I en del av ockuperade Västbanken, där bosättarnas våld och den israeliska militärens närvaro präglar vardagen, möter jag och mitt team Aaliya Mlihat – en ung palestinsk kvinna som kämpar för rättvisa genom att dokumentera övergrepp mot sitt folk. Samtidigt försvåras arbetet för de internationella och israeliska fredsaktivister som står vid hennes sida, då Israel intensifierar sina åtgärder för att hindra deras stöd och närvaro.
Det är en varm och stilla eftermiddag när solen sakta sänker sig bakom de torra, sandfärgade bergen. Det är svårt att föreställa sig att de kommer vara täckta av grönt gräs när det försenade regnet väl kommer till Jordandalen. Vår chaufför berättar att Aaliya Mlihats familj sitter och äter middag tillsammans med några av de andra familjerna i Mu’arrajat East, när de plötsligt ser hur deras får börjar falla omkull, ett efter ett. Snart förstår de att någon har spritt ut gift på gräset där fåren betar. I panik ringer de efter hjälp av en veterinär. Efter intensiv behandling överlever 120 får, medan 80 dör. När vi träffar Aaliya dagen efter händelsen, förklarar hon att giftet hade spridits av israeliska bosättare – israeliska medborgare bosatta på ockuperad palestinsk mark.
När vi kör uppför den slingrande, steniga vägen mot Aaliyas hus, som knappt förtjänar att kallas väg, säger vår chaufför:
– När regnet kommer, blir det omöjligt att ta sig hit.
Huset ligger intill en bergsvägg och har utsikt ner över dalen och huvudvägen. Aaliya, som är universitetsstudent, arbetar med B’Tselem1https://www.btselem.org/about_btselem – ett israeliskt informationscenter för mänskliga rättigheter i de ockuperade palestinska områdena. Hon dokumenterar ofta bosättartrakasserier med sin kamera. På den stora, rödmönstrade mattan på golvet sover hennes ettåriga systerson framför en fläkt. Just när han vaknar kommer hans pappa in och klappar honom på huvudet med en hand stor som pojkens huvud.
Aaliya berättar att en familj planerar att lämna området efter den senaste våldseskaleringen, då den närliggande skolan utsattes för en våldsam bosättarattack. Händelsen skapade en djup oro bland de boende. Tidigare erfarenheter av får som stulits eller dödats av bosättare, i kombination med skolattacken, har förstärkt deras rädsla för att deras boskap ska bli utsatta för nya attacker. Familjerna har sålt 300 av sina får för att skydda områdets försörjning. Vår chaufför och Aaliya diskuterar hur det knappt finns några säkra platser att flytta till, eftersom israeliska bosättningar omringar nästan alla palestinska beduinsamhällen och städer på Västbanken. Samtidigt ökar bosättarvåldet med fortsatt straffrihet och stöd från militären.2https://www.un.org/unispal/document/escalating-settler-violence-against-palestinians-in-the-west-bank-ohchr-16aug24/
Tre israeliska aktivister kommer in i Aaliyas vardagsrum och presenterar sig. En kvinna från israeliska Looking the Occupation in the Eye3https://www.allmep.org/allmep_member/looking-the-occupation-in-the-eye/ berättar att hon sov där under natten. En av de israeliska aktivisterna, Guy, visar sig vara välkänd på Västbanken. När vi senare träffar israeliska eller internationella fredsaktivister, blir det ofta en isbrytare att fråga om de känner Guy. De som gör det svarar alltid med ett genuint skratt innan de säger något i stil med:
– Guy… den galne?
Det sägs alltid med värme, och det handlar oftast om de otaliga gångerna han blivit frihetsberövad, tillsammans med hans orubbliga inställning att aldrig ge upp.
Vissa familjer i Jordandalen får stöd från de israeliska och internationella fredsaktivister som erbjuder skyddande närvaro. Men resurserna är otillräckliga för att hjälpa alla familjer som behöver det, särskilt efter den kraftiga ökningen av attacker och trakasserier sedan den 7 oktober 2023.4https://www.hrw.org/news/2024/09/12/escalation-west-bank-signals-risk-further-atrocities Flera av familjerna vi möter har ingen kontakt med andra organisationer eller internationella aktörer.
Guy uttrycker att de behöver hjälp och frågar om vi kan stanna över natten. Vi hinner inte svara innan en polisbil och israeliska soldater anländer. Guy går ut för att möta dem, och vi väntar i huset. De två andra går ut för att filma händelsen och diskutera situationen med soldaterna. Samtidigt dyker en beväpnad bosättare upp och ansluter till diskussionen. Aaliya säger att vi inte behöver oroa oss, och vi sätter oss på madrasserna längs väggen. En soldat fotograferar vår chaufförs registreringsnummer, och strax därefter blir de israeliska fredsaktivisterna gripna. Soldaterna kör dem från platsen.
I april 2024 initierade Itamar Ben Gvir, Israels högernationalistiske säkerhetsminister, en särskild enhet inom den israeliska polisen för att gripa aktivister på Västbanken. Enheten skapades som svar på de sanktioner som USA och Europa tidigare införde mot bosättare i området. Ben Gvir anklagade aktivisterna för att ha förmedlat information om dessa bosättare till omvärlden.5https://www.timesofisrael.com/ben-gvir-forms-police-team-targeting-left-wing-activists-in-the-west-bank-report/
Aaliya säger att de israeliska fredsaktivisterna har en fördel – de får ersättning om de blir frihetsberövade utan anledning, något som inte gäller palestinier som lever under israelisk militärlag. Samtidigt gäller israelisk civilrätt i israeliska bosättningar och för israeliska civila i område C på Västbanken, en del av det ockuperade palestinska området.6https://www.theguardian.com/commentisfree/2021/mar/06/israel-military-courts-palestinians-law-uk
Under den senaste tiden har israeliska myndigheter intensifierat åtgärder för att störa internationella fredsaktivisters arbete, särskilt under olivskörden. Sedan oktober har minst åtta utländska aktivister frihetsberövats, varav fem har deporterats. Tre andra har belagts med tillträdesförbud till Västbanken under olika tidsperioder. Aktivister har rapporterat hot, falska anklagelser och övervakning av både deras fysiska aktiviteter och sociala medier.7https://www.972mag.com/solidarity-activists-explusions-ben-gvir-task-force/
Morgonen efter vidarebefordrar vår chaufför ett röstmeddelande från Guy. Han berättar att de blivit släppta efter en natt på en närliggande militärbas. Med trött men entusiastisk röst avslutar han:
– Vi ses snart, förhoppningsvis utan någon arrestering den här gången!
Några veckor senare, när jag återigen träffar Aaliya hemma hos henne, frågar jag om hon känner sig rädd. Hennes lilla kropp bär på styrka och mod, trots att hon saknar de privilegier som israeler och internationella ofta har vid möten med israeliska polisen och militären. Hon ler och svarar nej. När våra blickar möts känns det som om vi har en tyst överenskommelse om att jag ska acceptera hennes svar, även om vi båda vet att med allt hon har sett, hört och upplevt, är det omöjligt att inte känna rädsla. Hon berättar att hon har övertalat familjen som planerade att lämna Mu’arrajat East att stanna. Vi ler och nickar åt varandra, men vi har redan pratat om att för familjerna innebär det att de tillsammans måste leva i väntan på nästa attack. Hennes leende försvinner, och med eftertryck säger hon:
– Vad som än händer, kommer att hända oss alla.
Genom att dela den här informationen är du med och bidrar till att skydda människorna det handlar om.
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
