Klockan är 05.00 och jag befinner mig vid Qalandiya checkpoint. Det är den första fredagen under den muslimska fastemånaden Ramadan och palestinier från Västbanken köar redan för att ta sig igenom den militära vägspärren för att åka till Jerusalem för fredagsbönen i al-Aqsa-moskén, den tredje heligaste platsen för muslimer världen över.
Solen stiger långsamt upp bakom mig när jag står vid kvinnornas övergång till checkpointen (1). Den Israel-kontrollerade checkpointen Qalandiya är en av många spärrar som begränsar palestiners rörlighet i det ockuperade Palestina. Många av de checkpoints som finns runtom i Palestina är av permanent karaktär och begränsar rörligheten för palestinier på det ockuperade Västbanken, Gaza och in i Israel, medan andra kan vara mer spontana och tillfälliga och som då sätts upp på olika platser för att kontrollera rörligheten för palestinier (2).
Enligt artikel 13 i den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna har var och en rätt att fritt förflytta sig inom en stats gränser (3). I Palestina inskränks palestiniers rättigheter genom såväl de permanenta som de tillfälliga rörelsehindren. Enligt uppgifter från en studie av UNOCHAoPt fanns det i juli 2018 över 700 olika former av checkpoints utplacerade på Västbanken. I tillägg till de fasta rörelsehindren för fordon och fotgängare fanns det under januari 2017 till juli 2018 närmare 5000 tillfälliga ”flygande checkpoints” som då användes runtom i Palestina för att kontrollera och begränsa framkomligheten för den palestinska befolkningen (4).
Att begränsa rörligheten är ett av de verktyg den israeliska staten använder sig av i ockupationen av de palestinska områdena. Palestiniers frihet kontrolleras i stor utsträckning av ockupationsmakten som är den som kan bestämma när du får röra dig, om du får röra dig och inom vilka områden. För alla palestinier är denna ovisshet något som ständigt gör sig påmint i deras dagliga liv. Många personer kan inte med säkerhet veta om de kommer att hinna ta sig till arbetet i tid då de kan bli tvungna att vänta i timmar vid en vägspärr som endast finns till med syftet att göra livet lite svårare för dem som tvingas förhålla sig till den. Detta rör sig om rörelsehinder som varken hindrar israeler eller internationella, utan endast riktar sig mot palestinier (5).
Vid Qalandiya checkpoint finns vi som ekumeniska följeslagare närvarande regelbundet. Vi möter ständigt palestinier som blivit nekade tillträde till Jerusalem av olika anledningar. Veckan före Ramadan pratade vi med ett flertal palestinier som av olika anledningar blivit nekade. En kvinna, som under de tidigare tio åren kunnat passera vägspärren utan större problem har nu inte fått tillstånd då hennes bror sitter fängslad på oklar grund. Palestinier på Västbanken döms inte enligt israelisk lag, utan går under militär lag, vilket i sin tur innebär att de inte döms enligt samma domstolar som israeliska medborgare och straffas hårdare och mer godtyckligt än de som döms under israelisk lag.(6). På detta sätt bestraffas familjer kollektivt då en familjemedlem blivit dömd för brott i någon av de militära domstolarna.
Vi möter även en man som vill ta sig till al-Aqsamoskén för att be, men som inte får tillstånd på grund av att han deltagit i en demonstration och att militären efter den markerat honom som ett säkerhetshot. Ytterligare en man blev nekad då han fått ett tillstånd att passera över en annan vägspärr, en vägspärr som under samma dag visat sig vara stängd för passering. En annan man kommer fram och frågor oss:
– Ser ni vad som sker här? De behandlar oss som djur.
Vid varje tillfälle vi observerar de vägspärrar som finns utplacerade runtom i Palestina möter vi individ efter individ som av olika anledningar blivit nekade tillträde till platser runtom det ockuperade Västbanken och östra Jerusalem. Detta trots att Israel, enligt internationell lag är skyldig att möjliggöra fri rörlighet för palestiner på det ockuperade palestinska territoriet samt östra Jerusalem (7).
Mellan 05.00 och 8.30 den 10 maj 2019 har vi redan sett drygt 8000 kvinnor passera Qalandiya checkpoint för att ta sig till fredagsbönen i al-Aqsamoskén i Jerusalem, en plats som de enligt internationell lag har rätt att ta sig till utan att någon begränsar deras framkomlighet. Dessa siffror är bara en liten del av alla de palestinier som dagligen utsätts för diskriminering på åtskilliga sätt, med rörelsefriheten som ett av många sätt som ockupationen gör sig närvarande i varje individs liv. Vi åker hem efter en intensiv morgon, medan tusentals palestinier fortsätter att leva under en ständig påminnelse om hur de nekas sina rättigheter.