”Jag måste göra motstånd med pennan och boken”

Barnen i Palestina lever inte under samma villkor som andra barn. Många lever under israeliska militära lagar och barnens rättigheter enligt FN:s barnkonvention efterlevs inte alltid. Vissa barn som vi mött upplever en otrygg skolgång samt brist på undervisning och ekonomiska resurser. Alla barn har enligt Barnkonventionen samma rättigheter och lika värde.

Som följeslagare åker vi ofta till skolor på morgonen för att se när de palestinska barnen kommer till skolan och får den utbildning som alla barn har rätt till. En skola vi ofta besöker ligger i al-Khadr, strax utanför Betlehem. Skolan har fler än 2000 elever. Tyvärr är israelisk militär ofta närvarande när barnen går till skolan. Ibland är de där bara för att visa sin närvaro, men vissa dagar kan besvärliga situationer uppstå för barnen. När vi besökte skolan en morgon i november gick hundratals barn på gatorna som leder till skolan. Vi åkte i vår bil med vår förare för att se om det var någon militär närvaro i närheten och plötsligt åkte en militärjeep in mot rondellen där barnen passerar. Vi följde efter jeepen och såg att den stannade till i rondellen och att soldaterna kastade ut flera tårgasgranater där barnen gick. En granat kastades också in i en butik. Precis i närheten finns ett kloster dit en del äldre personer var på väg för att fira gudstjänst. Även de drabbades av tårgasen.

Tårgas en tidig morgon i al-Khadr när skolbarnen är på väg till skolan. Foto: Bo

Barn som vänt tillbaka och stannat upp efter en tårgasattack vid skolan, längre in på gatan. Foto: Bo

Strax efteråt åkte en militärjeep tillbaka in på den smala gatan mot skolan där barnen gick. Ytterligare tårgas och även ljudbomber avfyrades nära barnen och de tvingades springa tillbaka med synbara besvär av tårgasen. En ambulans anlände till platsen för att behandla barn som drabbats av tårgasen. När lugnet lagt sig något besökte vi skolan där ambulansen stannat och träffade Mariam, en 11-årig flicka som vi sett gråtande på gatan tidigare. Hon var rädd och hade fortfarande besvär av tårgasen. Rektorn på skolan ringde till mamman som senare kom för att hämta hem henne. Vi pratade med rektorn Sanaa om problemen som eleverna och skolan upplever under ockupationen. Ofta är militär närvarande, ibland även inne på skolgården. Sanaa berättade att hon inte vill stänga skolan, trots alla problem för eleverna. Hon säger:
– Jag måste göra motstånd med pennan och boken. Jag kommer aldrig att ge upp

Rektorn Sanaa berättar om den besvärliga och farliga situationen vid skolan. Foto: Anna

Även om militären inte gör intrång med tårgas och ljudbomber varje dag, så drabbas ändå barnen ofta av den militära närvaron. Många kvällar och nätter gör militären även räder i al-Khadr, med tårgas och ljudbomber på gator och i butiker. Ibland går de även in i hus och arresterar personer. al-Khadr är indelat i områdena A, B och C enligt Oslo-avtalet¹. Militären går ibland in i område A trots att de palestinska myndigheterna ansvarar helt där. Personer vi pratar med menar att militären inte längre gör någon skillnad på de olika områdena, utan verkar på alla trots att de enligt Oslo-avtalet inte tillåts det. När militären går in i område A eller B tvingas palestinsk polis hålla sig borta från gatorna. Om den israeliska militären ser en palestinier med vapen finns stor risk att personen blir skjuten.

Israel har skrivit under FN:s barnkonvention² men situationen på Västbanken visar att rättigheterna inte alltid respekteras gentemot de palestinska barnen. Att inte kunna gå tryggt till och från skolan, eller att vägspärrar och väghinder gör det omöjligt för lärare och elever att komma dit, hindrar barnen från att få den utbildning de har rätt till.

Vi har även sett hur bristen på skolor påverkar barn på Västbanken. Vi har flera gånger besökt ökenområdet Barid Zatara, sydöst om Betlehem, där beduiner bor under primitiva förhållanden. Brist på vatten och el gör det svårt att klara vardagen. Många av barnen här har inte haft möjlighet att gå i skolan. Vi besökte en tillfällig skola, som nyligen startats för barnen i området. Eftersom barnen inte tidigare gått i skolan får de börja med att lära sig läsa och skriva. 14-åriga Amina, som deltog i undervisningen, visade oss att hon nu kan skriva sitt namn. Hon har inte gått i skolan tidigare eftersom skolan ligger för långt bort och skolbussar saknas. Nu har de undervisning av en lärare som kommer 4 timmar varannan vecka. Barnen säger att de önskar att läraren kan komma varje vecka, annars hinner de glömma vad de lärt sig. Artikel 28 i barnkonventionen som talar om alla barns rätt till utbildning efterlevs tyvärr inte överallt³.