Efter 17 månaders frånvaro är Följeslagarprogrammet tillbaka i området som kallas South Hebron Hills. Vi följeslagare har återknutit kontakter med de människor som haft följeslagning tidigare eftersom de varit och är utsatta för våld från bosättare och den israeliska armén. En sådan plats är Birin, som ligger mellan Hebron och Yatta på en kulle med en vidunderlig utsikt över de omgivande bergen. Anledningen till att vi följeslagare besöker byn varje fredag morgon är att den varit utsatt för upprepade attacker från bosättare som samlas samma tid vid ett minnesmärke mitt emot samhället.
Bosättarna höll på att gräva ut en grotta på palestinsk mark när israeliska soldater dödade dem 2003. På något outgrundligt sätt har bosättarna i området gett palestinierna skulden för händelsen. Tidigt varje fredag samlas flera bosättare där för en minnesstund, ofta eskorterade av israelisk militär. Minnesstunden har flera gånger avslutats med att beväpnade bosättare trakasserat och vandaliserat palestinska hem i närheten. Konsekvenserna för byn har varit sönderslagna solpaneler och fönster, förstörda odlingar, staket och andra ägodelar. Vid ett tillfälle kom fyra bosättare och bröt upp låset till locket på deras vattentank, hoppade i och badade i vattnet.
En äldre kvinna hälsar oss följeslagare välkomna. Hon är rakryggad, ger ett starkt intryck och berättar att hennes familj var markägare i den närliggande israeliska staden innan tvångsförflyttningen 1948. Hon är en av de drygt 700 000 palestinier som tvingades fly från det som idag är Israel under det som av palestinier kallas Nakba (katastrofen)1 Palestina – Modern historia | Utrikespolitiska institutet.
Vi ser flera bilar intill minnesmärket och även om det verkar lugnt är det spänning i luften. Bosättarna vet att vi ser dem och byborna säger att vår närvaro gör att de känner sig säkrare.
Vädret är kyligt och regnet faller. Elektricitet kommer från solpaneler. Vatten lagras i en tank och används sparsamt för familjens behov. När det är torka måste familjen köpa vatten i dunkar. Byn betalade för en tid sedan för att bli kopplade till elnätet och satte upp elstolpar, men när det var dags att koppla på strömmen meddelade israeliska myndigheter att de inte fick använda elnätet. Detta står i skarp kontrast till bosättarnas hus intill som har tillgång till elnät och vattenförsörjning.
Dagen vi kommer dit finns det för en gångs skull positiva nyheter och alla pratar om att dokumentären ”No Other Land” har vunnit en Oscar. Filmen är tillgänglig att streama gratis i Sverige via SVT-play, men de samhällen som visas i dokumentären har svårt att komma åt filmen och därför har vi idag med oss en dator och visar filmen för familjen vi besöker. Familjens reaktion på filmen är att de känner igen sig i personerna i filmen och säger att filmen visade på ett bra sätt hur de känner sig och hur deras situation ser ut.
– Jag har en känsla av att situationen kommer att bli väldigt illa. Ockupationen dödar livet och hoppet i oss och vi känner oss isolerade och sårbara, säger dottern i familjen.
Den yngre kvinnan pratar om små sätt att göra motstånd på trots den ojämlika situationen. Hon har alltid två telefoner för att kunna lämna över den utan komprometterande material till soldaterna när de stoppar henne. Hon har kunnat filma många övergrepp och skickat vidare till journalister. Hon har blivit bra på att byta ut telefonerna utan att bli upptäckt. Helst hade hon velat ha en bättre kamera som kan filma på håll. Hon berättar att hennes dröm var att utbilda sig till ekonom men när hon gått ut sjätte klass var det för farligt att ta sig till skolan som låg längre bort, eftersom bosättarna ofta attackerade dem när de gick så hon blev tvungen att sluta studera tidigt. Idag finns emellertid en skolbuss som gör att barnen kan fortsätta att gå i skolan. Hon avslutar med att säga:
– Den här platsen är så vacker och min dröm är att få leva i fred med alla, inklusive israelerna. Jag vill verkligen inte vill slåss med någon.
Den äldre kvinnan lägger till:
– Mitt liv skulle vara perfekt om det inte vore för trakasserierna från bosättarna och den ständiga oro vi har för kommande attacker. Jag kan inte göra vad jag vill och inte odla min mark för att försörja min familj.
Idag händer heller inget utan bosättarna lämnar platsen utan incidenter. Vi lovar att återkomma om en vecka och tar farväl.
Genom att dela den här informationen är du med och bidrar till att skydda människorna det handlar om.
- 1
