Detta är berättelsen om Guy, en tidigare israelisk soldat som kom att engagera sig som fredsaktivist. Trots att Guy berättar hur han om och om igen blir hotad och till och med misshandlad för sin aktivism, så kommer han aldrig att ge upp det han tror mest på, ett slut på ockupationen.
Det är en tillfällig militär vägspärr (checkpoint) precis utanför den östligaste entrén till Jeriko. Läget är på helspänn. Bilarna tutar otåligt för att komma fram. Kön ringlar sig lång och bilarna kryper fram. Det tar mer än två timmar för oss att komma fram. Det är en sträcka som vanligtvis tar tre minuter att köra. När vi väl kommer till den militära vägspärren ser vi två unga soldater som frågar om körkort. Jag undrar vad soldaterna tänker och funderar på. Hur de ser på situationen och sitt uppdrag här.
Guy, en israelisk fredsaktivist som vi träffade för ett par veckor sedan, berättar att han blev varse situationen på Västbanken när han var stationerad här som soldat. Guy visste alltid att något var fel med allt våld han bevittnade.
I februari 1987 under den första Intifadan tjänstgjorde han i militären och det var först då han förstod hur ockupationen påverkar livet för många människor på Västbanken. Inom en timme bestämde han sig att han inte skulle strida mot palestinier och blev förflyttad till en annan enhet i militären.
Guy har varit fredsaktivist sedan flera år tillbaka. Den israeliska fredsaktivistgruppen Ta’ayush som han är aktiv i startade under den andra Intifadan (som inleddes den 28 september 2000).
Guy är för det mesta aktiv på Västbanken och ger stöd på olika sätt genom skyddande närvaro för lokalbefolkningen. Varje torsdag åker han till Tel Aviv för att delta i protesterna där. Vad det gäller en lösning på konflikten så menar Guy att han inte är emot Israels existens, utan han vill se ett slut på ockupationen av Palestina. Guy berättar också om hur han har blivit attackerad för sin aktivism:
– Det har hänt vid upprepade tillfällen att fascister har kommit till mitt hus och jag har blivit misshandlad många gånger om.
Guy är rädd att i och med den nya regeringen så kommer han att bli ännu mer utsatt på grund av sitt fredsengagemang. Han understryker att det är en tidsfråga innan han blir svårt skadad.
Men hotet om våld är ingenting som får Guy att sluta engagera sig och trots att den israeliska regimen flera gånger försökt att arrestera honom så kommer han inte att ge upp det han tror på.
– Jag kommer aldrig att sluta, inte förrän de stoppar mig för gott.
Guy säger att det som fortsätter att motivera honom att vara aktivist är att han måste göra det som medmänniska och han berättar hur han skäms för hur många israeler beter sig:
– Jag måste göra det som människa. Jag kan inte sluta engagera mig.
