Jag drömmer om att få leva i fred

Senast jag var i Betlehem var några månader före Covid. Då var hotell och restauranger fullbokade och i affärerna och på gatorna trängdes turisterna. Efter en lång nedstängning under Covidepidemin och över 15 månaders krig i Gaza ser situation annorlunda ut.

Många hotell och restauranger har stängt, och de som har öppet har bara fåtal besökare. De turister som besöker Betlehem är mest kristna pilgrimer som kommer med turistbussar och släpps av för ett kort stopp vid Födelsekyrkan, och åker sedan vidare. Jag har under mina veckor som följeslagare i Betlehem lyssnat till många berättelser om livet före och efter sjunde oktober 2023. Ett par dagar efter eldupphöret i Gaza promenerar jag på Star Street som är affärsgatan som leder fram till Krubbans torg och Födelsekyrkan¹ . Många av affärsinnehavarna nickar igenkännande och hälsar. Jag stannar till och börjar prata med Assem som äger en av affärerna. Han bjuder mig att sitta ner och dricka te. Jag ber honom berätta hur han upplever att situationen förändrats sedan kriget började i oktober 2023.

Assem berättar att sedan Covid-utbrottet 2020, med nedstängningen av landet, så hann ekonomin aldrig att återhämta sig innan kriget började i oktober 2023². Det lilla som han lyckas sälja är inget som han kan leva på. Han har fem barn som studerar, varav tre på universitetet, vilket kostar. För att klara sig ekonomiskt har han fått ta av sina besparingar och säger att han förlorat närmare 90 procent av sina sparade pengar. Han berättar vidare att han ibland fått be om att få avvakta med att betala skolavgifterna och att han kortvarigt har kunnat låna pengar av sina bröder, som bor och arbetar utomlands, men säger att det är inget som han kan fortsätta med³.
– Alla här har det svårt och jag måste klara mig själv.

Han berättar vidare att hans föräldrar var väldigt noga med att han och hans syskon skulle ha en bra utbildning, och alla var tvungna att studera vidare på universitet. Assem själv tog en examen i politik och hade tänkt fortsätta inom det området, men då hans pappa blev sjuk och dog var det självklart att det var han som skulle ta över affären. Han var då 25 år gammal, och det är nu 30 år sedan.

Assems affär består av två rum, ett med tyger och ett med varor som är mer riktade till turister, där han till exempel säljer sjalar, mattor med mera. Han berättar att han förlorat närmare 90 procent av sina kunder. Hans kundkrets idag är palestinier och det han säljer är mest tyger, men eftersom den ekonomiska krisen även drabbat resten av invånarna i Palestina är den försäljningen väldigt liten ⁴ . Förr kom fulla turistbussar med palestinier från Nablus och andra närliggande städer och handlade i Betlehem, men på grund restriktionerna och svårigheterna med att resa på Västbanken så har även de slutat komma. Assem säger att förutom att han knappast längre har någon inkomst, så har också allt blivit dyrare. Han berättar att han under åren upplevt många ekonomiska kriser, då Betlehem varit nedstängt, men då har det handlat om några veckor eller ett par månader. Han säger:
– Jag har slitit och arbetat hårt i många år, och vid min ålder borde jag kunna känna att jag kan ta det lugnt. Men varje dag är en kamp för att överleva och det är svårt när man är så gammal som jag.

När jag frågar honom vad som är svårast säger han att det är restriktionerna. Att inte kunna röra sig fritt och resa mellan olika byar och städer på Västbanken.

Vägspärr på Västbanken. Foto: Följeslagare.

Han berättar hur han förr brukade resa till Hebron, Ramallah och Jordanien för att köpa varor, men sedan oktober 2023 har han på grund av restriktionerna med många vägspärrar, och rädslan för att råka ut för våld från soldater eller bosättare utmed någon av vägspärrarna, inte rest utanför Betlehem på över ett år ⁵ . Han gör numera sina beställningar genom att försäljarna skickar foton på sina varor. Ibland händer det att varorna som han beställt inte alls ser ut som på bilden, men han måste ändå betala för dem.
– Förr fanns det ett ljus i tunneln, men nu är det svårt att hålla uppe ett hopp om framtiden.

Han säger att så känner även hans barn. De unga kan inte planera för framtiden.
– Ta till exempel min dotter som snart blir klar med sin examen. Hon kommer att få svårt att få ett jobb här i Betlehem. Om hon har tur kanske hon kan få ett jobb i Ramallah som man vanligtvis kan nå inom en timma med en delad, så kallad servicetaxi ⁶.

Med dagens situation kan resan ta upp till flera timmar i varje riktning på grund av stängda vägar och temporära israeliska vägspärrar. Assem säger att han med dagens situation på Västbanken, där både bosättare och militär kan döda utan att få någon påföljd, undviker att resa utanför Betlehem⁷.
– Nuförtiden måste vi lägga vår energi och tänka på vad som är säkert.

På frågan om vad som får honom att stanna säger han att det är den palestinska mentaliteten, och att det varit bra att hans barn fått växa upp och lära känna sitt land och dess kultur.
– Det här är ingen stabil situation. Idag är det bosättarna som styr. Om jag skulle dödas av en bosättare eller militär skulle jag av israelerna bli kallad terrorist, medan palestinierna skulle säga att jag är en martyr.

På frågan vad han önskar sig för framtiden svarar han:
– Fred och att ockupationen upphör!

Genom att dela den här informationen är du med och bidrar till att skydda människorna det handlar om.