna.

–  Det borde inte vara normalt, men det är det för oss. Däremot är det svårt för barnen att sova. Förut vaknade man av militären när de bankade på dörren, nu har deras teknik gått framåt och de kan öppna låsta dörrar vilket innebär att man ofta inte vaknar förrän de står inne i sovrummet och pekar med automatvapnet mot en.

Hassan har själv varit med om det och menar att det inte var någon trevlig upplevelse.

–  Jag och min fru vaknade av att två militärer stod och stirrade på oss med vapen riktade mot oss. Vi blev naturligtvis jätterädda, jag trodde jag skulle dö i en hjärtattack, men militärerna gick ut igen. Det är vanligt förekommande att militären bara tränar, men du kan ju tänka dig vad det gör med barnen när de vaknar på det sättet. De blir så klart väldigt otrygga, en otrygghet som följer med hela livet, säger Hassan.

UNICEF beräknar att runt 700 palestinska barn under 18 år varje år arresteras som en konsekvens av ockupationen (2) och enligt Hassan sitter just nu runt 10 barn från Azzun i israeliskt häkte eller fängelse, många av dem har inte fått en rättvis rättegång och den yngsta är så ung som 12 år gammal. Ett vanligt förfarande, men fortfarande brott som strider mot både barnkonventionen och den internationella humanitära rätten.(3)

Enligt journalisten Rula Samale och de andra talarna på konferensen under den internationella dagen av utrotning av fattigdom, blir det även andra stora konsekvenser för dessa barn. Avhopp från skolan leder ofta till barnarbete och ett liv i fattigdom.

–  Det i sin tur leder ofta till samma sak i nästa led, och i generationen efter det. Utbildning är definitivt en väg ut ur både fattigdom och förhoppningsvis ockupation.