Vi var hembjudna till Bassam Dawods familj. Familjen består av Bassam och hans fru Nafessa och deras sex barn; Muhammed, Reem, Sahar, Haya, Nour och Adel. Äldsta barnet är 24 och det yngsta ca tio år. Familjen har varit i kontakt med nästan alla grupper av följeslagare i Hebron. Bassem arbetar som administratör på Palestinian Health Department i Hebron. Hälsodepartementet har även det drabbats av strejken som pågått under drygt en månad på grund av uteblivna löner efter det att internationella samfundet dragit in sina ekonomiska bidrag till den palestinska myndigheten. De anställda inom offentlig sektor har inte fått lön sedan mars i år. Ungefär 300 personer har strejkat inom sjukvården i Hebronregionen. På Bassams kontor har ett litet antal ur personalen jobbat frivilligt under någon månad med akuta ärenden. (Bassams information)

Familjen bor i Beit Einon som ligger lite norr om Hebron. Det borde ta ca 15 minuter att åka raka vägen hem till familjen. När vi åker dit får vi ta en taxi från Hebron i ungefär tio minuter tills vi kommer till en vägspärr. Stora stenbumlingar har ställts upp för att stoppa trafiken. Där får vi gå över en väg, en så kallad bosättarväg, och på andra sidan vägen fortsätter vår väg. Även här ligger stora stenbumlingar som skapat en vägspärr. Bara de som har bilar som är registrerade i Israel får åka på bosättarvägar, så få palestinier på Västbanken får köra på dessa.

Vid vägspärren blir vi hämtade av Muhammed som är äldsta barnet i familjen. Vi går i fem-tio minuter till huset som ligger på en sluttning bland vinrankor och olivträd. Från huset på sluttningen ser vi Qiriyat Arba, en stor bosättning på ca 6000 invånare. Dit leder bosättarvägen. Det finns planer på att expandera bosättningen. (The Alternative Information Center “Occupation in Hebron” 2004: Jerusalem. Vi har fått olika bud på invånarantal i Qiriyat Arba: mellan 3000 och 7200 men oftast uppskattas antalet invånare till 6000.)

Under kvällen sitter vi och pratar, och tittar på familjefoton från då barnen var små. Vi får även se gamla semesterfoton från bl.a. Korfu och Syrien. På bilderna som är drygt tjugo år gamla ser paret nästan europeiska ut i västerländsk klädstil. Nafessa har inte sjal på huvudet och hon har korta ärmar på den vadlånga klänningen. Idag är Nafessa heltäckt med sjal och fotsid klänning och de äldsta döttrarna bär sjal när de lämnar huset. De berättar att de brukade resa ganska mycket på den tiden. Bassams fru Nafessa tittar på bilderna och blir nostalgisk. Hon säger något i stil med att det var bättre på den tiden. Då man kunde resa.

Nafessa är jordanska och har möjligheten att resa till Jordanien, vilket betyder ganska mycket frihet, då många palestinier inte har möjlighet att ta sig ut ur Palestina. Men ta bilen in till Hebron, tio minuter bort, det går inte. Inte den genaste vägen i alla fall. För att ta bilen in till Hebron så får man åka en 20 km lång omväg på mindre vägar. Deras bil är registrerad på Västbanken och de har inte tillstånd att köra på den stora vägen. Än mindre har de tillstånd att resa till Jerusalem. Nafessa berättar att det är krångligt att få tillstånd att åka till Jerusalem och även med tillstånd blir de stoppade för kontroll många gånger. Det tar lång tid att resa sträckan som bör ta drygt en timme. Några av barnen har varit i Jerusalem, men inte de yngsta.

Bassam berättar att innan 1987 såg livet inte ut som det gör nu. Då levde människorna fritt, utan vägspärrar. Palestinier kunde åka på vägarna och ta sig till Jerusalem. Familjen hade israeliska vänner och kunde besöka Israel. Men efter 1987 började saker och ting förändras och nu är människorna kraftigt begränsade i sin rörelsefrihet. Familjen umgås inte längre med israeler, det finns inga naturliga mötesplatser. Vägspärrar och muren separerar människor från varandra.”Allt vi vill är att få fred med 1967 års gränser, så vi kan leva normala liv och leva i fred med israelerna. Jag önskar att vi kunde bjuda in israeliska vänner på middag och vattenpipa,” säger Bassam. Det är rörande att lyssna till Bassams önskan om fred och försoning. En man som inte kan ta bilen till jobbet utan måste göra ett antal taxibyten trots att jobbet ligger en kvarts färd bort. Än mindre resa till Jerusalem.

Fler rapporter