Oavsett om det gäller att träffa släkten, köpa mat eller besöka läkare behövs ett fortskaffningsmedel. I Masafer Yatta på södra Västbanken gör israelisk militär, polis och israeliska bosättare det svårt för palestinier att röra sig fritt.
I svåra tider, både ekonomiskt och mentalt, är tid med släkten, gemensamma middagar och veckohandling i storstaden viktiga tillfällen att mötas. I ockuperat land blir avstånden snabbt stora. När palestinierna på Västbanken försöker ta sig till grannbyn genom kuperad terräng krävs någon typ av jeep. Att köpa dessa är dyrt, utöver priset för bilen tillkommer skatter i både Palestina och Israel. En del har vanliga stadsbilar och blir då beroende av regnfria dagar, asfalterade vägar och förhoppningen om öppna checkpoints.
De flesta asfalterade vägar vi följeslagare nyttjar har permanenta barriärer med stora betongklumpar med en enkel metallgrind fastlåst, upprättade av militären för “säkerhets skull” och omöjliga att ta sig förbi. Det finns också militära vägspärrar, permanent bemannade av israelisk militär. Vi följeslagare har märkt att de är öppna när det verkar passar soldaterna. Ibland stängda hela dagen, ibland öppna men med soldater som trakasserar, hånar och hotar de palestinier som passerar.
Det är tidig morgon och vi är på väg ut för att träffa en familj som haft besök av bosättare på natten. Det är kyligt, och daggen ligger tung på fälten. Vi fastnar i en militär vägspärr redan på väg ut från Yatta, kön ringlar sig lång in mot staden. På andra sidan den stängda vägspärren blockerar inkommande bilar motorvägen i båda riktningar, palestinier på väg till jobbet i andra städer blir också stående, även en ambulans hindras från att passera.
I väntan på att ockupationen ska upphöra och rörelsefriheten för palestinier öka, verkar åsnan vara en lösning. Ett starkt, smart och robust djur, uthålligt och lyhört. Vid varje besök ut till byarna möter vi antingen en man ridandes på en åsna eller ledandes en. Åsnan bär på en säck mjöl eller foder till fåren, eller varför inte en tom gascylinder som ska bytas ut mot en full i närmaste stad. Någon kan också ha hämtat sina barn i skolan ett par kilometer bort. Med andra ord, åsnan är en viktig livlina och ofta den enda möjligheten för att förflytta sig genom den vida öknen, vägspärrar och otillgänglig terräng.
På bara tre veckor har vi hört flera familjer berätta om hur deras åsnor blivit stulna av bosättare, antingen på natten när de sovit eller på dagen mitt framför ögonen på dem. De berättar att när bosättarna stulit åsnan, byter de den med andra bosättare i andra delar av Masafer Yatta på södra Västbanken. Syftet med att byta dem med varandra ska vara för att palestinierna inte ska kunna peka ut dem som sina när de tillkallar polisen. Men går man ett par byar bort, till andra bosättningar, hittar man enkelt sin åsna. Men för palestinier skulle det innebära vägspärrar, trakasserier och kostnaden att åka dit – utan garantier för att faktiskt få tillbaka sin åsna. De flesta anmälningar läggs ner redan innan polisen gjort en utredning. De flesta palestinier ger upp – det är inte värt energin, pengarna eller den personliga integriteten.
Efter många koppar varmt te är vi på väg hem från en lång dag med möten i olika byar, berättelserna om trakasserier, hot, boskapsstöld och bosättarvåld verkar aldrig sina. Mitt hjärta känns lika tungt och grått som himlen, och det regnar kraftigt. Vår chaufför ler stort och säger:
– Idag kan vi ta den snabba vägen och köra på asfalt hela vägen hem. Det regnar, så inte en chans att militären står ute i det blöta och fryser. Att de är här för att för vår säkerhet, det är bara lögn.
Och just den dagen gick det snabbt för oss att ta oss hem eftersom vägspärren var öppen och obemannad.
Genom att dela den här informationen är du med och bidrar till att skydda människorna det handlar om.
