Jag vet inte varför!

Första veckan som följeslagare i Betlehem har svaret kommit ofta. En av följeslagarnas uppgifter är att finnas vid vägspärr 300. Följeslagarna finns som en lugnande närvaro och för att dokumentera händelser. Från tidig morgon passerar tusentals personer från Betlehem med omgivning på väg till arbete i Israel. Personer nekas inträde och när de kommer tillbaka frågar vi efter orsaken. Ganska ofta får vi svaret:
– Jag vet inte varför!

Vägspärr 300 har genomgått en ombyggnad och det går oftast snabbare att komma igenom nu än tidigare. Först görs en elektronisk genomsökning, därefter avläses det magnetiska ID-kortet samtidigt som en kamera gör en ansiktsigenkänningskontroll. På morgonen mellan klockan fyra och sju är det övervägande män som passerar på väg till byggjobb eller annat i Israel.
Ombyggnaden under maj med nya ”speed-gates” har gjort det snabbare att passera. Men proceduren med att få ID-kort och oförutsägbarheten att få tillstånd är fortfarande densamma.

På fredag förmiddag står vi åter vid vägspärren. Nu finns vi där för att bevaka att palestinierna ges rätten till religionsutövning. Det är kvinnor, män och hela familjer som kommer för att ta sig till Jerusalem och al-Aqsa moskén. Under de två timmar vi finns på plats nekas 39 personer inträde. Några är inte medvetna om den förändring av åldersgräns som skett. Tidigare har det gått att passera från 55 års ålder med endast ID-kort men detta har ändrats.
En man kommer tillbaka och säger uppgivet:
– Jag vet inte varför.

Hans brorson hade skadats i en trafikolycka dagen innan och familjen skulle till Jerusalem på besök. Mannen nekades inträde medan övriga, fru och barn tilläts passera.
Vi gav mannen ett telefonnummer till organisationen Machsom Watch (machsom är hebreiska och betyder vägspärr). Någon omedelbar hjälp kommer han inte att kunna få, men kanske en förklaring.

Machsom Watch är en gräsrotsrörelse av cirka 200 israeliska kvinnor som bistår palestinier i svårigheter. Många har gjort militärtjänst. De är kritiska till den begränsning av rörelsefriheten som ockupationen innebär. Byråkratin kring tillstånden för inresa är svår att förstå för de flesta. Vardagslivet berörs och begränsas av restriktioner och svårigheter att få tillstånd.

Vi träffar Hanna Barag, som är en av grundarna. Hanna, nu 84 år, var tidigare Ben Gurions sekreterare. Hon beskriver sig som en israelisk patriot. Hon älskar Israel och vill åstadkomma en förändring inifrån.
Organisationen arbetar ideellt och prioriterar arbete med de palestinier som nekas tillstånd på grund av att de finns på Security lists, den så kallade svarta listan.
– Jag vet inte varför, är det skäl som många anger, enligt Hanna.

Det kan handla om någon trafikförseelser, fortkörning eller att inte ha använt säkerhetsbälte.
Ibland handlar det om kollektiv bestraffning, det vill säga att någon anhörig bedöms vara en säkerhetsrisk.
Hanna säger att cirka 500 000 personer finns på svarta listan och utan möjlighet till tillstånd att resa in i Israel.
Machsom Watch grundades 2001. Hanna Barag hade gått genom vägspärren vid Qalandiya och blev berörd och förfärad av vad hon bevittnande.
– Genom våra observationer och rapporter vill vi visa på de omöjliga förhållandena som
palestinierna lever under. Vårt syfte är att påverka den allmänna opinionen i Israel. Vi försöker lindra palestiniernas svårigheter genom att erbjuda hjälp var vi kan, sammanfattar Hanna.

För att ge israeler en chans att se hur livet är för palestinier under ockupation ordnar Machsom Watch bussresor till Västbanken.
– I Tel Aviv och Haifa vid kusten har människor väldigt liten kunskap om förhållandena på Västbanken. Det är som en helt annan värld, säger Hanna