Under min sista vecka som följeslagare blir det tydligt hur vi konsumenter i Sverige kan bidra till rättvisa genom medvetna köpval. Du kan bidra.
Det är få dagar kvar när jag mötte Ahmad och hans två söner Nabil och Khalil i deras hem i närheten av Jeriko. Vi satte oss ner och drack te i deras nybyggda enrumshus där de tar emot gäster medan de berättade om deras arbetssituation och om hur ockupationen påverkar deras möjlighet till försörjning.
De arbetar alla tre på en israelisk bosättning i Jordandalen. Sönerna är 17 och 15 år gamla.
Mer än 600 000 israeliska bosättare bor i 237 bosättningar på Västbanken inklusive östra Jerusalem. Enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch har den israeliska staten underlättat för dessa bosättningar att etablera sig trots att bosättningarna är illegala enligt internationell humanitär rätt. [1] Bosättningarna på Västbanken strider mot internationell humanitär rätt och de är ett krigsbrott enligt den internationella brottmålsdomstolen (ICC). [2]
När vi kör igenom Jordandalen för att besöka familjen är det väldigt enkelt att med egna ögon se bosättningarna som oftast är brukad mark. Israel har full kontroll över vattentillgången och förnekar palestinier tillgång till vatten. Palestinier måste köpa vatten från israeliska företaget Mekorot. Palestinier får inte byggtillstånd för nya brunnar eller gräva djupare i befintliga. [3] Jorden är väldigt fertil i Jordandalen och mycket bra för odling men då palestinier nekas vattnet och inte har råd att köpa vatten, tvingas många lägga ner sitt jordbruksarbete och försörja sig på annat sätt.
Enligt människorättsorganisationen B’Tselem är 85,2 procent av landarealen i Jordandalen och i norra Döda havsområdet inte tillgängliga för palestinier då de inte tillåts bygga eller beta med djur i dessa områden. [4]
Då andra arbetsmöjligheter saknas tvingas många i Jordandalen att arbeta på en israelisk bosättning på Västbanken. I bosättningarna odlas grönsaker och frukter såsom dadlar, vindruvor, ananas, meloner och paprikor. Ahmad, Nabil och Khalil arbetar främst med att packa paprikor. De fyller ungefär 50 lådor per dag. Ibland hjälper Ahmad sina söner med att fylla på deras lådor så att de inte förlorar sina jobb.
– Det är svårare för de yngre att jobba lika snabbt, säger Ahmad. Inte alla chefer på bosättningarna behandla sina arbetare väl, fortsätter han.
Ahmad berättar att de flera gånger felmarkerat varor i bosättningen. Lådorna som de fyller med frukt och grönsaker felmarkeras med ”tillverkad i Gaza” eller ”tillverkad i Egypten” när de faktiskt har fyllt på med varor från den israeliska bosättningen på ockuperad palestinsk mark. Lådorna har sedan exporterats till bland annat Saudiarabien tillägger han.
Pappan och sönerna tjänar lika mycket, cirka 70-80 shekel (ungefär 150-190 kronor) per åtta timmars arbetsdag. Under vintertid jobbar de mer eftersom det finns mer frukt och grönsaker att skörda då. Arbetarna har en rast på 30 minuter per dag. Alla får sin ersättning vid slutet av dagen och ingen av de palestinska arbetarna har kontrakt. De har ingen försäkring med få undantag, inga helger eller semesterdagar eller arbetsrelaterad säkerhet. Palestinierna som jobbar på de israeliska bosättningarna har inga rättigheter som arbetare säger Ahmad.
Ahmad säger att han tror att en fjärdedel av de som arbetar på bosättningarna är barn under 18 år. Liksom hans egna barn, arbetar de om dagarna och går inte i skolan. De har hoppat av och har låg utbildningsnivå. Enligt organisationen Middle East Children’s Alliance (MECA) är barnarbete ett stort problem i Jordandalen. Omkring 7000 barn mellan 5 och 17 år arbetade på bosättningarna 2008. [5]
Det finns alltid en mellanhand berättar Ahmad för mig. Denna mellanhand har all kontakt mellan bosättarna (cheferna) och de palestinska arbetarna. Ahmad kom i kontakt med honom genom personliga kontakter och han var väldigt hjälpsam och vänlig till att börja med. Mellanhanden hjälpte Ahmad med arbetstillstånd och att hitta arbete på en bosättning. Man måste söka ett arbetstillstånd var tredje månad och det är endast möjligt att få ett arbetstillstånd på en arbetsplats åt gången menar Ahmad.
För ungefär ett år sedan blev Ahmad illa skadad på sin arbetsplats och blev sjukhusliggande efter att ha blivit påkörd av en truck. Mellanhanden nekade Ahmad ekonomisk kompensation. Därefter fick han två val, antingen jobba kvar när han återhämtat sig med något högre lön eller sluta jobba i den israeliska bosättningen. Ahmad ville ha kompensation för skadan och när han inte kunde få det valde han att sluta jobba där. Eftersom han inte har några arbetsrelaterade rättigheter som palestinier som arbetar på israelisk bosättning, kan han inte gå till israelisk domstol och kräva kompensation från chefen menar han. Han förlorade därmed alla kontakter han byggt upp under de 17 år han jobbat på bosättningen. Idag jobbar han på en ny bosättning med än värre förhållanden än innan.
Några veckor senare kommer jag på mig själv med att titta noga efter ursprungsmärkningar på frukt och grönsaker. Jag tänker på Ahmad och hans arbetssituation när jag är inne i matbutiken i Göteborg och känner att jag inte vill köpa paprika eller andra produkter tillverkade i bosättningarna. Ahmad har fått mig att bli mer uppmärksam på ursprungsmärkningen. Brukar du veta vart frukten kommer ifrån?
